Sushi Striker: The Way of Sushido är ett matspel, men till skillnad från Cooking Mama eller Overcooked handlar det inte om att bereda mat. I Sushi Striker gäller det istället att äta maten, så mycket som möjligt och så fort som möjligt – och sedan kasta disken i ansiktet på motståndaren! Det är precis så galet som det låter, galet kul.
Bam! Sushi!
Matkrig
Sushi Striker utspelar sig i en hittepåvärld där magiska andar kan trolla fram smakrik sushi åt människor. Under en tid levde människor lyckliga med varandra och den goda maten andarna bistod med, men som vi fått lära oss varar inget för evigt. Folket började slåss om sushin och i slutändan vann diktaturen över republiken. Sushi förbjöds och förlorarna försattes i ett tillstånd av daglig svält.
Ganska löjligt, jag vet. Tack vare den syrliga humorn och de träffsäkra ordvitsarna överlever du den bisarra berättelsen. Nästan varje karaktär du möter andas och lever de stereotyper vi kommit att rata i underhållning. Många gånger är det på en sån (låg?) nivå att du inte kan motstå skrattet som bubblar upp från magen. Sushi Striker är medveten om sin löjlighet och försöker inte dölja det.
Äventyret börjar med att hjälten Musashi (som kan vara pojke eller flicka) plockar äckliga bär till de andra barnen i byn – för att vara snäll alltså. Inom fem minuter har Musashi kastats in i en konflikt mellan motståndsrörelsen och imperiet med det ultimata målet att göra sushi en mänsklig rättighet, mest för att sushi smakar supergott, inte för att alla svälter. Musashi är en skrikig brat och irriterande animestereotyp och fungerar perfekt som drivkraft i spelets berättelse. Men egentligen är varken karaktärer eller story viktigt. Spelmekaniken är allt i Sushi Striker.
Som på räls
Konceptet med Sushi Striker: The Way of Sushido bygger till stor del på restaurangfenomenet kaiten-zushi, eller rullbandssushi i folkmun. Till skillnad från sushi här i västvärlden har maträtten varit ganska dyr bukfylla i ursprungslandet Japan. Enter kaiten-zushi, mat som serverar sig själv. Sushin åker runt genom restaurangen på ett rullband som passerar varje bord. Kunden plockar den sushi hen vill äta och priset räknas ut med hjälp av disken som blir över. Tallrikarnas färg, form och mönster avgör slutnotan.
I Sushi Striker går det ut på att äta så mycket sushi från rullbanden som möjligt, tallrikarna blir den kumulativa skadan när disken sedan kastas på motståndaren. Det låter enkelt, men mekaniken har en grundregel: du måste samla och äta sushi från tallrikar av samma färg i ett svep. Genom att länka samman tallrikar av samma färg bygger du upp en kombo. Sushin äts och tallrikarna samlas på hög inför attacken. Det låter enkelt, men Sushi Striker utökar spelmekaniken med smarta funktioner som tvingar dig att tänka strategiskt.
Till exempel kan en funktion vara att motståndaren skyddas av en sköld som bara kan penetreras av attacker med åtta eller flera tallrikar. Andra gånger behöver du länka faten med låsta rätter för att dra nytta av speciella buffar. Det är under utmaningar som i exemplen som Sushi Striker briljerar. Precis när du tror att du behärskat en spelfunktion serverar Sushi Striker en ny utmaning för dig att bita i. Av samma anledning är Sushi Striker beroendeframkallande och extremt roligt.
Mekaniken breddas av att din karaktär kan utrusta sig med särskilda föremål som påverkar rullbanden och sushiandar som välsignar Musashi med magiska förmågor att använda i matstriderna. Andarna går att samla och utveckla, likt pokémon. Erfarenhetsnivåer ökar Musashis skada och favoriträtter (som låses upp genom att äta specifika rätter i mängder) ökar komboskadan. Genom att tweaka dessa rollspelsaktiga-variabler kan du skräddarsy din spelstil samt bemöta olika strider med bästa förutsättningar.
Okokt ris
Sushi Striker: The Way of Sushido är däremot inte ett perfekt spel. Spelets mest irriterande egenskap är den sladdriga kontrollen när du använder handkontrolls styrspak. Eftersom akten att markera och länka samman tallrikar kräver ett mått av precision är det otroligt frustrerande att det är så lätt att markera fel tallrik och förlora värdefulla hundradelar med att försöka träffa rätt fat – och i längden förlora matchen. Plockar du istället ut Switchen och spelar Sushi Striker i bärbart läge kan du använda den mycket mer intuitiva touch-kontrollen, precis som på mobilspel. Dock är Joy-cons i vägen om du inte hakar av dem tillfälligt.
De som hoppas spela multiplayer i Sushi Striker gör det bäst mot någon med en egen Switch och ett eget spel. Lokal multiplayer i Sushi Striker är ett krystat försök att bocka av en checklista med nödvändiga funktioner. Spelarna delar då på spelplanen där en får nöjet att spela på den mindre, mer skymda halvan. Online får du alltid den bästa planhalvan men går miste om den personliga interaktiviteten. Matcherna är begränsade till en mot en möten som visserligen har potentialen att bli spännande, men som snabbt kan bli tråkigt i längden. Bristen av spelare online gör att väntetiderna är olidligt långa. Utan att ha vigt särskilt mycket tid åt onlineläget är min första känsla att Sushi Striker kommer vara dött ute i etern.
Mumma
Trots den bristande multiplayern finns det gott om matigt innehåll i Sushi Striker: The Way of Sushido för den ensamma spelaren. Spelet har uppemot 200 banor med tre utmaningar på varje. Dessutom finns det massor av andar att samla, träna och utveckla. Är du en sushikonnässör finns det dussintals rätter att läsa om, alla med romantiska beskrivningar – kanske du till och med finner något att testa nästa gång du är på ditt lokala sushihak.
Sushi Striker är en överraskning som du inte bör underskatta. Det ser inte särskilt imponerande ut men rymmer kvalitativ underhållning inom sitt koncept. Vem hade trott att sushi på rullband hade passat så bra som ett pusselspel? Kan du stå ut med den löjliga storyn och överdrivna humorn hittar du ett pusselspel som är lätt att behärska men svårt att bemästra, ett spel som ständigt bjuder på nya utmaningar och fantasifulla vändningar på mekanik du redan lärt dig.
Du som inte normalt sett uppskattar pusselspel bör testa spelets demo först. Risken är att once you go sushi, you never go köttbulle – eller nått i den stilen.
Betyget reflekterar vad en sushiälskare och pusselentusiast kan tänkas gilla.