Rock i spelvärlden
Med Megaman som galjonsfigur för rockens inflytande på spelmusik tar vi en titt på de låtar som rockat till spel genom tiderna. Vi har ju klassiker som Doom och diverse fightingspel, men referenserna sträcker sig lite längre än så. Jag tänkte börja med ett spel som är lika frustrerande svårt/trasigt, som nostalgiskt för mig. Inte bara för att det är barndomen som gör sig påmind, men för att originalet kommer från en av de bästa grupper som existerat.
Alla 80-talister som växte upp med NES är idag medelålders föräldrar som frenetiskt försöker förklara för sina barn varför blipp blopp och fyrkantig grafik var så fantastisk. Detta sker med blandat resultat, särskilt då spelkonsolerna har utvecklats med åren. Turtles är en annan serie som har utvecklats med åren. Det är den första titeln till NES vi ska lyssna på nu, närmare bestämt introlåten.
Inspirationen till denna eminenta melodi, med sin rockiga rytmik, kommer från ett band som är lika ikoniskt för rocken som grädde är för vofflor. Queen är ett band få har missat. Med en otrolig talang skrev de symfoniska mästerverk med allt från dramatisk rock till opera. I deras låt Stone Cold Crazy hör vi var Kôzô Nakamura fick sin inspiration ifrån.
Om vi fortsätter i med hjältarna i halvskal måste vi nämna Turtles in Time. Ett otroligt roligt spel, med helt fantastisk musik. Du kan plocka nästan vilken låt som helst från spelet och den kommer rocka strumporna av oss, som Jack Black hade uttryckt det. Nu är det en specifik låt jag tänker på, närmare bestämt Technodrome: Let’s Kick Shell.
Soundtracket till Turtles in Time håller ett väldigt konsekvent sound, så det kan nog vara svårt att se vad som har tydliga inspirationer och inte. Just den här låten har dock sina likheter med Bomber av Motörhead. Ni kanske är skeptiska till hur det här håller ihop – och det förstår jag – men om en lyssnar på rytmiken och flyttar om tonernas ordning kommer vi ganska nära Teknodromrocken. Det här tycker jag är ett bra exempel på hur en kompositör kan inspireras av en låt och lyckas vända och vrida lite på den för att få den till sin egna skapelse.
Maximum Carnage är ett spel om en av symbioterna som lever rövare i Spindelmannens universum. Carnage är en av dem och med ett så brutalt tema räcker det inte riktigt med meditationsmusik av Oliver Chanti. Super Villains har därför fått en lite hårdare vibb att presentera spelet med.
Inspirationen till Superskurkar kommer från Black Sabbath och deras Mob Rules. Maximum Carnage har en ”klassisk” version, där de tar melodin rakt av och bygger spelmusiken på den.
Hur kan vi prata om rockmusik i spel om vi inte nämner karaktären som fått sitt namn från genren – Rockman. För oss västerlänningar är han nog mer bekant som Megaman. Ett tema som följt samtliga Megamanspel är att varje bana har en egen karaktär. Bossar, musik och miljöer hjälper till att skapa en personlighet för varje bana och i Megaman X3 har vi en referens att plocka upp från Neon Tiger.
Från pudelfrisyrernas oheliga tid kom gnidiga gitarrsolon, höga stämmor och musik som hördes i varje barnprogram med action och explosioner. Bland dessa pudelbestyckade artister kunde vi hitta Guns’n’Roses. En av deras mer kända låtar är My Michelle och att inspiration har tagits från den känns inte alls omöjligt.
Vi fortsätter Megamantemat och hoppar tillbaka till det första spelet med den blå bombaren. Ettan skiljde sig från övriga titlar då det bara hade sex bossar. Det tog inte bort från den ikoniska känslan som bossar, banor och musik gav. Elec Man är en av klassikerna.
När vi ändå är inne på rock från sent 70- och 80-tal måste vi såklart ta upp Journey och deras Faithfully. Introt ger oss en pianoslinga som har ”lånats” rakt av till Elec Man och hans bana i det första Megamanspelet.
Mega Man har medverkat i en mängd olika iterationer och en av dessa är Megaman Zero. I del två i serien får vi höra Gravity, en tung och snygg låt som verkligen passar spelens karaktär. Jag vet ärligt talat inte om jag vill kasta in den här bredvid inspirationskällan i listan över bra rocklåtar. Det här är inspirerat på ett perfekt sätt. Masaki Suzuki, Luna Umegaki och Tsutomu Kurihara har lyckats utveckla principer från originalet och verkligen skapat något eget.
Led Zeppelin levererar nästa inspirationskälla och det är inte med vilken låt som helst. Det kanske inte är deras mest kända låt, men ligger definitivt på topp fem-listan. Kashmir är en episk låt med väldigt tydliga strukturer. Det är med andra ord inte svårt att höra var inspirationen kommer ifrån. Idag, långt mycket senare kan en säkert höra likheter med rytmiken från introt till Game of Thrones också, även om det spelas i en polyrytm.
Capcom kunde det där med karaktäristiska banor. Precis som Megaman har även Street Fighter II väldigt tydliga och numera ikoniska signalement för sina fighters och banor. Ken är en brorsa från en annan morsa till Ryu, då vår blonde charmör kommer från staterna. Han har därför en lite rockigare temalåt.
80-talet, alltså…det är inte konstigt att inspirationen till spel från den tiden har dragit sin inspiration därifrån, men det blir så uppenbart när du går från tidlös spelmusik till originalen. Och jag vet, det är säkert tredje gången jag nämner det nu. Musiken som inspirerade Kens låt är skriven av Cheap Trick och heter Mighty Wings.
Ett spel som fick kids att kasta handkontroller, utveckla ett kroniskt tandgnisslande och ett allmänt ostadigt humör var Ninja Gaiden. I väst hette det Shadow Warrior, för tydligen var de som inte visste vad tv-spel var rädda för ninjor. Tydligen trodde de att alla ungar som spelade spel med ninjor skulle förvandlas till det och störta deras herravälde. Hursomhelst – i sagda spel finns det en låt som heter I am Man, vilket är lite IRONiskt, med tanke på inspirationen.
Det här var kanske inget mysterium. Inspirationen kommer såklart från Iron Man med Black Sabbath. När ni har lyssnat på originalet, lyssna på Ninja Gaiden igen och nynna med ”I am, I am Man!”. T.o.m. fonetiken är grymt nära originalet!
I Dead Rising 2 tar du rollen som Harisson Ford med ålderkomplex som måste rädda sin dotter från att bli en zombie. Spelets enda tema är att slå sönder zombies och springa från dem. En annan grundläggande del av spelet är att jobba upp ett magsår då du aldrig har tid att göra annat än springa mellan olika uppdrag. Detta medan du käkar mikropizza och dricker apelsinjuice, utklädd till en skolflicka med cowboyhatt och en fyrverkerislägga.
Americana Casino är dock baserad på en annan låt. AC/DC skrev en liten trudelutt som blev rätt populär, vid namn Thunderstruck. Låten börjar med ett väldigt ikoniskt gitarrsolo som aldrig tar slut och den melodin har fått stoltsera med sin närvaro i Dead Rising 2.
To be continued…
Vi nöjer oss där tillsvidare. Kan ju inte kasta allt gott på er på en gång! Nästa vecka fortsätter vi med rocklåtarna så vi hörs då (heheh….”hörs”).
