När jag recenserade The Outer Worlds för ungefär ett år sedan avrundade jag med att jag skulle glömma bort spelet inom ett år, även om jag älskade dess karaktärer och berättelser. Detta motiverade jag med att poängtera hur gammalmodigt spelets mekanik var. The Outer Worlds fungerade precis som Fallout 3 som kom nästan tio år innan. Och ska jag vara helt ärlig glömde jag bort spelet på några månader.
Peril on Gorgon, den första DLC:n till The Outer Worlds befäster samma känsla ännu starkare 2020. Precis som originalspelet är den en mästerligt konstruerad berättelse (om ändå förutsägbar) som ger fans mer av det som gör The Outer Worlds så bra: karaktärer och världsbygge. Tyvärr introducerar Gorgon ingenting genuint nytt som gör spelet spännande.
Bland cigaretter och whiskey
Obsidian Entertainment är noga med att rama in Peril on Gorgon som ett noir-äventyr. Det här är en hederlig thriller med detektiv-vibbar. Åtminstone så långt ett dialogtungt rollspel med lootingmani kan komma. Det är mörkt, våldsamt och mystiskt.
Äventyret börjar när du får en kapad arm levererad till ditt skepp. Handen greppar en portabel fonograf (slags diktafoner i denna retro sciencefictionvärld). Det inspelade meddelandet är din första ledtråd och tar dig till en förmögen arvinge som vill komma till botten med nedläggningen på Gorgon. Med en fet lönecheck som belöning åtar du dig utredningen och beger dig till den nedlagda farmaceutiska anläggning på asteroiden Gorgon. Det uppdagar dock väldigt fort att omständigheterna kring nedläggningen är höjt i dunkel. Medicinen de producerade är ett uppåttjack som skapar starkt beroende. Knorren på hela äventyret ger viktig bakgrunds historia för Halcyon-kolonin.
Det största nöjet med Peril on Gorgon är att rota i de bakomliggande orsakerna till ett av spelets stora mysterium. Berättelsen presenteras genom en brev variation av interaktioner. Välskrivna dialoger driver berättelsen framåt, medan fonografer, lappar och detaljer i miljöerna fyller ut luckorna. Tillsammans skapar det en rik värld och engagerande story. Sann till sin design får du som spelare också vara med och avgöra kolonins framtid – även om det inte förändrar omvärlden i någon märkbar grad.
OBS! Du behöver ha klarat huvudstoryn på Monarch innan du kan påbörja äventyret på Gorgon. Och om du tagit dig för långt i huvudstoryn är Gorgon blockad.
En drog som ska lyfta arbetarklassen – så att de kan jobba mer!
Det centrala temat i Peril on Gorgon är drogmissbruk, inramat i spelets övergripande fokus på socioekonomisk indelning och företagsdiktaturer. Under min genomspelning upplevde jag ständigt den tryckande känslan av orättvisa, den typen av orätt som är den raka motsatsen till mänskliga rättigheter. Obsidian Entertainment har verkligen lyckats skapa en mörk och tryckande obehagskänsla med Gorgon.
Även om The Outer Worlds överlag är dystopisk har den ändå glimten i ögat. Ett lager av satir och torr humor som gör det hela lite lättare att smälta. Gorgon har inget sådant. Asteroiden är helt befriad från smart humor och hamrar istället in hur jävla onda och sjuka i huvudet företagen är. Den cyniska vinklingen och DLC:n tunga fokus på missbruk gör Gorgon till en deppig upplevelse. Lyckligtvis spretar äventyret ut till de andra planeterna vilket ger dig möjligheter att späda ut mörkret med lite gladare sidouppdrag.
Även Gorgon är besudlat av marodörer. Färgpaletten är inte vad du förväntar dig av noir.
Inget nytt här
Det tåls att upprepa: Peril on Gorgon innehåller inget direkt nytt och spännande. Istället har Obsidian lagt kaka på kaka genom att helt enkelt öka numren. Leveltaket är stigit, skills går att höja till 150 och en del nya perks har tillkommit. Och medan dessa ökar din karaktär är det bara procentuellt. Ingen perk förändrar någon mekanik och skapar spännande kombinationer, nej. Du blir bara exponentiellt bättre. Det här var en av mina största kritiker mot The Outer Worlds och det är sorgligt att Obsidian Entertainment inte ansträngt sig för att piffa upp upplevelsen lite.
Gorgon tillför lite nya vapen och rustningar, fast förutom ett par undantagsfall är majoriteten av dem färgvariationer på tidigare innehåll. Egenskaperna de har är bra men fantasilösa. Undantaget är de tre science weapons som faktiskt är roligt designade! Och jag måste ändå ge dem beröm för layouten på asteroiden som består av ett myller av raviner, gångar och klippor. Men fienderna som befolkar Gorgon är papperskopior på sina föregångare.
Det goda med det onda
Om du gillar The Outer Worlds och trivs med dess mekaniker och strukturer kan Peril on Gorgon definitivt vara något värt att investera i. Men om du precis som jag glömde bort att The Outer Worlds fanns tvivlar jag på att DLC:n övertygar dig. Att Peril on Gorgon släpps nästan ett år efter The Outer Worlds gör den dessutom aningen irrelevant. Särskilt med tanke på att Baldur’s Gate III early access är precis runt hörnet.
Jag hade däremot väldigt kul med Peril on Gorgon, precis som jag hade roligt med The Outer Worlds. Det var ett äventyr jag ville spela genom och uppleva, även om den dystra stämningen ibland gjorde mig illa till mods. Dessvärre känner jag åter igen att jag kommer glömma bort det här spelet om några månader.
Obsidian Entertainment har alltid varit duktiga på en sak: berättelser. De är bland de bästa i branschen på att skriva karaktärer och historier. Detta bevisar de åter igen med Peril on Gorgon som håller samma höga kvalitet av berättande – slutet är en smaksak dock. Peril on Gorgon är kanske deras mörkaste, mest onda berättelse hittills och en del av den ondskan är i bristen på innovation.
Peril on Gorgon säljs separat och som del i ett Expansion Pass. Nästa DLC till The Outer Worlds heter Murder on Eridanos och kommer handla om Halcyon Helens sista äventyr!
