[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Battlefield 4″ developers=”EA Digital Illusions CE (DICE)” publishers=”Electronic Arts” platforms=”PS3, PC, Xbox 360″ genres=”Action, FPS” release_date=”31 oktober 2013″]
Den fria världen är hotad
Tredje världskriget står och lurar runt hörnet när Kina och Ryssland slår sig samman vilket USA absolut inte tillåter. Det är en inte allt för avlägsen framtid som målas upp framför mig och bara tanken av att det som för tillfället bara är ett spel kan bli verklighet ger mig rysningar och enorm motivation att kasta mig in i rollen som Sgt. Daniel Recker och ge mina fiender en stor dos av bly signerat ”den fria världen”.
Tredje världskriget är en dyster verklighet för Sgt. Daniel Recker och hans män.
Ultrarapid och granatgevär
Action är det gott om och Battlefield 4 får Die Hard att framstå som en lugn söndagspromenad med farmor vid ankdammen. Byggnader som rasar framför fötterna, slowmotionsekvenser där det dras svettiga oneliners och granatgevär som avfyras mot stridshelikoptrar är bara början på en kampanj som får det mesta inom genren att blekna i jämförelse.
Lite annat än ankdammen med farmor.
Spektakulära mellansekvenser är ingen bristvara men hur är det med allt som sker där emellan? Kontrollerna känns härligt responsiva och de verklighetstrogna rörelserna hos mina medspelare och fiender är i det närmsta perfekta. Korta men intensiva uppdrag verkar vara receptet för ett lyckat FPS i dagsläget och Battlefield 4 har alla ingridienser för att lyckas med just detta.
Linjärt på ett smart sätt
Uppdragen är linjära, det är inget jag kan sopa under mattan. Men det är inget man direkt hinner reflektera över när halva Kinas armé ligger dig i hasorna och en pansarvagn gör allt i sin makt för att göra just din kväll jobbig. Det är nästan skönt att det är linjärt så man slipper stressen av att inte veta var sjutton man ska ta vägen.
Stressen är påtaglig när man i trånga utrymmen tvingas möta sina fiender.
Att smyga går också men bara i de uppdrag Dice vill att vi ska smyga. Det ska dock sägas att hela smygmomentet inte känns speciellt häftigt då man avrättar fienderna ganska tråkigt genom att ducka och komma upp bakom med kniven i handen och likt multiplayerdelen plantera kniven mellan nackkotorna. Brutalt? Ja. Känner jag mig som en lönnmördare likt Sam Fischer? Nej. Det är antagligen inte tanken att jag ska göra det heller men någon form av variation i smygandet hade varit mer än välkommet.
Maffiga onlinestrider
Singleplayer i all ära men en fyra timmar lång story känns nästan bara pinsamt även om den är fartfylld och maffig. Grafikkortet hinner knappt bli varmt innan man har varvat spelet. Tur är väl kanske det då jag kan kasta mig in i stridens hetta online istället.
Maffigare än så här blir det inte. Det är så fruktansvärt häftigt att se allt detta arbete man har lagt ner på alla detaljer, från de individuellt svajande grässtråna till de helt förstörbara miljöerna. Man kan ändra hela slagets utgång genom att spränga broar, byggnader eller stora dammar som gör att vattnet svämmar över och man blir tvungen att hoppa i båten.
Det är svårt att tro men ja, detta är en bild in-game.
Domination, Conquest och Rush är de spellägen jag gillar mest och jag blev inte besviken när man valt att köra dessa spellägen över hela kartorna precis som i Battlefield 3. Friheten att kunna välja själv om man vill ligga fem kilometer bort med sitt tungt modifierade och pansarbrytande prickskyttegevär och plocka headshots eller springa rätt in i dammröken bakom en pansarvagn för att sedan kasta en C4 på den och spränga den till bitar är minst sagt tillfredsställande.
Sugen på att campa? Det finns många gömställen i Battlefield 4.
Detta året kommer spelläget Defuse intågandes med dunder och brak. Här är det fem blixtsnabba ronder som gäller och man ska antingen plantera en bomb eller desarmera den. Ett liv per spelare ger en det där extra adrenalinet som behövs för att hålla sina sinnen på helspänn. Dör du så får du snällt vänta tills nästa rond börjar. Det luktar lite Call of Duty över detta då det utspelas på små banor vilket höjer tempot till skyarna. Om det är bra eller dåligt är upp till gemene spelare men det är inget som går hem hos mig.
Obliteration är även det ett helt nytt spelläge där två lag med 32 spelare vardera slåss om en bomb som man ska använda för att spränga bort specifika punkter som är utmarkerade på kartan. Antingen försvarar man punkterna som det ena laget eller så ska man försöka spränga dem i det andra laget och teamwork får en helt ny innebörd här. Ett snedsteg och det kan vara kört innan du hunnit avfyra ditt vapen.
Överlägsen grafik
Det är nästan lite läskigt hur fruktansvärt bra grafiken är i Battlefield 4. ”Stundtals vacker grafik” är något jag ofta säger men här är den konstant. Under mina timmar med spelet kan jag inte finna en enda negativ åsikt om grafiken, den är så bra att jag nästan börjar fnissa lite lätt när jag startar Crysis 3 efteråt för att jämföra. Har man turen att kunna spela detta på högsta inställningarna så kan jag lova att man inte blir besviken. Grafiken är den bästa jag har sett och skulle våran betygsskala gå till femton så hade Battlefield 4 fått 13 i grafik medans Crysis 3 snällt fått ligga kvar på tio.
Innan jag avslutar så vill jag bara passa på att nämna ljudet. Här har Dice lagt ner minst lika mycket tid som på grafiken. Det är extremt hög kvalité på varenda ljudvåg som strömmar ut ur mina högtalare och det är kul att se, eller rättare sagt höra, att man har tagit sig tid även här för att göra det mest realistiska spelet jag skådat rent grafiskt och ljudmässigt.
[youtube id=”CrtwqDt0IEk” width=”600″ height=”350″]