Det här kommer vara en kritisk recension. Inte för att jag är besviken på vad Greymoor innehåller. Inte heller för att Greymoor på något sätt är dåligt. Jag väljer att ta en kritisk ton för att jag vill se förändring och utveckling. Jag älskar The Elder Scrolls Online och har spelat det av och an sedan 2014. Men det ESO jag spelar i dag är i mångt och mycket samma spel jag spelade då. Bortsett från fundamentala uppdateringar som tillförde ett lagsystem och hushåll, har ESO mest stått och trampat i samma spår som innan.
The Elder Scrolls Online: Greymoor är en trygg och säker fortsättning på den typen av utökningar vi blivit vana vid. Elsweyr, Summerset och Morrowind gav oss fantastiska miljöer att utforska och äventyra i. Greymoor också! Men var och en av dem har levererat samma spelupplevelser. De har alla haft en raid, grottor, story och sidouppdrag med tillhörande loot att smycka sig med. Tillskott av aktiviteter har med åren berikat spelupplevelsen, bland annat nya yrken och hantverk. Greymoor gör detsamma med ett underhållande men ganska repetitivt arkeologsystem knutet till två minilekar.
Dessvärre är grunderna så väl inövade nu att jag skulle kunna spela ESO i sömnen. Berättelser följer med få undantag samma noter, uppdrag har samma trötta mål och allmänna grottor har samma cirkulära design. Jag hungrar efter något nytt! Något som bryter mönstret!
I Skyrim tycker ingen om mjölk
Så fort du sätter fot i västra Skyrim kastar vakten från högsätet Solitude en kall och misstänksam blick din väg. Du anklagas för att vara spion och blir hotad till livet. Välkommen till Skyrim, mjölkdrickare! Det dröjer däremot inte mer än fem minuter innan du sätter foten i staden och kan sätta igång med att sparka ut vampyrtänder.
Hjälten Lyris Titanborn blir din följeslagare tillsammans med två andra, lite mer sympatiska figurer. Kvartetten nystar sedan i de mystiska omständigheter som plågar provinsen. Spoiler alert, onda vampyrer är de skyldiga! Vad som följer är ett äventyr som tar dig över kullar och genom mögliga grottor. Berättelsen bygger sakta upp till ett episkt crescendo som tyvärr ganska fort försvinner i glömska.
Enstaka ögonblick briljerar i ett annars ganska förutsägbart berättande. Förutom möjligtvis en specifik karaktär, behåller alla sina roller genom dramat. Berättelsen följer i grova drag en utstakad struktur och ett tempo som vid det här laget gör det lätt att planera in kisspauser. Röstskådespelarna presterar väl och hjälper att engagera och skapa inlevelse. Lyris Titanborn briljerar tack vare Jennifer Hales (a.k.a. Femshep) fantastiska insats som den hårda krigarkvinnan. Men det här är en saga alltför lik andra sagor.
The Elder Scrolls Online: Greymoor markerar också ett av spelets sämsta releaser på länge. Under större delen av releasedagen låg servrarna nere på grund av en bugg som gav alla spelare tillgång till Greymoor, vare sig de betalat för det eller inte. Istället för att låta alla få ett smakprov på äventyret, ströp Zenimax linan direkt och låste alla ute. Därefter led vi av flera dagar med instabil uppkoppling, för att inte tala om alla irriterande småbuggar inne i spelet. Karaktärer som inte går att interagera med, skatter som inte går att loota och så vidare. Inte en bra start med andra ord.
Greymoor har riktiga skattjakter
Ett av Greymoors stora nyheter är introduktionen av Antiquities. Att likna med fantasy-arkeologi är det i The Elder Scrolls Online en helt ny gameplay-loop som på riktigt erbjuder något nytt. Engagerande skattjakter där du som spelare måste använda en magisk artefakt för lokalisera och sedan gräva fram föremålet i fråga. Det är ett system som uppmuntrar och systematiserar utforskning som en naturlig del av långa äventyr.
Det hela börjar med att du hittar en ledtråd, den kan finnas på en besegrad fiende, i en skattkista eller placerad som ett glittrande föremål i spelvärlden. Med ledtråden i hand kan du sia om föremålets plats med en magisk artefakt i ett minispel där du ska matcha symboler för att låsa upp noder. Desto fler noder som blir upplåsta, desto färre potentiella utgrävningar.
