Alla sporter har sin förebild, personen som definierar idrotten. Pingisen har Jan-Ove Waldner, basketen Michael Jordan och golfen Tiger Woods. Skateboarden har Tony Hawk. Ingen som har lite koll på skateboard har kunnat undgå vilken betydelse den levande legenden haft för sporten. Som många andra storstjärnor har Tony lånat ut sitt namn till en tidigare så hyllad spelserie.
1999 släpptes Tony Hawk’s Pro Skater till Playstation av den nystartade spelbyrån Neversoft Entertainment. Spelet prisades för sina goda spelmekanik och nyskapande upplägg med skateboardgurun i främsta ledet. Jag minns hur konsolen gick varm hemma hos min skolkompis där vi båda genomförde halsbrytande hopp över räcken, metallstänger och ramper. Vi njöt varenda sekund när Tony flög genom luften på sin bräda. Jag minns musiken, tempot och alla poäng som rasslade in när tuppkammen växte ju mer trick som bockades av. Spelet sålde miljonupplagor och etablerade sig i vartenda pojkrum som hade den grå spelboxen. Än idag ryser jag av välbehag när minnena från den tiden flödar fram. Succén för spelserien fortsatte och Neversoft Entertainment stod på toppen i och med releasen av Tony Hawk’s Pro Skater 3 2001.
Sexton år senare släpper utvecklaren Robomodo och Disruptive Games Tony Hawk’s Pro Skater 5 som är tänkt att vara återkomsten för skatekungen efter flera mindre lyckade uppföljare som avlöst varandra genom årens lopp. Tyvärr har utvecklingen kantas av problem från början till slut, bland annat den stora patch som Jonas nämnde i ett tidigare inlägg och svårigheterna att få tillgång till ett recensionsexemplar. Jag har stålsatt för det som komma skall. Nu återstår den stora frågan – går spelet att spela?
Välkommen till festen som dock kan vara lite torr, tråkig – och tom på folk.
Hyfsad kontroll och stel kamera
Tony Hawk’s Pro Skater 5 erbjuder ett traditionellt skejtande där uppgiften är att bemästra så många kombinationer som möjligt bland de objekt som ligger utspridda på banorna, allt från en klassisk ollie till en djuplodad kickflip. För den som inte nöjer sig med passivt åkande finns också en mängd uppdrag till förfogande som symboliseras med blå symboler längst banan. Uppdragen kan innebära allt från att samlas in glassar till att spräcka stora bollar i en skatepool. Ju slirigare man är på brädan, desto mer poäng och stjärnor samlas in vilket i sin tur resulterar i att fler banor låses upp. Utöver detta finns en baneditor att tillgå där spelare kan snickra ihop sin drömramp och dela den med resten av världen.
Till min stora förvåning är spelkontrollen faktiskt ganska okej. Att glida genom banorna och utföra våghalsiga stunts är inga större problem. När du blir riktigt varm i kläderna kan du aktivera ett specialläge som under en kort stund låter din skejtare genomföra ännu mer avancerade trick.
Det finns gott om banor att välja som alla dock är ganska snålt tilltagna i utrymme och fantasilöst utformade. Jag känner mig också relativt ensam i cyberrymden när det bjuds upp till dans i onlineläget. Det hade varit roligt om jag kunde interagera med folket på något sätt för att skapa lite aktivitet i den sterila omgivningen.
En nyhet som Robomodo presenterat extra hårt är slamfunktionen. När din karaktär gör ett trick kan man välja att landa med ett hårt nerslag. Tyvärr uppstår problem när den funktionen krockar med förmågan att grinda som råkar befinna sig på samma knapp, något som inte fungerar speciellt bra i praktiken. En annan irriterande bit är kameran som ibland tycks leva sitt eget liv. Att följa sin spelare går trögt och båda styrspakarna måste användas i en viss ordning för att få en överblick vad som händer omkring dig. Jag undrar innerst inne om det förekom någon förhandstestning av kameravinklarna för att säkerställa spelarens möjligheter att få en tillfredsställande kontroll över sin karaktär?
Fult och trasigt
Trots utvecklarnas ansatser att skapa ett vettigt spel kan jag ändå inte undgå att det slarvats i kanterna. Då och då poppar horribla glitchar upp. Detta visar sig bland annat när min karaktär flyger upp för en ramp och landar som en viktlös trasdocka med armar och ben över hela golvet eller smetar in sig i miljön. Samma sak sker för mina motspelare som fastnar i luften eller märkbart försvinner hux flux. Eller varför inte när sin karaktär helt utan förvarning slungas iväg som en raket rakt upp i luften? Bara det är en signal att något inte står rätt till.
Upplevelsen blir inte bättre med den hiskeligt fula grafiken som för tankarna till ett gammalt Playstation 2-spel istället för ett modernt konsolspel år 2015. Är det för mycket begärt att kräva att grafikstandarden ska följa med sin tid? Tydligen inte för någon som valde genvägen framför senvägen och skred till verket med bocken som trädgårdsmästare.
Tony ville bara sjunka genom jorden och försvinna för gott.
Nä, det här funkar inte!
Efter ett antal timmar tränger sig tristessen på för att till slut ta över helt. Jag stänger av och funderar över det jag upplevt. Till slut samlas tankarna i en slutsats som rätt så bra symboliserar den ilska som många andra spelrecensenter yppat den gångna tiden. Det här duger inte Activision. Tony Hawk Pro Skater 5 innehåller så många buggar, är så fult och är så totalt fantasilöst att man undrar vad tusan Robomodo och Disruptive Games sysslade med under utvecklingen. Den monumentala galenskapen – utöver Tony Hawk’s signatur – är att ändå ta fullpris för sin skapelse som egentligen förtjänas att kallas ett slarvigt sammansatt hafsverk. För det är precis vad det är.
Jag ställer härmed följande ultimatum: Antingen lägger ni ned skräpet, drar tillbaka spelet, bryter med utvecklarna och ber alla köpare om ursäkt – eller tar er i kragen och börjar om från scratch. Jag hoppas på det förstnämnda för nu har sista spiken slagits in i seriens kista med sin absolut sista dödsryckning. Synd, jag hade verkligen sett fram emot att återuppleva ungdomens glada dagar när Tony Hawk var kungen som visade var skåpet skulle stå.
Läs mer om vår betygsskala >>
