Shovel Knight släpptes förra året och gjorde en bejublad entré efter en massiv insamlingskampanj från Kickstarter som gjorde skapelsen möjlig, något som Daniels recension starkt höll med om. Nu är det dags för 3DS att få ta del av härligheten som visat att retro fortfarande är gångbart för 2000-talet. Står det sig pall till bärbart?
Shovel Knight är ett fantasyäventyr som kretsar kring en riddare med samma namn som får uppdraget att slåss mot den onda Enchantress, en drottning som håller världen i sitt järngrepp. På vägen dit ställs spelaren inför ett antal bossar i form av riddare som dyker upp i varierande skepnad i slutet av varje nivå. Banorna har en blandad mix och består av allt från vinterlandskap till underjordiska grottor. Istället för det traditionella svärdet har vår protagonist utrustats med en spade.
Utöver att slåss funkar den finfint till att gräva upp saker, till exempel allehanda ädelstenar som ligger utplacerade längs banorna. Juvelerna omvandlas i sin tur till poäng som kan användas till att uppgradera karaktären, till exempel en större hälsomätare eller en starkare rustning. Varje gång ett dödsfall inträffar går en mängd poäng förlorade som visas upp i form av bevingade pengapåsar på det ställe där min spelmässiga underlägsenhet ägde rum. Den sinande plånboken är ett nog så starkt incitament för att skärpa till sig efter varje snedtramp.
Det är ett klassiskt plattformsupplägg där spelaren korsar mellan olika världar och slåss mot diverse bossar som var och en kräver sin strategi för att bemötas. Just där kommer uppgraderingarna till sin rätt för att bemöta motståndet som växer i takt med dina framsteg. Väljer du att avstå från att levla upp kommer du har mycket svår tid framför dig att nå hela vägen fram.
Spelet har många kniviga bossar. Här en av dem.
Charmigt vackert i nostalgisk form
Det som slår mig mest är den pixelbaserade grafiken som tydligt flirtar med NES-eran under 1990-talet när spelen gjordes i vackra pixlar. Trots den annorlunda designen står sig det visuella oerhört väl med fina animationer och sprakande färger. Mitt under spelandet kan jag inte undgå att Yacht Club Games lånat friskt från forna klassiker som Duck Tales, Castlevania , Mega Man, Super Mario Bros 3 och blandat resultatet till något eget. En och en annan äldre spelare med positiva minnen från pixeleran kommer säkert uppskatta initiativet att satsa på denna nostalgiform.
Även ljudet är riktigt bra med ett soundtrack som får kroppen att spinna av välbehag. Det är blippiga låtar som ekar ut i högtalarsystemet och som kan införskaffas genom att finna väl gömda notblad bland världarna. När ett sådant papper är taget kan det spelas upp av en trubadur i en av byarna som mer än gärna drar en sträng på sin lyra. Det musikaliska utbudet har ett stort omfång och kommer bjuda på en musikalisk aptitretare för den som är svältfödd på gammal hederlig chiptune.
På besök i en av spelets två byar. Nämnde jag att grafiken är vacker?
Misslyckas, börja om igen, misslyckas, börja om igen
Som bekant ökar svårighetsgraden ju längre ett spel fortskrider. Shovel Knight är inget undantag. Från att du startar till att slutbossen är avklarad kommer du stöta på en mängd hinder som kommer göra processen kort med din hjälte. Åtskilliga gånger fick jag bita i gräset (168 gånger för att vara exakt) och börja om från början på grund av misstag eller okunskap om hur en bana var uppbyggd. Det är frustrerande men inte omöjligt efter lite trial-and-error. Jag var faktiskt så pass frustrerad en gång att jag inte märkte hur tiden rann iväg när jag låg i sängen och försökte tajma hopp, eller ta mig igenom bonusbanorna som blev lite för svåra för mina ihärdiga tirader.
Kontrollen är enkel att bemästra men kan bli lite på tvären i och med styrspakens storlek som ibland försvårar en manöver. Spela länge och med stora tummar så kommer du förstå vad jag menar (speciellt oavsiktliga dykattacker ned i en avgrund). I det efterkommande och svårare spelläget som kan aktiveras direkt efter slutet blir de utplacerade kristallstolparna som sparar avancemanget under banorna livsviktiga för att inte börja om från början efter ett misslyckande.
Ett mästerverk i bärbar form
Efter nästan femton timmars speltid kan jag bara konstantera att Shovel Knight är väl värt ett köp. Det är utmanande, krispigt vackert, spännande och mycket charmerande med sin nostalgiska approach. Som grädde på moset är omspelningsvärdet högt med ett nytt spelläge som läggs på direkt efter slutet, än mer härdande för den som vill höja ribban en nivå högre. Ett ”Challenge Mode” kan spelaren också ta sig an som erbjuder en mängd mindre utmaningar utanför huvudspåret. Här gäller att vara snabb på spaken och direkt ta sig an alla fiender som myllrar fram på skärmen i stora skaror.
Tyvärr är bandesignen ganska tråkig och likaså fienderna som inte sticker ut speciellt mycket. Dock är den sammanvävda helheten så intensiv att detta blir små petitesser. Det här är ett av de bästa spelen till 3DS som vänder sig till den gamla NES-generationen och den moderna publiken som suktar efter en rejäl nöt att knäcka. Med andra ord ska Shovel Knight stå på din införskaffalista och omedelbart upplevas när tillfälle ges.
