Jag har aldrig sett honom som ett stycke metall eller robot och jag tror att han skulle säga samma sak själv.
Russel talar om sin roll som Mr Handy, en roll som han återupptar i Fallout 4. Som de flesta nog redan har märkt har denna ikoniska figur utvecklats en hel del sedan Fallout 3. Men nu talar vi inte bara om de olika robotarna du träffar i Commonwealth, utan den främsta av dem alla – Codsworth.
Han brygger ett fantastiskt kaffe!
Codsworth är, som de flesta redan har märkt, din trofaste betjänt som gladeligen följer dig både före och
efter kriget. Det här är en speciell roll för en Mr Handy då den spelar en viktig roll i spelet. Och det är en roll som Russell verkligen uppskattar då den känslomässiga bredden verkligen har expanderats och ger Russell större spelrum.
”Jag kände att det skulle bli lättast att spela honom om jag behandlade honom som vilken annan tänkande varelse som helst. Han kan känna glädje, sorg, vrede, empati, utmattning,” säger Russel. ”Han har ett stort hjärta.”
Det sitter i ögonen
Vad finns då i hjärtat på Codsworth? Och hur specifikt har den här modellen förändrats från Fallout 3? Innan vi kastar oss in i det kan det hjälpa att ta en titt på roboten ur ett större perspektiv. ”Sanningen är att designen på Mr Handy redan ger mycket karaktär,” säger karaktärsdesignern Dennis Mejillones. Hemhjälpen har sannerligen en rik historia som fans av serien tycker om. När Mr Handy designades hade de funktionalitet i bakhuvudet hela tiden. Hur skulle de här sakerna fungera i verkligheten? En kollega till Dennis, Istvan Pely, nämnde en sak som skulle komma att påverka utförandet; ”Den måste kännas som ett köksredskap, en hjälp i hemmet,” säger Dennis. ”Som något du känner att du vill köpa till ditt hem.” Detta fick designteamet att syna det vardagliga i tillvaron för att få inspiration – Saker som brödrostar och bakmaskiner. Några av dessa referenser finns att se i Mr Handys ögon. ”Delen som täcker själva ögat var designad efter en skoter från 50-talet,” säger Mejillones. ”Det har den där roliga, vänliga känslan.”
Designen på ögonen är väldigt medveten och för att skapa en vänlig robot valde man att göra ögonen stora, vilket ger ett intryck av något gulligt och ofarligt. ”Ju mindre ögon desto hotfullare bild ger dem, särskilt med maskiner. Det är väldigt rovdjursaktigt.”
Det är dock inte bara ögonen som spelar roll. Utöver de geometriska element som spelar in i ögonen gav Mejillones Mr Handy pupiller. ”Ögonblicket då han började öppna och stänga och fokusera på dig kom karaktären fram.” Detta var särskilt viktigt eftersom Codsworth inte har en mun, vilket gör att ögonen får stå för en stor del av kroppsspråket. Animationsteamet lekte mycket med de tre olika ögonen och hur de kunde uttrycka sig. De kunde låta dem söka sig framåt av nyfikenhet eller kanske konfronterande, eller låta dem gunga runt för att förstärka den där vänliga känslan. ”Det sitter i ögonen,” säger Mejillones. ”Det ger honom liv.”
Från utsidan och in
Bortom ögonen så tjänar Codsworth även på sin kroppsform. ”Han är en boll,” säger Mejillones. ”Som barn lekte vi med bollar. Alla gillar det!” Även de mer hälsovådliga elementen hos Mr Handy är designade att vara så ofarliga som möjligt. Behållarna för eldkastarvätskan till exempel – De är tydligt färgade för att ge en familjevänlig varning som bara bidrar till hur lätt det är att tycka om Codsworth.
Alla är inte rosa på insidan.
Trots att han verkar söt på utsidan kan han bli ganska obehaglig om man provocerar honom (se vår
recension för direkta erfarenheter av detta). En av de stora detaljerna när det gäller robotar är att man designar dem från utsidan och inåt; Till en början ser man en artig boll av metall, en vänlig silhuett. Plockar man bort plåtarna ser man kablage och kretsar, vilket påminner oss att bakom personligheten är det ändå en känslokall maskin.
