Det är ett härligt, våldsamt bakverk som blandat hetsigt beat’em up med shooter och gräddats i Platinum Games ugn. Det påminner om sagda utvecklare, men är ändå långt ifrån. Med det sagt vill jag ändå ge ALVION Inc. en liten applåd för Malicious Fallen och vad de har skapat. ALVION Inc. är ett gäng japanska utvecklare och deras titlar har oftast stannat i Japan, men Malicious lyckades ta sig utanför gränsen. Frågan är nu om spelet hållet ett bra mått som reboot, eller om vi bara får samma sak igen, till ett nytt pris?
Det visuella är riktigt smakfullt
Redan vid startskärmen ser vi hur stilrent och galant designat spelet är. Det är inga överflödiga detaljer, inga färgkaskader bara för att, utan det hålls väldigt rent med temafärgerna vitt, blått och svart. En sak som stör mig (och det är en petitess) är valet av typsnitt. Allt känns som ett generiskt mobilspel och jag kan bara inte ta det på allvar. Jag bara väntar på en massa reklam och skitful layout som ska kunna slänga in ”erbjudanden” och liknande. Om du läser bakgrundshistorien till vad som hänt får du allt serverat med ett sinnesslött Times New Roman-snitt, som får allt att se ut som en påtvingad uppsats i åttan.
Hej på dig din fuling!
Efter att jag har skakat av mig styggelsen till designval kan jag lugnt gå vidare och starta spelet. Den filmsekvens som följer visar återigen hur snygg designen är i det här spelet. Visst, det finns en del begränsningar i hur karaktärerna är designade, men det känns mer som ett simplistiskt val än en omedveten begränsning. Det är en lätt tecknad känsla över texturer och det får mig osökt att tänka på Odin’s Sphere. Det är inte i närheten av samma närvaro, men en liknande känsla finns där, när filmsekvenser zoomar in på vissa fiender och texturer.
Inte människa, men nära…
Malicious Fallen tar plats i Santiville där en ondskefull energi, vid namn ’Malicious’ har krupit fram ur skuggorna. Du som spelare tar rollen som ett ’Spirit Vessel’ – en mänsklig varelse som begåvats med krafter med otroliga egenskaper. Din roll är att utplåna Malicious och dess arméer. När du dör (för det kommer du att göra!) ser du hur kroppsdelar har försvunnit från ”kärlet” och det är svårt att inte tänka på androider med ögonbindel i en kommande titel. Under spelets gång tar du någon gång skada och när du gör det försvinner kroppsdelar. Eftersom karaktärerna bara har ett mänskligt yttre och inte reagerar på de skador de tar ger det mig känslan av syntetiska människor. Skulle vi bli av med en arm eller ett ben skulle vi förmodligen skrika ihjäl oss i panik, men här är det istället det onaturliga, men ack så fascinerande lugnet som möter skadorna istället.
Grundupplägget för spelet är att du ska klara dig genom en mängd olika banor, där samtliga ställen erbjuder dig tonvis av mobs som respawnar och en boss som måste besegras. Bossen är otroligt hungrig, så du måste mata den med skott i en mindre evighet innan du faktiskt besegrar den. Detta gör mig lite besviken, då jag gärna hade sett att det fanns något mer strategiskt element att erbjuda. Istället får vi den mest generiska ”svårighetsgraden” i form av fyrtiosextontusen spriljarder HP. Med ”lite” menar jag ”ganska mycket, men det slutar oftast med en uttråkad suck”. Det närmaste jag kunde komma strategi i det här spelet var att skjuta ihjäl mobs för att få Aura. Du kan använda det som antingen healing eller ammunition på bossen.
Now you see me, no you don’t!
Kameran i det här spelet är lite speciell. Om du dubbeltrycker på R1 låser du kameran, men bara på själva bossen. Jag har spelat spelet ett litet tag och jag får verkligen ingen fason på det där. Jag vill kunna låsa kameran på mobs, eller åtminstone välja att sikta åt ett särskilt håll, men de val jag erbjuds bara skrattar mig i ansiktet, muttrar något oförskämt och sprattlar iväg nonchalant. Istället får jag se till att vända karaktären mot mobs om jag vill ha ihjäl dem. Med tanke på tempot så hinner du helt enkelt inte stå still och försöka skjuta ihjäl dem, men med tanke på hur lite aura en får av dem känns det lite bortkastat överhuvudtaget. Som om balansen mellan speltempo och aurasamling inte alls stämmer ihop.
”Ger du mig det onda ögat va?”
Det enda som kameran väljer att låsa sig på är som sagt bossen, men tro inte att kameran kommer följa spelaren i en rak linje mot ditt låsta mål. Det är, som Brasse Brännström skulle ha sagt – det är fel. Väldigt fel. Mer än en gång gör kameran lite som den vill och det enda låset gör är att du skjuter mot bossen – inget kamerastöd, inget som underlättar gameplay. Detta gör mig väldigt besviken, särskilt då spelet bygger så mycket på gameplay. Storyn är lika generisk som den var på 80-talet, fast mer utbroderat; ”Du är snäll, det där är ondskefullt – ha ihjäl det och rädda _______!” – Det blir inte mer komplicerat än så och det behövs inte! Malicious Fallen är, precis som sina föregångare, ett spel som är baserat på gameplay, men utvecklarna har inte fullföljt det rent spelmekaniskt.
Nära, men ingen cigarr
Malicious Fallen har så många fantastiska premisser, men när det väl kommer till själva spelet känns det bara väldigt begränsat. Set är en nyversion av tidigare spel, med nytt material och känns därför bara slött och oengagerat. Det är i princip samma version av tidigare spel, som inte erbjuder tillräckligt mycket nytt. Om du inte har spelat Malicious Fallen förut – varsågod och hugg in! Har du upplevt något av de tidigare spelen och inte är ett hysteriskt fan är det nog bättre att titta vidare.
Storyn känns helt ointressant, även om den är välskriven, men den följs aldrig upp i spelet. Du teleporterar till ett slagfält, plöjer ned mobs och besegrar en boss efter många om och men, sedan upprepas alltihop, med den enda variationen i miljöerna och fienderna. Jag hade hoppats på lite mer, även om jag höll förväntningarna låga, men blev ändå besviken. Det är ett roligt spel, som sagt, men jag skulle inte betala mer än 30 kronor för det. Det är inte ett rimligt pris rent ekonomiskt, men med den underhållning det erbjuder känns det verkligen som ytterligare ett indiespel från ett miniföretag, om än ett jävligt snyggt sådant. Jag får dock känslan av att det här snarare är en idé de vill visa upp, inte ett färdigt spel.
