På en klippavsats bland buskar och gräs ligger jag och spanar genom kikarsiktet. Några hundra meter längre bort finns en bensinstation fylld av beväpnade separatister. En fiende står intill en granatkastare samtidigt som en annan fuling lugnt lunkar på lite längre bort. När jag bedömer att den sistnämnda rebellen kan fällas utan att larmet väcks kalibrerar jag siktet, stillar andningen och trycker långsamt av. Sekunden senare rullas en liten film upp där kulan susar förbi i slow-motion och träffar kraniet med ljudligt kras. Laddar om, siktar in mig på nästa och låter pipan tala med all den kraft ett högkalibrigt gevär kan åstadkomma.
När Sniper Ghost Warrior 3 utannonserades i slutet av 2014 tänkte jag att äntligen var det dags för en rejäl uppryckning av serien som harvat på i sakta mak de senaste sju åren. Video efter video visade en helt ny värld av smygande och taktiskt tänkande med en uppsjö av möjligheter. CI Games hade verkligen tagit i från tårna och lämnade uppenbarligen inget åt slumpen hur spelet presenterades. När recensionskoden väl landade i mailkorgen var förväntningarna höga med inte lika högt ställda som i början. Efter ett antal timmars speltid har jag fått skruva ned den inledande entusiasmen och mer gå på hur spelet faktiskt ser ut.
Ett smyguppdrag i nattens mörker. Grafiken är dock inte lika skarp som bilden visar.
Handlingen kretsar kring marinsoldaten Jonathan North vars bror Robert kidnappas under ett militärt uppdrag i gränstrakterna mellan Ryssland-Ukraina. Två år senare får Jonathan upp ett spår kring brodern som leder till en separatistgrupp i Georgien och ett gäng mystiska ledare som har stora planer på gång. Storyn är inte mycket att hurra för utan blir senare en invecklad historia om svek, relationer och vem-som-gjorde-vad-i-ett-tidigare-liv. När historien väl är presenterad är det dags att bege sig ut i hetluften.
Krigare, prickskytt eller smygare – du väljer
Till skillnad från föregångarna har Sniper Ghost Warrior 3 numera ett open-world upplägg där spelaren kan kryssa mellan olika platser på en stor karta. Precis som Far Cry-serien markeras fiendebaser och sidouppdrag som spelaren kan navigera genom att placera en waypoint-markering som smidigt leder till den valda destinationen. Med den stora kartan följer också stora avstånd och spelaren får tyvärr spendera ansenlig mängd tid på att enbart ta sig från A till B.
Inför releasen har CI Games satsat hårt på att lyfta fram spelets prickskyttedel som faktiskt utgör hjärtat i upplägget. Att kalibrera siktet är oftast inget problem och gemene man lär fatta snabbt hur i hur ett snipergevär fungerar i Sniper Ghost Warrior 3. Först bestäms fiendens avstånd som sedan ställs in i avståndsbedömningen i kikarsiktet tillsammans med vindens hastighet. Är vinden för hård i förhållande till avståndet kan kula hamna snett, något som bidrar till realismen i långdistansskytte. För extra precision kan andningen stillas i några sekunder vilket gör att en liten cirkel dyker upp samtidigt som siktet stabiliseras.
Sikta, ta ett djupt andetag – och skjut!
När så sker är det bara att trycka av och låta kulan göra resten av jobbet. Som brukligt bör spelaren sikta mot skallen vilket alltid slutar med direkt dödsfall. Till det tillkommer även hur du väljer att utföra striderna. Är du krigaren som brassar på hellre än att smyga dig fram så tillkommer mer poäng i den kategorin än den sistnämnda. Poängen kan i sin tur användas till att låsa upp förmågor som gör din framfart än dödligare. Den här biten tillför egentligen ingenting till spelet utan är snarare en rolig gimmick för att lägga till en fernissa på spelytan.
Dock är det krypskyttet som CI Games förväntar sig att du ska ägna dig åt. Blir du för närgången med automatgeväret är steget inte långt till game over. Den röda tråden är att tyst radera ut motståndarna en i taget. Tyvärr är den artificiella intelligensen inte speciellt utvecklad vilket gör fienderna rätt trögtänkta i kaotiska situationer. Det finns otaliga exempel på hur jag skjuter en vakt några meter bredvid en kollega som lamt observerar kroppen och reagerar med några sekunders betänketid.
Slutdomen
Sammanfattningsvis har CI Games lyckats polera en del brister från sina två föregångare. Ambitionen har funnits men man inte riktigt lyckats skapa en sammanhängande helhet som engagerar och berör. Grafiken är rakt igenom platt trots grafikmotorn CryEngine. Världarna är visserligen större men ändå inte speciellt imponerande i fråga om detaljrikedom, arkitektur eller graden av interaktivitet. Far Cry-upplägget att tvångsåka mellan olika punkter bland kampanjuppdragen är tidsödande och borde hellre ersatts av ett linjärt format som håller ihop spelstrukturen. Däremot fungerar vapencraftingsystemet faktiskt ganska bra och jag kunde skruva ihop allehanda delar till mina kära trotjänare.
Sniper Ghost Warrior 3 är det bästa hittills i serien men fortfarande ett mediokert spel som inte tillför något nytt genren. Dessutom lämnar storyn, karaktärsurvalet och de långa laddningstiderna mycket att önska. För den som önskar ett underhållande och mer sammanfogat sniperspel så rekommenderar jag varmt Sniper Elite 4.