Dessa dramatiska skillnader kan ses i alla robotar. ”Ta sentryboten som exempel,” säger Mejillones. ”Han är redan obehaglig med rustningen på, men när du skjuter bort den blir har direkt skräckinjagande!” Trots detta är Codsworth så mycket mer än bara en samling komponenter och kablar. Han är en riktig karaktär och skulle säkerligen kunna charma de flesta, oavsett hur han såg ut. ”Det spelade nästan ingen roll hur jag designade honom för Stephen Russell skänker sådan karaktär till rollen. Hade han spelat en liten låda skulle du nog vilja ta med dig den, bara för att lyssna på den.”
Känslomässig räddning
Från Russells perspektiv ligger mycket av förtjänsten hos Emil Pagliarulo. Han har blåst liv i rollen då ”han har ett särskilt öra för dialog” säger Russell. ”Han vet hur människor låter när de pratar. Är det bra skrivet sköter det i princip sig självt. När du får dialog som flyter på och ändå har något roligt i sig fungerar det som en språngbräda för din egna kreativitet och lekfullhet.”
Jämfört med rollen som Mr Handy från Fallout 3 ser Russell Codsworth som en komplett karaktär som har utvecklats en hel del. ”Det är ett mycket bredare register av känslor den här gången,” säger han. ”Man får en känsla av att den världsbild och moraliska kompass som Codsworth har är något som har utvecklats på egen hand, inte något som han programmerades till. Han är verkligen en stark karaktär.”
Ett kärt återseende med en av de starkaste karaktärerna i spelet.
Den styrkan lyser verkligen igenom tidigt i spelet när protagonisten springer in i Codsworth strax efter att hen lämnat Vault 111. Codsworth är sliten. Trött och nedbruten. Hans röst spricker när han talar till protagonisten och han är tydligt glad att få återförenas med sin familj igen. Men hans utmattning är påtaglig och ögonblicket är genomsyrat av melankoli.
”Den scenen var verkligen gripande att spela in,” säger Russell. ”Det är där Codsworth personlighet verkligen lyser igenom. Det finns gott om stolthet hos honom, men på bästa tänkbara sätt. Han tar sitt jobb på stort allvar och hans hängivenhet till sin familj är verkligen helt ohämmad, trots diverse spydigheter.”
Vad heter jag?
Medan den bitterljuva scenen var en av Russells favoriter har Mejillones njutit av en tidigare möte av helt andra anledningar. ”Jag blev hänförd av första gången han säger mitt namn,” skrattar han. Mejillones minns t.o.m. exakt när han hörde det. Han speltestade Fallout 4 på kontoret. Regissören Todd Howard hade redan berättat för Mejillones om planen att inkludera tusentals namn som skulle kunna sägas i spelet. ”När han väl sa mitt namn tänkte jag bara på vilket geni Todd är. Detta är en fantastisk idé!. Kopplingen spelaren får med spelet blir på en helt annan nivå och jag, som designat Codsworth, får en helt ny koppling till mitt barn, min skapelse.”
Världens bästa hushållsassistent.
Russell minns att inspelningen av alla namn tog ungefär en vecka. ”Vi höll på med det sista av dialogen och ägnade sista timmen åt att spela in namn i slutet av varje session,” säger Russell. ”Utmaningen med att göra det är att inte fastna i ett mönster. Du måste skärpa till dig ordentligt för att varje namn ska kännas genuint, känner trovärdigt.” Det inkluderar några av de mer saftiga namnen på listan, vilka han levererade med samma känsla som de vanliga namnen. Hans favorit? ”Jag antar att det här visar hur barnslig jag är, men jag minns att jag brast ut i skratt över Mr. Boobies.”
Oavsett om du väljer ett fjantigt eller ett mer seriöst namn så finns det en god chans att Codsworth kommer kunna säga det. Oavsett om han kallar dig vid namn eller ej, han gör ett fantastiskt jobb som en av de dussin följeslagare du kan få med dig i spelet. För Mejillones är han dock det enda valet: ”Från det ögonblick att han kan bli min följeslagare blir han min följeslagare. Med stort ’F’. När jag får stryk vet jag att kommer flyga in med eldkastare och sågblad och rädda mig. Och jag tänker: Du räddade pappa. Han kritiserar en del av mina val, vi är inte helt överens emellanåt, men det gör inget. Det kan jag leva med.”
