Igår publicerade Gameinformer en enorm artikel om Destiny: The Taken King. I reportaget delger de en hel drös med intressanta nyheter om den kommande expansionen. Jag själv och miljoner andra Destinyfans kunde glädjas åt ett omarbetat levelsystem, bättre story, fler uppdrag och nya, sexiga vapen.
Men det här inlägget kommer inte hantera något av de goda nyheterna. Istället tänkte jag ta mig tid att sörja och försvara ett av Destinys mest hatade funktioner – Ghost.
I Gameinformers reportage meddelade de att skådespelaren Peter Dinklage som givit Ghost sin röst kommer att ersättas av industriveteranen Nolan North. Herr North är dessutom tänkt att fullfölja Destiny-sagan och rösta Ghost i hela serien. Men Bungie vill också ge Destiny och Ghost en logisk helhet och har därför valt att sudda ut Dinklage prestation.
Se problemet, inte symptomen
Jag har pratat med många om Ghost och Dinklage. De flesta tycks vara överens om att Dinklage gjort ett förfärligt jobb och att Ghost är personifieringen av Destinys alla problem. De flesta som gjort den här slutsatsen har inte ens spelat ett enda uppdrag av Destiny. De har baserat sina omdömen på Youtubeprofilers ohämmade gnäll och allmänna irritation på Destiny. De som faktiskt spelar Destiny regelbundet har mest ryckt på axlarna när de ombedes kommentera Ghost.
Det är otroligt trist av gamers, de som spelar Destiny men framförallt de som inte gör det, att hatiskt kommentera en persons insats och karaktärs funktion i ett spel utan att titta på helheten – utan att försöka förstå symptomen.
När Destiny släpptes fanns det mycket att förbättra, ja. Storyn var luddig och vag, berättelser var gömda i en databas på Bungies hemsida och inga karaktärer var framträdande. Ghost, den mest centrala figuren i spelets story, fungerade som en övertydlig låssmed. Att Destiny sedan anammat repetition utan variation för spelets end game, hjälpte inte Ghost framstå mer intressant.
Problemet har aldrig varit Dinklage eller Ghost, utan manuset och regin. Bungie gav inte Dinklage möjligheten att säga mycket annat än ”låt mig titta på låset”, ”det här kommer ta tid” och ”nu kommer det elakingar”. Inte konstigt att Dinklage kräktes på Bungie och Activision. Inte underligt att Bungie fått så mycket skit. Men att bajset många gånger skickats Dinklages väg är både elakt och sorgligt.
Jag och Dinklebot.
Min Ghost
För mig har Ghosts närvaro och röst varit en nära del av upplevelsen. Det var Ghost som väckte min karaktär från döden, skänkte krafter och handledde mig under de första stapplande stegen i Cosmodroms ruiner. Ghost bjöd på små skratt mellan skjutandet och bistod med små kommentarer som berikade den fattiga storyn.
Jag ska inte ljuga med att jag hade önskat mer. Jag ville prata med Ghost, fråga den om den gyllene tidsåldern och mänsklighetens undergång. Istället fick jag vända mig till grimoirekorten på Bungies hemsida och lorevideos på Youtube. I expansionerna saknade jag den lilla robotens röst. Som en ursäkt från Bungie gjorde Eris Morn narr av min lilla kompanjon när denne skulle låsa upp ännu en dörr i den första expansionen.
Beskedet att Ghost åter igen ska få en central roll i och med Destiny: The Taken King får mig att jubla. Samtidigt fäller jag en liten tår över att det inte längre kommer vara det Ghost jag kommit att gilla. ”Vi har väckt Hive!” kommer inte längre vara samma sak utan Dinklebot. Jag är orolig att en känsla av ensamhet kommer infinna sig i höst när jag trollar fram Ghost i min hand. Om inte annat kommer det inte längre vara min lojala lilla lampa i mörkret.
Att Activision och Bungie valt att ta in en ny röstskådespelare var nog det bästa alternativet ur ett förtroendebyggande perspektiv. Men jag kommer alltid att sörja min Dinklebot – roboten som introducerade mig för detta otroliga universum jag kommer att försvara i tio år till.
OBS! Det här är en krönika och skribentens åsikter är den egna.
