Det började när jag var liten. Jag stod där på gräsmattan med mina Turtles-gubbar i nävarna. De sista solstrålarna smekte grantopparna och sommaren var som vackrast. Jag blickade upp mot skyn och möttes av den klaraste stjärnhimmel jag någonsin skådat i hela mitt liv. Mina pupiller vidgades och ögonen blev större än vad dom någonsin varit i den lokala godisaffären. Min nyfikenhet var helt omättlig och jag ville bara veta mer. Jag sprang in på mitt rum och kastade mig i sängen och började bläddra i en Hobbex-katalog. Jag låg där i timmar och tittade på alla häftiga stjärnkikare och drömde om att en dag få ge mig ut i detta enorma universum och utforska alla dess hemligheter.
Asteroider är inget man vill krocka med. Bättre att skjuta sönder dom.
Åren gick men intresset svalnade aldrig. Jag anmälde mig till och med för en enkelbiljett till Mars men det blev tyvärr inget med det. Rymd, kvantfysik och utomjordiskt liv är några ganska vanliga samtalsämnen som jag och min bästa vän brukar diskutera och vi har alltid sagt att den dagen då vi vinner på lotto eller på något sätt skrapar ihop några miljoner så ska vi anlita en grym spelstudio och i alla fall förverkliga våra drömmar i ett spel. Det verkar dock som att vi inte behöver drömma längre.
Dinosaurier i alla dess former och färger.
E3 2014 bjöd inte på några större överraskningar enligt mig men det fanns ett spel, en trailer och fem stycken personer hos en liten indie-utvecklare som tog mig med storm. No Man´s Sky har allt jag någonsin kunnat drömma om. Friheten i det oändliga universum som erbjuds är mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Det mesta slumpgenereras vilket innebär att inte ens utvecklaren själv vet vad vi spelare kommer att stöta på.
Spelvärlden är som sagt oändlig och alla spelare kommer att börja på en helt ”egen” planet. Varje planet, hav eller grotta som du är först ut med att upptäcka kommer att märkas med ditt namn så att andra som sedan kommer dit ser att just du har varit där först.
En planet inte helt olik vår. Förutom då det röda gräset och de blå-orange träden. Och djuren.. djuren får vi inte glömma.
Tänk er detta scenariot, du och en vän sätter er ner och spelar. Ni börjar i helt olika galaxer men går båda in i hyperdrive för att sedan mötas på en specifik plats på planet ”X”. Väl där tar ni fram kartan och hittar en helt outforskad del av solsystemet. Ni bestämmer er för att åka dit. Era rymdskepp lyfter och helt utan laddningstider flyger ni ut ur atmosfären och in i den mörka, kalla rymden. Ni åker slalom mellan asteroider och får stealth-flyga lite småtaktiskt när ni ser att hel hel armada med tungt beväpnade rymdskepp som hoppar ur hyperdrive mitt framför näsan på er och börjar cirkulera runt i asteroidbältet. Ni kommer nu fram till planeten ni ville utforska. En en gång, helt utan laddningstider tar ni er ner genom atmosfären och möts av en hel värld täckt av regnskog. En riktigt svår landning krävs men ni lyckas att landa säkert mellan träden. Djurlivet här är helt magiskt, man kan känna hur hela världen bara lever och andas. De höga snirkliga och helt brandgula träden når nästan upp till molnen och luftfuktigheten är så hög att det knappt går att se mer än några meter fram. Ett grottsystem uppenbarar sig och ni bestämmer er för att gå in. Hundratals meter senare är ni nere i en underjordisk värld där djur jag inte ens kan beskriva huserar. Ni är först där, platsen märks med era namn. Wow, wow och wow. Jag kan knappt bärga mig tills jag får uppleva detta.
Tack Hello Games för att ni gör spelet som är mer eller mindre hämtat ur mina drömmar. Jag kommer spendera mängder mer timmar i detta spel när det kommer och räkna med att få en recension som är mer än matig.
[youtube id=”MZO40WBNA60″ width=”600″ height=”350″]
