I början av 2013 anlände ett oväntat litet spel på Nintendos eShop till 3DS:en. Detta oväntade lilla spel utvecklades av bara en person, tillsammans musik från dennes bror. Ett spel som med fördel kunde jämföras med run ’n gun-genrens bästa så som Mega Man, Contra och Metal Slug. Spelet kostade 19 usla små kronor och hade titeln Gunman Clive. Efter en uppföljare och ett antal portar kommer nu utvecklarens tredje spel, namngivet Mechstermination Force, och det är svårt att inte vara sprickfärdig av nyfikenhet.
David möter Goliat
Mechstermination Force beskrivs av Bertil Hörberg själv som en blandning mellan just Contra och Shadow of the Colossus. Efter att ha klättrat på alla dessa gigantiska metallmonster och slagit deras svaga punkter för massiv skada kan jag inte annat än konstatera att det är en klockren beskrivning. Mechstermination Force saknar tyvärr mycket av den avkoppling som ändå kunde fås mellan bataljerna SotC, men det passar ett spel med så högt tempo.
Redan från titelskärmen är premissen glasklar. Välj en karaktär av fyra och röj robotar så det står härliga till. Du och dina lagkamrater är nya rekryter i spelets titulära skvadron och det dröjer inte länge förrän du står ensam mot spelets första boss. Efter han är nere återstår ytterligare ett tiotal med en vag berättelse som länkar dem samman – något om en främmande planets invasion av Jorden med dessa metalltingestar. Här finns alltså inga ”banor” i den bemärkelsen, utan hela Mechstermination Force är en bossrusch.
Annie get your gun
Du kan ganska snabbt köpa på dig uppgraderingar i spelets affär. Här finns allt från eldkastare till laser och plasmavågor, och självklart extra hjärtan till livmätaren. Dessa är inte överdrivet dyra och de flesta kan vara dig till hands lagom till det är dags att ta itu med sista boss. Dessvärre understryker detta hur kort Mechstermination Force är. Likt Gunman Clive är utvecklarens fokus helt på gunplay – vapnens spelmekanik. Det lämnar mindre utrymme till spelets omfång.
Omfångsbristen vore inte ett problem alls om nu spelmekaniken kändes hundraprocentig, vilket den tyvärr inte gör. Det är lätt att glida av plattformar, det är svårt att få din karaktär att greppa de ytor du vill (vertikala sådana tenderar dessutom att få dig att glida ned om du inte skjuter samtidigt[!]) och det är ganska klumpigt att sikta/skjuta om du vill att din karaktär ska stå stilla under tiden. Framför allt spelets sista bana visar prov på att Mechstermination Force kanske borde ha varit en tvillingspaksskjutare i stil med Bleed-spelen (för övrigt en annan Mega Man-lookalike som verkligen levererar).
… then your fun
Mechstermination Fore har co-op. För att vara en ”last minute feature creep” är samarbetsläget rejält roligt, om än synbart trasigt på sina ställen. Att spelaren som hamnar utanför kameran inte automatiskt dör eller teleporteras till kamerans mitt är i och för sig trevligt, men det kan också leda till helt sjuka utzoomningar som gör det svårt att se halvfjärs. I gengäld kan ni dock lemlästa de allra flesta maskiner på nolltid (kommer vi se en 10-minuters speedrun på det är i en kommande AGDQ månne?).
Två eller en spelare så är Mechstermination Force förbaskat roligt och ändå väldesignat. Det skulle inte svida med justerbara kontroller eller svårighetsgrad – och verkligen inte med en nedladdningsbar koloss eller två. En kan blott hoppas och drömma.
