Jag är inte så värst duktig på att skriva på tangentbord egentligen. Visst kan jag kalla mig för en hyfsat snabb skribent, men jag måste oftast hålla mina ögon på själva tangentområdet. Det gör att spel som SEGA:s parodi Typing of the Dead är lite i svåraste laget för mig. Det har dock inte hindrat mig från att prova Fishing Cactus:s Typing Chronicles.
Typing Chronicles är ett slags antologi som tog sin början i spelet Epistory, ett rollspel centrerat kring utforskning och att slåss med tangentbordet. Striderna består i att skriva orden som dyker upp ovan fienderna för att skada och slutligen besegra dem. Som spelare är din enda input via tangentbordet. Spelet använder en så kallad adaptiv svårighetsgrad, det vill säga du kan ändå klara det även om dina fingrar likt mina dansar som en klumpig klase bananer på tangentbordet.
Nanotale skiljer gammalt från nytt
Epistory får nu en uppföljare, Nanotale, som jag under Gamescom fick ta mig en närmre titt på. Utvecklarna är noggranna med att skilja på Epistory och Nanotale genom att kalla den sistnämnda en spirituell uppföljare. Nanotale har en ny visuell identitet som går ifrån originalets papperslook till en mer organisk växtlighet och överlag mer polerade detaljer. Perspektivet är mer top-down än isometriskt och kontrollen för att röra på huvudkaraktären har fått en lite lättare konfiguration. Den påminner såtillvida om ett Zelda-spel.
Tack och lov går spelet in i slow-motion när det blir strid, fram till du aktiverar stridsläget och börjar skriva.
Slagsmålssystemet i Nanotale har gett spelaren ännu mer att göra med sitt tangentbord. Till skillnad från i Epistory måste du nu ständigt röra på dig för att inte bli en lätt måltavla. Du kan även utnyttja omgivningen till att skada fienderna om du kombinerar den med rätt magi. I demon jag fick testa är det eld- och ismagier som gäller, och de kan modifieras med större räckvidd och i form av en stråle (tänk Magicka fast inte lika överkraftfull). En potentiell kombination är exempelvis HOT följt av RAY och sedan ordet ovan fienden/objektet du vill attackera. Detta öppnar även upp för miljöpussel som att smälta isar eller bränna buskage som är i din väg.
En oanad dragningskraft
När jag frågar min guide Sophie hur hon skulle beskriva målgruppen för Nanotale så skrattar hon och skakar på huvudet. Baserat på Fishing Cactus:s egna marknadsundersökningar och förfrågningar så finns här nämligen inget enkelt svar på frågan. Det är barnfamiljer som hoppas lära sig skriva bättre på tangentbordet (vi är båda överens om att det inte är så det funkar), Steam-utforskare och kuratorer, spelare av alla åldrar och färdigheter. Hon sammanfattar det som folk som helt enkelt letar efter en ny upplevelse – lite av den beskrivning jag själv skulle tillskriva mig.
Att Epistory och så småningom Nanotale bara finns på PC begränsar dock målgruppen något. Detta är dock ett dilemma som diskuterats även inom utvecklarteamet. När jag hör mig för om kanske en Switch-port skulle vara möjlig så är det uppenbart att idén finns där och växer till sig. Kanske skulle man kunna ha tangentbordet uppdelat på vänster och höger sida på skärmen och på så sätt spela endast i bärbart läge? Jag diskuterar saken med Sophie och påminns om spel som Severed och VOEZ. Dessa två är ju faktiskt bara spelbara i portabelt läge på maskinen (och sådana som The World Ends With You borde vara …), så här finns garanterat potential.
Är vi framme snart?
Fishing Cactus är en skara utvecklare på nästan 20 personer, de flesta med branscherfarenhet på upp emot tio år. Studion började som entrepenad-kodare på mobila enheter åt andra företag, det vill säga de jobbade mestadels med få ut andra studiors och utgivares stoff. Efter en handfull år av detta fick VD:n nog och satte ned foten. En sejour brainstorming senare var Epistory under utveckling och resten är, som man säger, historia.
Nanotale blir Fishing Cactus:s andra spel som är både utvecklat och utgivet av dem själva. Släppet är planerat till höst (tredje kvartalet) i år på PC, Mac och Linux via Steam.
