Jag älskar Baldur’s Gate. Jag älskar Neverwinter Nights. Jag älskar Dragon Age: Origins. Jag vill inte uttala mig om Dragon Age II.
Men jag är säker på att jag kommer älska Dragon Age: Inquisition. Särskilt efter att ha suttit med det under Comic Con Gamex.
Jag blev verkligen ledsen när EA annonserade förseningen av spelet men har sedan dess gillat läget och ser nu positivt på det. Så det var med stor spänning och stora förhoppningar som jag satte mig ner med Dragon Age: Inquisition. Det liksom kittlade i magen och det var med stor möda som jag upprätthöll en journalistisk professionalitet. Därför höll jag på att tappa hakan när jag började spela och såg att grafiken var skitful – som om det var på en Xbox 360, fast jag höll i en Xbox One-kontroll! Tack och lov fick jag förklarat för mig att det var en gammal version av spelet. Phew!
Området som var tillgängligt på mässan var the Hinterlands, ett område som kändes större än hela Ferelden från det första Dragon Age. Det var stort, öppet och hade mängder med platser att utforska. Det kändes sådär härligt överväldigande och väckte en upptäckarlust inom mig som jag inte haft sedan The Elder Scrolls V: Skyrim. Jag fick faktiskt tvinga mig själv att inte springa och kolla bakom varje buske, då speltiden var begränsad. Så istället letade jag efter trubbel.
Det största problemet jag hade med Dragon Age: Origins var den klumpiga närstriden. Allt det var överstruket i Inquisition. Spelet reagerade på mina kommandon, utförde dem som jag förväntade mig och med effektfulla resultat. Striderna krävde också ett mått av strategiskt tänkande, då hälsodrycker är begränsade och magikerna saknar helande spells. Crowd control, buff och debuff kommer bli nyckeln till vinst i de tuffare svårighetsgraderna kan jag säga redan nu. Tyvärr kändes animationerna lite luftigare än vad jag hade förväntat mig.
Jag älskade hur Morrigan och Alistair kivades i Origins och det ska bli spännande att få träffa henne igen.
Med den dryga halvtimme jag fick med spelet vågar jag inte uttala mig om storyn, men de små uppdrag jag hann med kändes som dem i de tidigare spelen och om Inquisition är som Origins kommer det finnas många intressanta småhistorier att uppleva. Dialogerna var filmiska och av den kvalitet vi kommit att förvänta oss av Bioware. Däremot verkade det i demot inte gå att inleda konversationer med sina följeslagare, vilket var trist, för jag hade velat kallprata med Varric och lyssna på hans härliga stämma.
Demot var i huvud taget väldigt begränsat och många funktioner var låsta. Jag vet att 30 minuter med ett storslaget rollspel inte egentligen säger någonting om den färdiga produkten, men Dragon Age: Inquisition var så otroligt bra! Mycket tror jag beror på de öppna miljöerna. Bioware måste verkligen ha tagit till sig av den kritik Dragon Age II fått för Inquisition verkar inte… som ett fängelse. Till min glädje kändes Inquisition snarare som en riktig värld att förlora sig i.
Bioware är en spelstudio som gör spel till mig, jag är säker på det. De må ha fuckat up med Dragon Age II, men jag förlåter dem. Dragon Age: Inquisition kommer med så stora lovord att jag inte kan hata dem för det längre. Om de inte gör ett Mass Effect 3-slut. Då jävlar!
Dragon Age: Inquisition släpps den 20 november till PC, Playstation 3 och 4 samt till Xbox 360 och One.
[youtube id=”qzRjfkXW9Lo” width=”600″ height=”350″]
