Trine 4: The Nightmare Prince visades upp i flera bås på Gamescom tidigare i veckan. Nintendo huserade en en introduktionsbana i sin indiesektion, och jag fann samma demo på minst ett annat utställningsbås. Den demonstration som Kai Tuovinen och Antti Rantanen från Frozenbyte gav oss hos Modus Games gick dock mer in på djupet.
Förmågorna
Våra två guider börjar med att fatta var sin handkontroll och starta en av spelets senaste banor. En del av omnejden känns igen från tidigare trailers och skärmdumpar, men att få se det i action är ändå en fröjd. Hjältetrion verkar redan från början besitta en hel del av de förmågor man har vant sig vid från tidigare spel. Zoya har en oändlig mängd rep hon kan surra fast i olika objekt, Pontius kan tjurrusa och dunsa i marken, Amadeus kan frammana kuber och plankor ur tomma intet.
Frozenbytes kulörta färgpalett är också tillbaka. I spelet kan du som vanligt välja fritt mellan de spelbara karaktärerna, eller låsa en spelare vid en viss karaktär.
Under uppvisningen hinner jag lägga märke till ett par nya förmågor. Pontius kan lämna en fantomsköld efter sig som bland annat kan användas som vattenledare. Amadeus kan frammana kulor och flytta snöbollar. Zoya har inga uppenbara nyheter, men besitter samma repförmågor som i trean, komplett med sin pilbåge och karakteristiska akrobatik.
Pussel och slagsmål
Kai och Antti rör sig med vana steg genom banan och tar hand om de flesta pussel nästan lite för fort. Antti understryker att alla pussel har fler än en lösning, och det verkade som att fokusen för den här demon mer handlade om stridssystemet.
”Striderna i Trine 4 kommer att vara mer vertikala än tidigare.”
Antti Rantanen
I ett par områden låser sig skärmen och fiender såväl som plattformar uppenbarar sig. Det ger nästan lite Smash Bros-vibbar, men kampsystemet är omisskännligt Trine. När fienderna är besegrade försvinner både plattformar och de synliga ”arenaväggarna” och färden från (oftast) vänster till höger fortsätter).
Och sedan röra
Efter testbanan är det vår tur att få bekanta oss med spelet. En spelare får testa PC-versionen, medan vi andra får dela på ett antal Switch-enheter. Spelets innehåll ska vara identiskt på alla plattformar och där fanns inte heller någon märkbar skillnad mellan enheterna på de områden vi fick ta del av.
Jag passar på att fråga spelets producent Antti Raitanen om artefakterna, som inte setts till sedan det första spelet, kommer att göra comeback i Trine 4: The Nightmare Prince. Jag minns hur Pontius självmedvetet förde dem på tal i tvåan och det insinuerades att Zoya hade lagt beslag på dem (och eventuellt sålt dem för mad cash). Han ler och undrar om jag verkligen vill ha en sådan detalj spolierad för mig. Jag låter saken bero.
Berättelsen såhär långt
I år firar Trine 10-årsjubileum. Det firar man inte bara med Trine 4: The Nightmare Prince, utan även med en release av Trine: Ultimate Collection, som vi tidigare skrivit om. Trine 4 har en kronologisk plats i berättelsen och knyter an till spelets universum precis som tidigare delar via små referenser.
Förutom självreferenser är berättelsen i Trine 4 i övrigt helt ny. En arrogant prins vill lära sig magi och kommer över ett mystiskt föremål som ger honom makten över andras drömmar. Hjältetrions uppdrag är att hämta tillbaks honom, men med sina nyvunna krafter är han inte den mest medgörlige typen. I en sektion Antti och Kai spelade genom kastades trions vänliga sälkompis in i n mardröm, till exempel. Hela skärmen fylldes av mardrömskt lilafärgade hinder som anspelade på sälens värsta rädslor.
Trine 4: The Nightmare Prince ser på det stora hela ut som en rejäl återkomst till högform för serien. Borta är osäkerheten med seriens identitet som Trine 3: Artifacts of Power brottades med – det här är ett spel att se fram emot för alla fans av plattformare och sagoberättande.
