Det har sannerligen kommit en aldrig sinade ström av remasters och återutgivningar sedan de ”nya” konsolerna Playstation 4, Nintendo Switch samt Xbox One släpptes för ett par år sedan. Några av dessa har känts som att de verkligen förtjänar att upplevas av flera spelare medan andra mest agerat ”cash-grab”. Spyro: Reignited tillör den första kategorin och då inte bara för att alla tre spel som följer med är så pass gamla att en remaster känns logiskt, utan även för att spelen i sig är så otroligt bra barnspel fortfarande. Nu släpps de även till Switch.
I ett land, långt långt borta
Drakar är ett fantasydjur som aldrig slutar fascinera. Vi människor har alltid haft med drakar och andra ormliknande reptiler i ett antal hjältesagor där då själva hjälten ska besegra sagda best. I Spyro-spelen får vi däremot axla rollen som en ung, störig och väldigt lila drake vars värld vänds upp och ner av onda varelser. Alla tre spelen som följer med, Spyro, Spyro: Ripto´s Rage samt Spyro: Year of the Dragon, utspelar sig relativt likt varandra. Detta tänkte man såklart inte på när man spelade de till Playstation 1 utan det blir mer uppenbart efter att ha plöjt igenom alla efter varandra.
Detta är dock inte en dålig sak, utan snarare ett snyggt sätt att hålla de yngre spelarna engagerade. När du klarat av ena spelet så sätts vår lila drake mot en ny, lite tuffare sådan. Spelen är också pedagogiskt uppbyggda vilket också märks tydligt.
För de lite äldre spelarna som vuxit upp med Spyro så kommer det mesta kännas igen, om än i en snyggare förpackning. Unreal-motorn jobbar på bra och de som stått för remastetringen är Toys for Bob. Dem har gjort ett fenomenalt jobb med att få spelet att se ut som jag minns alla spel, det vill säga mycket snyggare än vad de faktiskt var. För att få en liten verklighetscheck så kollade jag upp de gamla på Youtube och påmindes om hur begränsat det faktiskt var back in the days.
Spyro: Reignited är verkligen ett perfekt spel både för de som vill återuppleva hur speldesign var förut samt om en ny familjemedlem är gammal nog för att invigas in i din hobby. Då spelen inte är för långa heller så går det att beta av triologin som medföljer på några kvällar.
Leta, hoppa, kasta, klättra
Det som slog mig mest när jag satt med spelen är hur annorlunda speldesignen var på den tiden. Det fanns ett tänk om att varje nivå skulle fyllas med massor att göra och upptäcka. Alla banorna är verkligen maxade med olika skatter att plocka upp, karaktärer att prata med och teman att njuta av. Detta är ju såklart för att man jobbade lite mer begränsat under Playstation 1-eran, dock har jag kommit på mig själv med att sakna det här tänket en aning i dagens bombastiska miljöer.
Det som däremot är lite trist är att det inte finns lika mycket att göra i spelets ”Hub”-världar, det vill säga där du springer omkring och hittar banorna. Detta handlar egentligen om att de var snygga laddningszoner så att minnet i gamla konsoler inte skulle överarbetas, vilket fungerade prima då.
Det förkom också en del buggar i vissa banor och Nintendo Switch-versionen är helt klart den mest underlägsna, tråkigt nog. Detta för att den dels körspelet i lägre ”framerate” samt att laddningstiderna av någon anledning är under all kritik. De andra versionerna fungerar prima, utöver några små buggar.
Allt som allt så är det såhär en remaster ska göras. Det är inga spel som kommer få dig att älska Spyro om du inte redan gör det, däremot är det fantastiska plattformsäventyr för den som är lite nyare för spel.
