I sina bästa stunder bjuder Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter på riktig trevliga miljöer och lagom svåra pussel. I sina sämre stunder tvingas vi bevittna en buggfest och frustration som ingen spelare skall behöva uppleva. Indiestudion Frogwares är absolut inga nykomlingar. De har producerat spel med den tweedklädda detektiven i huvudrollen sedan 2002. Man kan tycka att de borde lärt sig något på vägen.
Först och främst så vill jag göra klart att jag är ett stort fan av pusselspel. Jag gillar att samla ledtrådar och foga samman dem för att lyckas hitta lösningar. Jag borde med andra ord vara precis rätt målgrupp för Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter. Men (det finns alltid ett men) när undermålig teknik hindrar mig från att lösa dessa pussel så är risken stor att jag tröttnar innan jag lyckas hitta mördaren.
Ett öga för detaljer är ett måste för varje deckare. Grafiken i promo-bilderna återspeglar inte direkt verkligheten.
Frogwares har som sagt producerat en hel uppsjö av spel med världens kanske mest berömda detektiv i huvudrollen. I den senaste upplagan skall vi i rollen som Sherlock försöka lösa fem olika fall, allt ifrån mord till försvinnanden. Alla länkas på något sätt samman av den mystiska Devil’s Daughter. Sida vid sida med vår käre Watson använder Sherlock sitt världsberömda sinne för detaljer och när han med stor noggrannhet analyserar brottsplatser och ledtrådar.
Det är också när det kommer till pusslandet och jakten på ledtrådar som spelet visar sig från sin allra bästa sida. Pusslen är sällan direkt svårlösta, men i de bästa av stunder får de dig att känna dig som en riktig kriminalare.
Måste samla dem alla
Det första som händer när vi närmar oss en brottsplats är att tiden saktas ner och vi får möjlighet att hitta de små, men ofta avgörande ledtrådarna. Har någon nyligen gråtit? Visar den lilla pojkens lagade skjorta att han har omtänksamma föräldrar? Det är inte alltid lätt att dra rätt slutsatser men gör du fel det är sällan något som straffar dig. Lyckas du däremot dra riktiga slutsatser så kan de underlätta arbetet rejält.
Uthållighet är ett måste i Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter. Även om det är relativt lätt att hitta de flesta ledtrådar på en brottsplats så tvingar spelet dig att hitta allt, trots att du sedan länge lyckats lista ut vad som egentligen hänt. Du måste läsa varje anteckningsbok eller journal och vända på vartenda föremål innan spelet låter dig fortsätta storyn. Låter det långrandigt? Tro mig, det är det. Nästan lika långrandigt som de långa laddningstiderna.
Vissa moment i spelet kan få även den bästa av spelare att vilja kasta handkontrollen i väggen.
Inte blir det lättare av att kontrollen rent utsagt är direkt dålig. I ett tidigt moment i spelet tvingas jag följa efter en skum och paranoid typ. Förutom att hålla mig nära min måltavla så skall jag samtidigt undvika att bli upptäckt, något som är betydligt lättare sagt än gjort. Detta är bara ett exempel på alla de gånger kontrollen ställer till det för mig. Det är inte roligt att tvingas spela om vissa delar av uppdragen endast på grund av att Sherlock inte lyder mina instruktioner.
Spelets version av London är precis lagom kuslig och faktiskt förvånansvärt vackert, men staden bjuder inte på mycket mer än snygga kulisser. Det finns inte mycket att interagera med i spelvärlden och grafiken lämnar en hel del att önska. Ljudet gör sitt för att bidra till stämningen, men faktum är att så fort någon av karaktärerna öppnar munnen så försvinner mystiken. Röstskådespelet är i vissa fall skrattretande och läppsynken är i bästa fall dålig.
Hade kunnat vara riktigt bra
Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter hade kunnat vara något så mycket mer. Med rätt fokus och en hel del finputsning så hade jag förmodligen älskat Frogwares senaste spel. Nu har man istället blandat in så många opolerade spelmoment att den röda tråden snart blir till ett trassligt nystan. En rejäl rasp behövs för att slipa bort de vassa kanterna och förhoppningsvis så lyssnar utvecklarna på fansen och ger oss ett snyggare och mer välpolerat spel nästa gång det är dags att stifta bekantskap med Mr. Holmes igen.
