Hur kom vi hit?
Ingen visste riktigt vad som skulle hända när det började ryktas om ett Total War: Warhammer spel runt 2015. Det var oprövad terräng för utvecklarna Creative Assembly (CA). Total war spel hade alltid utspelat sig i historiska sammanhang där ledorden hade varit inlevelse och realism. Total war hade haft spartanska falanxer, brittiska flottor, amerikanska revolutioner och hemlighetsmakeri uti bara öronen. Men ledorden hade alltid varit inlevelse och realism. När nyheten då kom att total war nu skulle bli ett Warhammer-spel, renodlad fantasy alltså, visste ingen riktigt vad de skulle tro. Det var oprövad mark. Hur balanserar man magi, överdådiga hjältar och flygande vidunder tillsammans med vanligt melee och ranged infantry.
CA visste inte riktigt själv, och det var ingen fullträff från start. Även om Total War: Warhammer överträffade mångas ganska lågt ställda förväntningar, så var det första spelet i serien snarare ett ramverk till något större än ett fullfjädrat spel. 2 tredjedelar av warhammer världen saknades, stora delar av kartan var bortlåst för de flesta länderna på kartan och det fanns aldrig någon riktig variation i spelets endgame.
Bättre med tiden
CA fortsatte att fila vidare på warhammer. Deras tidigare spel, Rome II och Attila, hade även de haft stora problem när de släpptes. Men CA har sen dess fyllt ut spelen med updateringar och DLC som har förbättrat spelen rejält. I Total War: Warhammer II experimenterade man med vortex kampanjen, där man likt i civ spelen, måste bli först med att uppfylla ett antal victory objectives. Även det möttes med en ljummen reaktion från spelarna, som var vana med att ’bara’ behöva erövra hela världen. Att de flesta av Warhammer II:s DLC factions gick tillbaka till en mer traditionell total war formula, talar mycket för hur CA såg på sitt egna experiment.
Idag så ser både Warhammer I och II rejält annorlunda ut från hur de såg ut när de släpptes. Åratal av uppdateringar och DLC har tillåtit CA att experimentera med, och gradvis bättra på sina spel. Utan tvekan så kommer också densamma att gälla för Total War: Warhammer III. Så det är med det förbehållet jag säger att det Total War: Warhammer III som de säljer idag, inte kommer vara samma spel som de säljer imorgon.
Av egen erfarenhet, tror jag knappast att inte heller Warhammer III kommer få en uppsjö av updateringar och expansioner. Så det här spelet är knappast färdigt. Men, deras publicist SEGA säljer nya total war spel med standardpriset för färdiga tripple-AAA spel på 60 euro. Så det ska bedömas som ett färdigt spel som kostar 60 euro. Inget snack om vad som kan bli bättre i framtiden, eller prat om DLCman måste köpa för att laga spelet. Det här är en recension för Total War: Warhammer III här och nu.
Total War: Warhammer III avslutar trilogin
Total War: Warhammer III är det avslutande spelet i Total War Warhammer trilogin. Efter att ha besökt Lustria och Ulthuan i Warhammer II, är vi nu tillbaka i the old world. Den här gången, handlar det slutgiltigt om att göra upp om Chaos. I Warhammer III, är Kislevs björngud Ursun tillfångatagen långt in i Chaos rike. Där ligger han döende, men ännu vid liv. En gud är en mäktig allierad, och en gud som är döende är också svag nog till att kunna utnyttjas till vad för en onda planer en kan ha.
En stark början
Total War: Warhammer III börjar mycket starkare än total war spel brukar göra. Med ett bombastiskt intro och en tightare berättelse så bjuder Warhammer III in en till världen på ett sätt som både gör spelet mer lättillgängligt för de som inte är bekanta med Warhammer, och ändå är tillräckligt bra för att hålla intresset hos den som rabblar Warhammer lore i sömnen. Det görs egentligen inte något nytt som inte har gjorts förut i Total War: Warhammer, men det är ändå tillräckligt bra berättartekniskt gjort för att vara bättre än vad brukar få i total war spel.
Men även om storyn gör sitt bästa för att introducera en till världen, blir Warhammer III ändå stökigt i början för nya spelare. Det märks att det här det tredje spelet i en trilogi. Redan första rundan blir det mycket av ”besegra den store X för att få Y och med denne sätta Z på sin plats så Omega och Alpha rätar sig in i ledet…” etc. etc. Där de tidigare Total War: Warhammer spelen långsamt guidade dig in i världen och spelet, kastar Total War: Warhammer III dig utför en klippa. Fallhöjden kan bli ganska hög för den som aldrig har spelat ett Total War: Warhammer spel förut.
