Arkadspel är ofta designade för att pungslå dig på så många femmor och tior att du vill slå en sjua och dänga en tjuga i foten på någon. Ninja JajaMaru: The Great Yokai Battle + HELL är inget undantag. Frågan är bara om den här typen av speldesign är något som hör hemma i våra vardagsrum, och inte i forna arkadhallar.
Jahaja
Låt oss få en sak klargjort direkt: Ninja JaJaMaru är en rejält långlivad spelserie. Det första i delen kom redan 1984 på en drös plattformar och har gett upphov till över ett dussin uppföljare, nyversioner och sticklingar. Men i Sverige är arkadhallar av flera olika skäl en ovanlighet, och ännu mer så om vi kikar på 80- och 90-talen. Med andra ord är det sannolikt att du, precis som undertecknad, i princip hör om JaJaMaru för första gången nu.
Lyckligtvis är Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL en alldeles utmärkt inkörsport till serien. Det enda du behöver för att avnjuta spelet är en fäbless för arkadspel av den gamla skolan och en lust att ”git gud”, som ungdomarna säger. Det här är som sagt ett svårt spel, och det på ett sätt som långt ifrån alltid känns rättvist. Så vässa dina reflexer och röda-sekunders-beslutsfattande och bered dig på ännu en inblick i japansk speldesign från forna dar.
Spelplanen som sådan går ut på att eliminera fiender på löpande band. Varje bana har en viss kvot du behöver uppnå för att klara den. Fienderna dyker upp slumpmässigt ur någon av de små dörrarna på banan, som fylls på allt eftersom du slaktar motståndet. Ungefär var tredje bana avslutas med en bossfight. Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL skulle lätt kunna vara ett enskärmsspel i stil med Bubble Bobble, men tillåter faktiskt att spelplanen skrollar. Det är dock inga stora eller särskilt designmässigt superinspirerade banor det är på tal om. Fiendevariationen är däremot riktigt bra, och majoriteten av dem kan du dessutom låsa upp som spelbara karaktärer genom att samla höga poäng.
Det var en gång en prinsessa
Nej, Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL kan verkligen inte påstås ha mycket till berättelse. Det är faktiskt bara att starta igång spelet och köra igång. Förvänta dig ingen lång genomgång av kontrollerna heller, eller ens en särskilt mjuk start. Allt du behöver veta dyker upp i det första av tre kapitel. Här spelar du genom fem banor av varierande svårighetsgrad där var och en är försedd med skyltar som visuellt berättar hur du ska hoppa, ha sönder saker (och fiender) samt samla föremål.
Efter första kapitlet är du mer eller mindre utan livlina. Det dröjde mig till slutet av andra kapitlet innan banorna på allvar började bli svåra. Tack och lov låser man snart upp fler karaktärer som gör fiender avsevärt mycket lättare att hantera. Det ger dessutom ett extra omspelningsvärde till Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL, dels eftersom du vill testa alla karaktärer, dels eftersom vissa har ’cheevos associerade till sig.
Oh ja, dessa ’cheevos <3
Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL har en in-game-lista med prestationer som för det allra mesta är riktigt roliga. De beskriver bedrifter och färdigheter och utmanar dig till att spela spelet på vissa sätt. Samtidigt har de en lagom dos humor och låter dig se specifika detaljer du kanske annars inte skulle tänka på (”Va, ofta det står en bänk där!”).
Varje bana har dessutom tre små ikoner som också är rätt roliga att samla: en för transformation, en för bonus och en för odödlighet. Den förstnämnda betyder att du plockar den fina diskokulan som kan dyka upp på banan ibland och transformerar dig till en bisarr karaktär från något annat Jaleco-utvecklat spel. Den andra betyder att du samlat på dig tre körsbärsblommeblad och kommit till bonusbanan där du kan plocka på dig massvis med extra poäng. Den sista är att helt enkelt ha klarat banan utan att ta skada (något som vanligtvis är mycket lättare sagt än gjort!).
Mycket att låsa upp
Alla poäng/pengar du samlar på dig hamnar i en pott. Sagd pott har bestämda kvoter som när du uppnår dem låser upp fler karaktärer och mer konst i spelets galleri. I galleriet kan du förkovra dig i spelseriens förflutna, framför allt om du kan japanska. Här finns inskannade kartonger och manualer från Famicom-spelens utgåvor (alltså Nintendo 8-bitars i Japan). Kvaliteten på inskanningarna är bland den bästa jag sett i en kompilering av den här sorten, och den gör mig lite nyfiken inför övriga Ninja JaJaMaru-spel som nu finns lättillgängliga på moderna maskiner.
Ändå begränsad lockelse
Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL kan med fördel spelas med en vän, vilket så klart vidare förlänger upplevelsen om omspelbarheten. Tvåspelarläget innehåller tyvärr inget unikt, men en delad glädje är som bekant alltid en dubbel sådan. Sedan är det så klart lite lättare att klara de jobbiga partierna med två duktiga spelare. Spelet lever så länge ni inte är döda samtidigt, och den döde kommer dessutom tillbaks i livet efter ett tag.
Som musikalisk upplevelse betraktat är Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL en fest i 8 bitar som låter precis som andra arkadspel med japanskt tema. Det är dock en fest du kanske går hem lite tidigare ifrån. Detsamma gäller ljudeffekterna. Mysigt tidstypiskt och nostalgiskt pikant.
Jag kan inte i någon mån påstå att Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL är något oumbärligt, eller att jag ens är ledsen att serien gått mig i princip helt förbi fram tills nu. Det är helt enkelt inte ett så pass bra spel att jag orkar bry mig. Det sagt kan jag ändå rekommendera titeln till alla som håller av den typen av spelupplägg som kan beskrivas som svår(t) arkadigt och oförlåtande.
Ninja JaJaMaru: The Great Yokai Battle + HELL släpptes på Nintendo Switch och PlayStation 4 den 21 februari 2023 (dock redan 2019 i Japan) för en prislapp på cirka 200 kronor. Spelet finns även på Steam sedan tidigare. Denna recension är av Switch-utgåvan och möjlig tack vare en recensionskod. Fysiska utgåvor av spelet och mer information om serien kan du hitta på utgivaren ININ:s hemsida.
I en Deluxe-utgåva av det här spelet medföljer en retrosamling med flera tidigare delar ur Ninja JaJaMaru-spelserien. Denna recension behandlar inte Deluxe-versionen.
