Då har turen kommit till den andra delen i Asterix-trilogin på Master System: Astérix and the Secret Mission (jag skippar accenten hädanefter även för denna text). Denna andra del kom ut så sent som 1993, denna gången även med en port till Game Gear, och exklusivt till Europa och Brasilien.
Asterix and the Secret Mission handlar om en epidemi i den lilla byn, som du så klart måste fixa. Det handlar om att samla sex ingredienser till en medicin – allt medan romarna försöker göra livet surt för dig. Denna gång är banorna något mer annorlunda beroende på om du spelar som Asterix eller Obelix (eller båda i tandem!), och de kontrolleras än mer annorlunda nu. Asterix kan springa, har dubbelhopp och egna tillfälliga förmågor på banorna. Obelix kan simma och har starkare hopp och markduns (och kan därmed förstöra fler block med bra föremål i). Obelix har fortfarande större träffyta, men kompenserar för det med en bättre knytnäve med snäppet bättre respons och räckvidd. Själv valde jag Asterix, eftersom jag är svag för dubbelhopp. Drygt halva spelet är annorlunda mellan de två, så här finns en god anledning att spela om igen.
Att det gått två år sedan föregångaren märks inte minst i grafiken och kontrollen, som båda känns strået vassare än föregångaren. Just grafiken är dock en riktig kraftprövning för konsolen, som tappar en hel del i bilduppdatering så fort fler än en fiende rör sig på skärmen. Det hela går till slut så sakta att det blir lättare att undvika fiender, och då är det inte särskilt svårt till att börja med. Extraliv återkommer i vissa fall till och med bara du kommer tillbaka till samma ställe senare, vilket gör att framför allt sista banan blir en riktigt lätt match.
Asterix and the Secret Mission är ett kort spel i samma anda som sin föregångare, men inte riktigt konstruerat med Master Systems begränsningar helt i åtanke. Bilduppdateringen och skrollningen är ojämn och flimret ihållande vid lite mer hektiska partier. Det är dock ett pris jag själv kan tänka mig betala för den färgsprakande grafiken och den något tajtare bandesignen gentemot föregångaren. Överlag är det antagligen inte det bättre spelet av de två, men det vinner i mitt hjärta.
Och så var det musiken. Är den bättre än föregångaren? Nja. Vi kan kortfattat säga: Mer av samma; fortfarande inte jättebra. Efter att ha lyssnat på dem båda bredvid varandra har de båda helt klart ett par trevliga spår, men båda har också minst ett sadistiskt missljudande gissel som heter duga. I Asterix and the Secret Mission:s fall handlar det dessutom om sista banans musik. Vilken är värst; The Ship! från Asterix, eller Roman Palace från Asterix and the Secret Mission? Bespara mig bådadera, tack.
