Puyo Puyo 2 är ett pusselspel som härrör från spelarkaden. Till skillnad från sin föregångare utvecklades denna uppföljare av SEGA själva och släpptes 1994, två år efter det första spelet. Inte mindre än femton portar har gjorts på olika spelmaskiner sedan dess, varav knappa två har har nått oss här i Europa. Detta gäller versionerna på Neo Geo Pocket Colour och Sega Mega Drive (via Wii Virtual Console). Puyo Puyo 2 AGES är alltså första gången arkadoriginalet ankommer, och det gör det med en del nytt och mycket gammalt.
Snabbare, starkare men mindre charmigt
Upplägget i Puyo Puyo 2 AGES:s singelspelarkampanj har rört sig bort från originalet. De charmiga mellansekvenserna med nonsensprat från begränsade digitaliserade röster är tyvärr borta. I stället har vi något slags Mortal Kombat-inspirerad pyramid med x antal rum i botten och allt färre ju närmre toppen spelaren når. Karaktärerna från originalet bossar över var sitt rum i pyramiden tillsammans med ett gäng nykomlingar. Och de är precis lika ute efter att göra livet surt för dig som sina föregångare. Det här är med andra ord ett spel som totalt äger undertecknad. Läs med andra ord återstoden av recensionen med denna brasklapp i åtanke.
Känslan för tempo och kontroll är faktiskt snäppet vassare i Puyo Puyo 2 AGES än i dess föregångare. Kanske är det så att Compile förstod sig bättre på charmig grafik än på gameplay, för nu när SEGA stått för utvecklingen själva märks här ändå en skillnad. Det är dock en klen tröst när man åker ur spelet mot tredje opponenten, men en tröst likväl. Den största förändringen gäller så kallade skräp-puyo som fyller spelarens skärm när motspelaren får matchningar. Dessa triggas i första Puyo Puyo helt självständigt spelarna emellan: Spelare 1 får en matchning på 4 puyo – spelare två får fyra skräp-puyo; Spelare 2 får en matchning på 6 puyo – spelare 1 får 6 skräp-puyo. I tvåan nollställer i stället spelare 2:s matchning antalet skräp-puyo hen ska få från motståndaren och ger i stället honom två (6 – 4 =2, helt enkelt). Detta faktum är väldigt värt att byta bort de charmiga mellansekvenserna från ettan för – fett värt!
AGES-lyftet
Förutom de välkomna detaljerna och regelskiftena som Puyo Puyo 2 AGES gjort från sin föregångare så har denna M2-signerade AGES-variant även lite välkommet extrainnehåll. Och då pratar jag inte om musikspelare, bildinställningar (krattfilter!) eller online-matcher, utan faktumet att Puyo Puyo 2 AGES kommer med en generös mängd inställningar för människor som har problem med färgseende. Du kan till exempel ändra färgpalett och färgmättnad samt kontrast gentemot spelplanens bakgrund. Pusselspel är trots allt en av de mest lättillgängliga genrerna i spelvärlden; att göra den än mer tillgänglig går bara att se som en vinst.
Förutom lite skruvar och reglage för färger har Puyo Puyo 2 AGES även en generös mängd inställningar för svårighetsgrad. Min stolthet tillåter mig inte riktigt att prova förmågan att spola tillbaka tiden mitt i en match, men jag kan åtminstone nyttja Easy Mode med färre antal färger och en rondräknare som slutar vid 1, 2 eller 4 i stället för 3.
Summa summarum
Puyo Puyo AGES 2 har fortfarande inte övertygat mig om att Puyo är våra rättmätiga härskare att lyda under, men det är bra mycket bättre än sin föregångare. Tja, minus de där urlöjligt gulliga mellansekvenserna då. Är du ett fan av ettan lär du dock vara ett fan av tvåan – särskilt om du är färgblind eller bara har allmänt svårt att komma in i pusselspel. Puyo Puyo 2 AGES gör det betydligt lättare att utmana sig själv att bli bättre än sin föregångare. Även om fundamentet inte utgör ett så värst roligt pusselspel, och även om det fortfarande finns bättre (om än dyrare) versioner av konceptet på Switchen, är det ett lyft på de väsentligaste områden. Ett puyompetent pusselspel, helt enkelt.
