Vi har spelat Nintendo Switch!

Förutom hårdvaran visas en handfull spel upp under envetet. Titeln som drar hela Switch-vagnen finns självklart på plats; The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Äventyrsspelet som initialt utvecklades exklusivt till Wii U har sedermera blivit ässet i marknadsföringen av Switch, samtidigt som det även släpps till den utgående maskinen. Andra spel är partyduellen 1-2-Switch, Mario Kart 8 Deluxe, boxningsspelet ARMS, Splatoon 2, Just Dance, strategirollspelet Has Been Heroes och Super Bomberman R.

Konsolen är snygg och värdig sin plats i det dekorerade vardagsrummet. Till skillnad från Wii U:s gamepad som ser ut som en surfplatta för treåringar man helst gömmer, känns Switch som en ordentlig konsol. Den är diskret i sin dockningsstation och i handen känns den lyxig med sin slimmade skärm och stabila kontroll. Switch är en korsning mellan surfplatta och spelkonsol – och det är kanske inte så tokigt som det låter.

I sin bas är Switch en stationär konsol med allt vad det innebär – storslagna äventyr och hejdlös action i hemmets bekvämlighet. Frikopplad är den istället en portabel konsol utan like, där äventyren kan följa med utanför tamburen. Att utan fördröjning plocka upp Switchen och ta upplevelsen med sig är häftig, även om vissa skulle argumentera att mobilspelen täcker luckorna i väntan på bussen. Men för pendlaren som har flera timmar restid är Switch en stark kandidat. Tanken att kunna ta med mig storbudgetspel som The Legend of Zelda: Breath of the Wild på mina resor mellan Västerås-Stockholm får i alla fall mig att bli alldeles pirrig.

Kontrollen

Även om grejen med Nintendo Switch är dess portabla tillika stationära funktion, så är det kontrollerna som är det centrala i maskinen. Med det löjliga namnet Joy-Con är kontrollen en fiffig konstruktion som två spelare kan dela på i lokal multiplayer. Den går nämligen att dela i en vänster- och högerhalva som ligger skönt i handflatorna. I stora händer kan kontrollhalvorna kännas små och svårmanövrerade. Men i kontrollgreppet eller på skärmen växer sig delarna lite större.

Precis som Wii-kontrollerna är Joy-Con rörelsekänsliga. En standard som i de flesta spel på andra konsoler används till dumheter. Nintendo rättfärdigar rörelse-funktionen genom att utveckla ett actionspel baserat på de nya kontrollerna. Boxningsspelet ARMS är ett ypperligt exempel på när rörelsekänsligheten i små plastdosor skapar en förlängning av oss själva i spelet. Kontrollerna är finkänsliga och nästan perfekt justerade. Inte en enda gång trilskas kontrollen när jag slåss i ARMS, något som hade varit att förvänta sig av de knäppa Wii-kontrollerna.

Vad som däremot är svårt att vänja sig vid är kontrollens form. Jämfört med till exempel Playstations Dual Shock 4 är Joy-Con lodräta i sin layout, vilket medför att fingrarna måste lära om. Under mina första spelningar hade jag svårt att hitta A-knappen och kom hela tiden åt B istället. Samma problem fanns inte med Pro-kontrollen som har en mer traditionell design och är ämnade för hängivna gamers. Nintendo Switch Pro-kontrollen följer inte med konsolen och kostar cirka 800 kr.

När Nintendo Switch släpps i butik den 3 mars kommer den paketerad med ett stycke Joy-Con och ett grepp där kontrollernas båda delar kan fästas. Det är viktigt att veta att detta grepp inte kan ladda de båda kontrollhalvorna, vars batteritid ligger på ungefär 20 timmar. De laddas genom att fästa dem på vardera sida om Switch när den befinner sig i dockningsstationen. De laddas på cirka tre timmar. Vill du kunna ladda kontrollen medan du spelar behöver du ett laddningsbart grepp för 500 kr.

