Samurai Academy: Paws of Fury bygger alltså på 2022 års animerade familjeaction Paws of Fury: The Legend of Hank, eller Tassar av stål: Legenden om Hank. Nu återstår att se om man behöver ha sett den för att kunna njuta fullt ut av spelet.
Stand in Unity
Att Samurai Academy: Paws of Fury är gjort i Unity är bland det första man märker. På gott och ont tenderar motorn att ge ett distinkt uttryck åt hur hela kontrollen känns i allt från hopp och interaktion/slagsmål till förflyttning. För den här titeln fungerar dock motorn alldeles ypperligt. Såväl till sagd fysik som till den visuella biten är Samurai Academy: Paws of Fury på precis alla plan som en kompetent titel jag ser framför mig på såväl generation sex (GC-/PS2-/XB-eran) som generation sju (PS3-/360-/Wii-eran). Men räcker det verkligen för en modern publik?
Om inte annat har den här titeln riv för många av oss som gillar ovan nämnda spelgrupp – och samarbetsläge. Nu körde i och för sig undertecknad genom kampanjen helt själv, men för den sällskapssjuke finns här co-op. Det lär vara soffsamarbete för konsolspelare, men på Steam (den testade versionen) finns stöd för fjärrspelande (Remote Play Together).
Bild, berättelse och bredd
Samurai Academy: Paws of Fury utspelar sig i en hundar-mot-katter-typ av värld där småkiv och popkulturell humor är cirka 90 % av manuset. Märk väl vad det är du ger dig in på, och du kommer dock att ha trevligt även med Hanks och Jimbos lagom korkade jargong. Särskilt som den bryts upp av gameplay som är både varierande och hyfsat rolig.
Spelets upplägg kan delas i tre något oproportionerliga delar. Den främsta är i själva hubbvärlden, som består av tre byar: Kakamucho, Dookiehill och Pippishore (tihi). I dessa områden är det klassiskt samla-allt-du-ser-och-utför-sidouppdrag som gäller. Den andra delen är byaräder, ett slags försvarsspel där du skyddar olika mindre byar mot fiendeangrepp medelst diverse fällor, vapen och allmänna tillhyggen. Del tre är samuraiprövningar, kortade racebanor i 2D där du ska ta fler poänggivande småartefakter än din motståndare och hinna i mål. De sistnämnda utgår jag från att samarbetspartners tävlar mot varandra i, skoj nog.
Alla tre spellägen gör sina gimmickar på ett kompetent sätt och är roliga att spela. Själv får jag mest ut av att samla på kattmynten (som kattmynta för mig, så att säga) och glida runt i de tre storbyarna. Landskapsarkitekturen är förbluffande fin i dem alla och det är förvånansvärt lätt att lära sig hitta i dem.
En lagom mumsbit(!)
I slutänden är dock Samurai Academy: Paws of Fury benådande kort. En by till hade i och för sig inte skadat, men repetitionsfaktorn är precis så att jag som ensam spelare inte tröttnar. Jag ställer mig frågan vem det här spelet egentligen är för – ställdes uppföljaren till filmen in? Är någon djärv nog att verkligen tro på ett tvärmedialt inlägg tre år efter faktum? Oavsett är jag glad att sådana här små överraskningar dyker upp emellanåt. Det är helt enkelt oursäktande, barnsligt kul.
Samurai Academy: Paws of Fury släpptes den 20 november på PC (via Steam [testad version]), PlayStation 5, Xbox Series X|S samt Nintendo Switch för ett cirkapris på 250 kronor (med lanseringsrabatt på Steam i skrivande stund). Denna recension är möjligt tack vare en recensionskod.
