Mechstermination Force Recension

Bertil Hörberg levererar åter ett supercharmigt spel med fantastisk ambition och ett koncept som är svårt att säga nej till. Nu räcker det tyvärr inte riktigt hela vägen, men det är en bra bit åt rätt håll.

I början av 2013 anlände ett oväntat litet spel på Nintendos eShop till 3DS:en. Detta oväntade lilla spel utvecklades av bara en person, tillsammans musik från dennes bror. Ett spel som med fördel kunde jämföras med run ‘n gun-genrens bästa så som Mega Man, Contra och Metal Slug. Spelet kostade 19 usla små kronor och hade titeln Gunman Clive. Efter en uppföljare och ett antal portar kommer nu utvecklarens tredje spel, namngivet Mechstermination Force, och det är svårt att inte vara sprickfärdig av nyfikenhet.

David möter Goliat

Mechstermination Force beskrivs av Bertil Hörberg själv som en blandning mellan just Contra och Shadow of the Colossus. Efter att ha klättrat på alla dessa gigantiska metallmonster och slagit deras svaga punkter för massiv skada kan jag inte annat än konstatera att det är en klockren beskrivning. Mechstermination Force saknar tyvärr mycket av den avkoppling som ändå kunde fås mellan bataljerna SotC, men det passar ett spel med så högt tempo.

Introsekvensen till Mechstermination Force ger en knapphändig bakgrundsberättelse
Ja ja, ge mig ett vapen och låt mig skjuta nu! De där röda områdena ser läckra ut …

Redan från titelskärmen är premissen glasklar. Välj en karaktär av fyra och röj robotar så det står härliga till. Du och dina lagkamrater är nya rekryter i spelets titulära skvadron och det dröjer inte länge förrän du står ensam mot spelets första boss. Efter han är nere återstår ytterligare ett tiotal med en vag berättelse som länkar dem samman – något om en främmande planets invasion av Jorden med dessa metalltingestar. Här finns alltså inga ”banor” i den bemärkelsen, utan hela Mechstermination Force är en bossrusch.

Annie get your gun

Du kan ganska snabbt köpa på dig uppgraderingar i spelets affär. Här finns allt från eldkastare till laser och plasmavågor, och självklart extra hjärtan till livmätaren. Dessa är inte överdrivet dyra och de flesta kan vara dig till hands lagom till det är dags att ta itu med sista boss. Dessvärre understryker detta hur kort Mechstermination Force är. Likt Gunman Clive är utvecklarens fokus helt på gunplay – vapnens spelmekanik. Det lämnar mindre utrymme till spelets omfång.

En fanfavorit till salu: Spread Gun.
Själv föredrar jag lasern alla dagar i veckan.

Omfångsbristen vore inte ett problem alls om nu spelmekaniken kändes hundraprocentig, vilket den tyvärr inte gör. Det är lätt att glida av plattformar, det är svårt att få din karaktär att greppa de ytor du vill (vertikala sådana tenderar dessutom att få dig att glida ned om du inte skjuter samtidigt[!]) och det är ganska klumpigt att sikta/skjuta om du vill att din karaktär ska stå stilla under tiden. Framför allt spelets sista bana visar prov på att Mechstermination Force kanske borde ha varit en tvillingspaksskjutare i stil med Bleed-spelen (för övrigt en annan Mega Man-lookalike som verkligen levererar).

… then your fun

Mechstermination Fore har co-op. För att vara en ”last minute feature creep” är samarbetsläget rejält roligt, om än synbart trasigt på sina ställen. Att spelaren som hamnar utanför kameran inte automatiskt dör eller teleporteras till kamerans mitt är i och för sig trevligt, men det kan också leda till helt sjuka utzoomningar som gör det svårt att se halvfjärs. I gengäld kan ni dock lemlästa de allra flesta maskiner på nolltid (kommer vi se en 10-minuters speedrun på det är i en kommande AGDQ månne?).

Resultetskärm från en bosstrid undertecknad vann.
Du kan samla stjärnor genom att klara en boss snabbt och/eller utan att ta skada. Meckigt värre.

Två eller en spelare så är Mechstermination Force förbaskat roligt och ändå väldesignat. Det skulle inte svida med justerbara kontroller eller svårighetsgrad – och verkligen inte med en nedladdningsbar koloss eller två. En kan blott hoppas och drömma.

Summering
En fenomenalt rolig och rätt väldesignad bossrusch som ger mersmak, trots att dess kontroller och finlir tål att slipas på ytterligare.
Bra
  • Härlig musik
  • Samarbetsläge
  • Relativt unikt och grymt koncept
  • "Bara ett försök till ..."
  • Lasern är OP
Sämre
  • Kontrollen inte helt hundra (särskilt inte på sista banan)
  • Aningens aning för kort
  • Lasern är OP
7
Gillar
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

1 0

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.