Men som ett fan av både total war och Warhammer gillar jag det egentligen. Warhammer III utlovar ett sista slag mellan världen och Chaos av episka proportioner. Istället för att som i tidigare total war spel vänta på ett endgame som kanske tar 100-200 rundor att komma till, startar Warhammer III med motorn på för fullt och tempot är mycket högre än vanligt.
Högre tempo och bättre sieges
Dynamik är ledordet i Total War: Warhammer 3. Och CA har gjort mycket för att bygga på det ledordet. Förutom kampanjens höga tempo, så är också sieges omgjorda för att bli snabbare och interaktivare. I Warhammer III kan nu också den som blir belägrad, bygga försvar och fästningar för att försvara sin stad. Vidöppna gator och alléer kan vändas ut och in till att bli dödsfällor för den som försöker anfalla dem. En anfallare kan välja att ge sig på staden direkt, eller vänta några rundor för att försöka svälta ut försvararna, samtidigt som försvararna får ännu mer tid på sig att stärka sitt försvar.
Det nya siege systemet är faktiskt ett genidrag. I warhammer I och II var sieges något jobbigt och utdraget. Här, tjänar både anfallaren och försvararen på att spela mer proaktivt. Som i ett konventionellt RTS, kan försvararen bygga fortifikationer mitt under striden om den använder resurser som den kan samla in mitt i pågående strid. Sieges i warhammer III belönar den som kan lura, fördröja och fånga sin fiende i gatornas vimmel.
Allting är lite för komplext för AI:n. Det nya siege systemet är definitinvt något som är mer lämpat för multiplayer. Men Warhammer I och II lärde oss att vi föredrar sieges med intressanta kartor och dålig AI, framför otroligt tråkiga och enformiga sieges med en någorlunda fungerande AI. AI:n i strategispel har aldrig varit speciellt bra. Även om forskare har lyckats med att träna datorer till att slå världsmästare i komplexa datorspel som Starcraft och Dota, verkar det inte vara något som är allmänt applicerbart på datorspel ännu. Eller så kanske det kostar för mycket…
Fenomenal presentation
Vad de dock verkar ha haft råd med är en fenomenal presentation. Warhammer är en världsomspännande fantasyvärld där alla möjliga människor och monster finns. Det kalla Kislev i norr, de hungriga Ogre Kingdoms som gömmer sig bland bergen, det kinainspirerade Grand Cathay i öst och det allomfattande Chaos, utomvärldsliga perversioner av människors lust och begär. Just Chaos har CA äntligen gjort med rätta. Som en del av spelets huvudberättelse, kommer du bli tvungen att resa in i de olika Chaos dimensionerna. Alla dimensionerna är tematiskt designade till att passa in på sin respektive Chaos gud, och de olika dimensionerna är som inget annat i spelet. Kontrasterna mellan Nurgles ruttnande sjukdomsfyllda dimension och det rena vackra Grand Cathay, förstärker de respektive platsernas design.
Total War: Warhammer III är en triumf
”War is a bloody, killing business.” är en naturlag i krig. Samma sak gäller för Warhammer III. Arméer krashar in i varandra med alla sorters monster som sliter ut folks inälvor. Soldater springer för sina liv, generaler kastar sig hjältemodigt in i striden och magiska projektiler flyger runt hejvilt på slagfältet. Strider i Warhammer III är alltså som de alltid har varit i total war, fast med mer av allt. Den frihet och kreativitet som fantasy miljön verkar ha frigjort hos CA har verkligen varit en nyinjektion för studion i stort.
Resten av total war spelen har följt samma trend. Total War: Three Kingdoms som utspelade sig i Kina var i mycket baserat på historisk myt, och A Total War Saga: TROY lyfte även det mycket direkt ur de homeriska eposen. Sex år efter att CA började treva sig fram med Total War: Warhammer I, har spelstudion blivit mycket djärvare i de nya skorna. Fantasyelementen känns nu bara så ”rätt” för total war.
Total War: Warhammer III är kulmineringen av 20 års fram och tillbaka i total war serien. Trots alla total war spel som har kommit förut, är Total War: Warhammer III en rejäl uppfräschning av spelserien i stort. Förutom det jag redan har nämnt så har Warhammer III förbättrad diplomati, flexiblare trade, bättre cutscenes. Skådespeleri är bättre total war kartan är större än någonsin. Jag tänker spå lite in i framtiden. Jag tror att Warhammer III kanske, bara kanske, kan sätta samma standard för de nästkommande 20 år av total war som det originella Total War: Rome satte för 20 år sen. Total War: Warhammer III är det bästa total war spelet på länge.
Total War: Warhammer III kommer till PC den 17e Februari.