Många skrattade åt Hideo Kojima när han sa att hans nya spel, Death Stranding, skulle införa en helt ny genre. Men skrattar bäst som skrattar sist, idén av att frakta paket kors och tvärs över en spelvärld satte sina spår! Mika and the Witch’s Mountain må sakna både bäbisradar och granater laddade med Norman Reedus urin, men väger upp med en högre än normal koncentration av mys, charm och genuin glädje.
![](https://varvat.se/wp-content/uploads/2025/01/1819460_20-1.jpg)
More like Sam Porter WITCHer, amirite?
Största häxmästaren i världen?
Mika är en häxa. Eller rättare sagt, häxlärling. Hon är inte jättevass på kvasten ännu, och lösningen är att söka undervisning från en häxmästare som bor uppe på berget Gaun. Ett ynka rekommendationsbrev från mamma imponerar henne dock inte märkvärdigt. För att visa sig värdig måste Mika klara ett test: ta sig upp för berget igen, denna gång utan hjälp. Knuff! Nåja, ett fall från några hundra meters höjd har väl ingen dött av. Kvasten däremot gick i bitar. Efter att jag omedelbart ändrar så att jag hoppar med A istället för Y, letar sig Mika till ett hus vid utkanten av byn, där öns hantverkare bor. Hon erbjuder sig att laga kvasten, men utan ersättning blir det bara en ytlig reparation. Men du, säger hon, postkontoret söker medarbetare, varför inte tjäna ihop lite pengar, så kan vi fixa till kvasten sen.
Sagt och gjort. Herrn med stora näsan som håller i tjänsten verkar mer än lovligt, tja, näsvis, och varnar om att ett mediokert jobb betyder utebliven lön. Det är inte utan lite fjärilar i magen som Mika, och jag själv, påbörjar den första leveransen. Vi vet ingenting om den här ön, känner inte dess invånare, kan knappt hålla kvasten rak. Det dröjer dock inte länge förrän vi båda inser hur snälla människorna är. Hur naturligt det känns att flyga. Hur härlig musiken låter och hur charmigt all dialog är skriven. Det dröjer inte länge förrän jag inser att jag sitter och spelare en kandidat för Årets Spel.
![Mika and the Witch's Mountain: viktigt område.](https://varvat.se/wp-content/uploads/2025/01/1819460_18.jpg)
En imponerande syn som snart blir lika bekant som din egen bakgård.
Less is more
Redan nästa dag får Mika i uppdrag att leverera ett paket till andra sidan ön, ett smart sätt av spelet att visa upp hela kartan tidigt. Ge dig ett smakprov på alla områden du kommer att utforska, utlova hemligheter och äventyr. Det påminner mig om att, även om jag diggar gigantiska spelplaner, är det något visst med små öppna världar. Här finns ingen fast travel att tala om, du får glatt ta dig fram i realtid som oss vanliga dödliga. Det innebär att du kommer varva ön flera dussintals gånger, besöka samma platser om och om igen, innan spelets slut. Jag vet hur det låter, men jag var så långt ifrån uttråkad man kan bli. Jag börjar se mig omkring mer noggrant. Lärde mig känna ön grundligt. Aha, en staty jag hade missat! En mysko pryl jag kanske borde leverera nånstans! Spelets korta längd blir till dess fördel; när det väl var dags att bestiga berget, kände jag mig precis lagom mätt. Eller, what the heck, varför inte ta några extra varv för att verkligen se till att jag hjälpt byborna till fullo?
![](https://varvat.se/wp-content/uploads/2025/01/1819460_23.jpg)
Ibland går det fort, då gäller det att inte krocka, det kan kvadda paketet.
Det hjälper att spelet är urtjusigt att titta på: cellshading i bästa Wind Waker-anda och karaktärsporträtt som bara osar personlighet. Det hjälper ännu mer att flygmekaniken är så tillfredsställande att man glömmer bort vad man höll på med och lätt hamnar på motsatta änden av kartan, men lika glad är man för det! Mest av allt hjälper det att musiken, komponerad av Adrián Berenguer och Mark Sparling, är det mest underbart glädjefulla jag hört sedan A Hat in Time. Visserligen loopar den lite underligt ibland, men vem bryr sig när dessa slingor får mig att älska livet på nytt!
Vad är egentligen en tio av tio?
Jag grubblade länge och väl över vad den slutgiltiga siffran skulle bli. Spelet är inte utan skavanker: Herr Näsvis får det att framstå som att det fanns ett graderingssystem, men det visade sig vara en del av handlingen. Det finns inget New Game på startmenyn, vilket gör omspelningar bökigt. Vissa karaktärsporträtt är så stora att de kan täcka delar av texten. Med allt detta i åtanke borde spelet få en nia … men mitt hjärta säger annorlunda. Det lägger knappt märke till dessa små petitesser. För mig är en tio av tio inte ett tak, utan en kategori, reserverad för spel som på ett eller annat sätt tilltalar mig på djupet. Många kommer att se detta som ett mysspel i mängden, kanske är det också det, men allting det försöker göra, gör den med sådan pricksäkerhet att jag får slut på positiva adjektiv. Jag känner mig fri som en fågel! Nyfiken som ett barn! Gladare än jag känt mig framför TVn på bra länge!
Jag tänker i alla fall göra mitt för att predika dess dygder. Det kan behövas: detta var ett spel i early access, de flesta som var intresserade har redan sett det, spelat det. Bedömt det efter ett ofärdigt skick och skrivit recensioner därefter. Vilket är synd, för Mika and the Witch’s Mountain är inget annat en en triumf för utvecklarna Chibig. En fjäder i hatten för spansk spelutveckling.
![Mika and the Witch's Mountain: uppvind.](https://varvat.se/wp-content/uploads/2025/01/1819460_25.jpg)
I det här spelet flyger man inte uppåt av sig själv, utan förlitar sig på vinddrag. Simpelt, men kul.
Spelets fulla version finns ute nu på Steam (recenserad version), Switch, Playstation och Xbox, och kostar 19.99 euro. Recensionen möjliggjordes tack vare en recensionskod. Även spelets utsökta soundtrack finns till salu för 3.99 euro, men i skrivande stund saknas tyvärr en handfull av låtarna.