I min första session med Total War Saga: Thrones of Britannia besegrades jag på ungefär två rundor. Min granne passade på att slå ut mig efter att min armé jagat iväg några banditer med bara skinnet i behåll. Jag är en novis på strategispel och en nybörjare på Total War, så det var egentligen inte så konstigt, men det sved i mitt gamerhjärta.
Sessionen efter det tog jag mig tid för att försöka lära mig spelets regler samtidigt som jag planerade en hämndaktion mot grannen. Två timmar senare hade jag samlat en armé jag inte kunde försörja, vilket resulterade i att hela min befolkning svälte. Självklart passade grannen på att ta över min jordbruksprovins så att det verkligen sket sig för mig. Efter att jag jagat bort grannen fick jag valet att plundra eller ockupera jordbruken – som rundan innan var mina. Om jag ockuperade, vilket jag översatte till ’återta makten’, blev bönderna i provinsen pissed i några rundor. Varför, undrade jag som befriat dem från fienden? Samma runda satte grannen dödsstöten när de skar av min järngruva. Jag ragequittade för kvällen.
Total War Saga: Thrones of Britannia är fullt av sådana små berättelser och är seriens nya riktning, vilket ’saga’ i titeln avslöjar. Parallellt med Total Wars typiska arméproduktion och fältslag arbetar du ständigt för att hålla dina undersåtar nöjda och lojala. Vilken fru väljer du till din hertig, den rika eller den slösaktiga? Hur väljer du att hantera armén du besegrade, avrättar eller värvar du dem? Varje litet val lägger sig som ringar på vattnet och kommer med största sannolikhet bildas till en tsunami som biter dig i röven när du minst anar det.
Brittisk standoff
Total War Saga: Thrones of Britannia utspelar sig på medeltiden efter att Alfred den store slog tillbaka vikingarna från de brittiska öarna, vilket resulterade i att vartenda snubbe med en titel ville ta makten. Jag är ingen expert på brittisk historia, men en snabb googling visar att det finns en någorlunda historisk förankring i spelet. Men det gör ingen skillnad när du ger dig ut för att ändra historiens gång och låta vikingarna ta över.
Medeltida konst och modern stil möts i härliga scener.
Däremot förmedlas den historiska tideräkningen snyggt genom spelets presentation. Händelser presenteras med hjälp av tecknade scener som påminner om medeltida målningar. På samma sätt är ikoner och karaktärsporträtt härligt illustrerade med stora näsor, grova ansiktsdrag och urtvättade färger. Musiken emulerar den typiskt bombastiska medeltidsmusiken från Hollywoodproduktioner, men gör tyvärr inte mycket för inlevelsen eller stämningen utan blir mest enformig.
Tvåstegs dynasti
Nytt med Total War Saga: Thrones of Britannia är fokuset på politik, drama och intriger. Till en början framstår Thrones of Britannia som andra Total War-spel; du bygger arméer, utvecklar dina städer, sköter resurserna så att riket är stabilt och ökar sakta men säkert ditt territorium. Behållningen i att växla mellan övergripande strategi på makronivå och detaljstyrning på mikronivå är fortfarande stark. Ena stunden planerar du stadsbyggen och utvecklar dina industrier och handel, nästa stund styr du dina trupper direkt och använda generalernas egenskaper i fältslagen. Men tillägget av socialt statsstyre i form av val och konsekvenser berikar upplevelsen även om den tar upp en väsentlig del av kampanjen.
Möjligheten att zooma in på trupperna ger ett intimt engagemang.
Styret inkluderar bland annat vägledningen av prinsar och baroner, valet av hustru till makthavarna, hanteringen av adel, förtrycket av ambitiösa arvingar, lönnmord, fester, förhandlingar och avtal. Varje val har större eller mindre konsekvenser, indirekt eller direkt. Till exempel kan en viss hustru öka eller sänka sin makes olika egenskaper, vilket påverkar hans styre av sin provins, vilket i sin tur påverkar ditt rike. Händelser kan ske som konsekvens av det, som att makarna inte kan föda arvingar, vilket gör att du måste köpa in generaler eller sluta avtal med fiender. Andra val påverkar direkt rikets relationer med andra. Bilden av ringar på vattnet är en passande metafor.
Nu har jag inte spelat de andra Total War-spelen, förutom Shogun: Total War, Creative Assemblys första spel från 2000. Därför kan jag inte göra en pålitlig jämförande värdering av Thrones of Britannias nya funktioner. Däremot kan jag som nykomling värdera spelet utan fördomar från tidigare delar i serien. Och som helhet kan jag starkt uppskatta variationen i spelmekanik. Det extra lagret av management Thrones of Britannia har skapar en helhet som jag inte kan se spelet vara utan.
För fans
Jag kan uppskatta spel som låter mig utforska och lära mig dess mekanik och regler utan hjälpen från tutorialtexter. The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett bra exempel på ett spel som kastar ut dig i världen utan att berätta ett jota. Men i Breath of the Wild behöver du inte kunna alla mekaniker den första timmen, det är däremot nödvändigt i Thrones of Britannia. Visst har Total War Saga: Thrones of Britannia små hjälpande texter, men förhållandet mellan olika mekaniker förklaras aldrig, inte heller hur du löser vissa problem.
De första timmarna jag spelade förstod jag ingenting, mest på grund av att systemen i Thrones of Britannia inte är självklara. De beskrivande texterna är bara övergripande och helhetsbilden av hur man styr sitt rike är fragmenterad. Det underlättar inte att menyerna är förvirrande. Det var först efter några timmar och tre olika starter som jag började se ett sammanhang och då hade jag inte ens skrapat på ytan. Total War Saga: Thrones of Britannia har många avancerade system – det är bra, det ger ett strategiskt djup. Men spelet misslyckas med att omfamna nykomlingar som jag med smidiga och tydliga förklaringar. Därför är det lätt att bli avskräckt (jag menar, jag ragequittade efter en timme) och se på spelet som elitistiskt och menat för den innersta kretsen: fansen.
Hur fan kommer jag av den här ön?
Det finns ingen tutorial i Total War Saga: Thrones of Britannia.
Gediget strategispel med intriger
Trots bristerna i Total War Saga: Thrones of Britannia, som mestadels handlar om otydlighet, är det uppenbart att spelet är välpolerat och funktionellt. De avancerade systemen är en djup brunn av strategisk potential (som jag är oförmögen att dra vatten från), mycket tack vare de intriger och maktspel som påverkar ditt rike och som har potentialen att göra varje kampanj unik.
För fansen är Total War Saga: Thrones of Britannia troligtvis en spännande upplevelse som kanske blåser nytt liv i serien. Däremot kommer nykomlingar ha svårt att få fotfäste på de brittiska öarna. Rigorösa studier rekommenderas innan landstigning!
Betyget är baserat på vad erfarna fans potentiellt kan tycka om spelet.