När Nintendo den 13 januari presentarade Switch i fullo avtäckte de även kontrollens unika funktion HD-rumble. Då lät det mest som att man ville hitta på ett häftigt ord för en lite bättre dallring i kontrollen, men redaktionen är överens om att de nya vibrationerna är mycket tydligare. I 1-2-Switch finns en lek där man ska gissa antalet kulor i en låda (alltså i kontrollen) genom att vrida och vända på den. Även om leken är en gimmick visade tekniken effektfull i Breath of the Wild. Mjuka vibrationer pulserade i mina händer när stenar i föll mot marken och när Link förde sin Sheikah-tablett mot ett altare rullade kontrollen kort och fick mig att föreställa mig artefaktens mystiska teknologi reagera. Som spelmekanik kommer HD-rumble inte långt, men som inlevelseberikande effekt kan den användas väl.

Hårdvaran

Vad gömmer sig under huven på maskinen då? Grafiskt jobbar maskinen med ett Nvidia Tegra-kort. Enligt ryktet närmare bestämt ett X1, samma som Nvidia Shield Android TV, vilket i så fall gör den svagare än Playstation 4 och Xbox One. När den är stationerad i basen klockar processorn på 768 MHz och när den är portabel sänks hastigheten till 307.2 MHz. Observera att den här informationen är framtagen av tredje part och har inte bekräftats av Nintendo. Upplösningen på teve är 1080p och 720 på enhetens skärm.

När det kommer till internminne så kan Switch inte direkt skryta. Det totala inbyggda minnet är på ynka 32 GB. I det minnet skall konsolen interna programvara få plats, vilket inte lämnat mycket till övers för andra nedladdningar. Däremot så är det inga problem att utrusta maskinen med extra SD-minneskort, vilket inte är helt dumt. Det går alltså troligtvis att spara sina nedladdade spel på olika minneskort. Med den synen så är Switch betydligt mindre begränsad än exempelvis Playstation 4 och Xbox One.

Under de timmarna vi testade Switch blev det inte uppenbart att Switch var en svagare teknik än muskelpaketen PS4 och Xbox One. Både Breath of the Wild och Splatoon 2 sken med klara färger och flöt på. Några få ögonblick kunde Breath of the Wild tappa några bilder per sekund, men det var aldrig störande. Både stationärt och portabelt fungerade Switch problemfritt.

Omdöme

Nintendo Switch var mindre än väntat, men inte lika tung och klumpig som Wii U:s gamepad. Den har suverän upplösning och kan måla upp färgglada miljöer som vi såg i Splatoon 2 och The Legend of Zelda: Breath of the Wild. I och med att Nintendo lagt ner produktionen av Wii U lägger de alla sina ägg i samma korg och satsar på Switch. Eventet ger ett tydligt budskap: Switch ska vara en sammanhängande spelkonsol, både i och utanför hemmet. Men som vanligt går de glada japanerna sin egen väg i branschen och gör en modig satsning. I en vardag där smarta telefoner upptar en allt större plats så släpper Nintendo en portabel spelmaskin som bär med sig den stationära standarden.

Man brukar säga att en produkt behöver en killer app för att bli framgångsrik. Apple bevisade det och förändrade telefonmarknaden. Nintendo kommer nog inte forma spelindustrin med Switch, men dess framgång står och faller med spelen den erbjuder. Genom att skjuta upp The Legend of Zelda: Breath of the Wild och på så sätt göra den till en releasetitel visar att Nintendo är seriösa den här gången. Än så länge jobbar jobbar 70 utvecklare med 100 spel planerade att släppas på Switch, däribland Super Mario Odyssey som vi förmodligen får se i handeln lagom till jul. Nintendo kanske inte har alla spelen ute på dag ett, men ser man på kalenderåret har de en stadig ström egenutvecklade spel.

Vi kan argumentera fram och tillbaka om huruvida Nintendo Switch är bra eller inte; alla har sina preferenser. Vi hoppas däremot att du har kunnat formulera en ståndpunkt efter att ha läst det här. Vi väljer dock att avsluta såhär: The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Punkt.