Utgrävningen fungerar som ett slags MS Röj med spade. Med skatten ur jorden blir du belönad med föremålet i fråga och en tillhörande bit historisk kuriosa. I början rör det sig mest om skräp du kan sälja för en släng guldmynt, men när du blir mer erfaren (och investerar i de tillhörande färdigheterna) kommer du kunna gräva ut häftiga möbler, prydnader, ritningar med mera. Ett av de mest värdefulla fynden är ett mekaniskt riddjur och de nya mytologiska föremålen med episka egenskaper.
Antiquities är ett superbt tillskott till The Elder Scrolls Online som tack vare dess varierade skatter är intressant för alla typer av spelare. Antiquities följer dock ett ganska statiskt mönster så veteraner som kastar sig in för att maxa färdigheterna och börja med utgrävningar på deras ”nivå” kan snabbt bli uttråkade. Som ett komplement till de vanliga äventyrsrutinerna är Antiquities ett avkopplande sidospår som tar dig bort från den utstakade vägen.
I ESO är allt sig likt, med några undantag
På gott och ont är Greymoor en kvantitativ utökning av The Elder Scrolls Online. Som jag nämnde i början förändrar inte Greymoor hur vi spelar och interagerar med spelet. Förutom det nya Antiquities är uppdragen och berättelserna stöpta i samma slitna form. De håller en hög standard men gör inget för att utmana föreställningar om världen eller skapa intressant drama. Zenimax måste låta sina författare få mer svängrum. Det här skulle vara onlinerollspelets mest gotiska äventyr, men de gör inga ansträngningar att förmedla skräck eller obehag (utöver den vanliga skåpmaten). Ljud och ljus, tillsammans med berättandet hade kunnat skapa en överhängande känsla av utsatthet. Istället är det samma gamla episka fantasy, de goda mot de onda.
Eftersom karaktärsutvecklingen och jakten på makt ändå har många avenyer och otroligt många valmöjligheter fortsätter det att vara ett av The Elder Scrolls Onlines styrkor. Här får veteraner mycket nytt bling att hänga runt kragen på sina karaktärer, och via Antiquities, ett par riktigt mäktiga föremål som kommer blåsa nytt liv i slutspelet. Potentialen här är hissnande. Även om det är för tidigt att prata om meta och balans, är det här något jag hoppas Zenimax satsar mer på – att skapa riktigt unika föremål som gör spelupplevelsen spännande!
Västra Skyrim är en vacker region med naturlig mångfalt. Du har snö och tundra, träskmarker och kullar. Men juvelen i Greymoor ligger under jorden, i det massiva grottlandskap kallat Blackreach. Där vanliga landskap mer eller mindre har öppen design, är Blackreach ett annat monster. Med snirkliga tunnlar som går under bergsväggar och höga klippor som blickar ut över självlysande svampar och kristaller är Blackreach ett annorlunda område att navigera genom, och ett som sannerligen känns unikt.
Greymoor är bra, innovation är bättre
Med all denna kritik ur vägen måste jag ändå förtydliga att jag älskar The Elder Scrolls Online. Tamriel är en värld jag är väl bevandrad i och min kritik kommer från hjärtat. Jag skulle kunna skriva tills fingrarna blöder men nog är tillräckligt. The Elder Scrolls Online: Greymoor är en bra expandering av ett redan enormt spel – på riktigt, ESO är helt gigantiskt! Det utökar alla de områden spelare förväntar sig mer av: story, loot, geografi; plus att det justerar befintliga egenskaper och introducerar lite nytt att göra. Är du en veteran av spelet behöver du nog inte mitt omdöme, du vet vad som väntar dig. Om du är en avhoppare som blev uttråkad bör du veta att Greymoor troligtvis inte kommer förändra din åsikt om spelet.
Med sex år på nacken har ESO sett massor av uppdateringar som med tiden berikat världen. Det har fått flera DLC som gett nya äventyr och nu har det också fyra stora expansioner. The Elder Scrolls Online har en rik värld, verkligen. Men den börjar också bli lite för förutsägbar. Lite – flämt! – tråkig. Enligt mig behöver Zenimax sätta krut på att skapa innovation i deras berättande. Sagorna behöver bli mer dramatiska och betydelsefulla. Kanske till och med ha konsekvenser och vägskäl. Zenimax borde också pressa för att utveckla grundläggande mekaniker för strid och uppdragsmål. Jag tror inte jag är den enda som efterfrågar fler vapen i arsenalen eller – nej nu får jag hejda mig!
Greymoor duger mer än väl.
