Det finns spel som hellre än att beskrivas just som spel är mer ett slags konstnärlig upplevelse. Voyage är ett sådant spel. Brothers – A Tale of Two Sons, GRIS och Journey är tre andra. De flesta är nog medvetna om precis vad jag menar. Och precis som många av den här sortens spel, går det att avnjuta tillsammans med någon i ett fint samarbetsläge.
Tidsresenärer
I Voyage spelar du/ni som två överlevare på en okänd planet. Berättelsen förmedlas helt och hållet utan ord eller text och perspektivet skiftar mellan dåtid, nutid och hoppen där emellan. Det är inte helt lätt att förstå exakt hur allt hänger ihop, men i denne skribents egen erfarenhet så behöver det heller inte vara det. Resan är kort – lite mer än en timme – men väger upp för det genom att ge spelaren tankestoff. Voyage är med mig även efter att strömmen är av, på precis samma sätt som ovan nämnda trio.
Att resan är så kort är än mer förståeligt när man läser eftertexterna. Två namn står bakom grovjobbet: bröderna Johan och André Steen, med musik av Calum Bowen. Bredvid dessa namn är ett tiotal speltestare. En rolig bit att läsa är att de flesta namnen är landsfränder; studion Venturous är nämligen en svensk sådan. Voyage är duons första och hittills enda spel.
Ljud & bild
Ljudet och bild måste göra mycket av det tunga lyftet för narrativet när man valt att helt utesluta text. Båda lyckas med bravur. Grafiken i Voyage är handritad och väldigt färgrik och ”fokuserad”. Stora delar av skärmen är med fördel svart eller enfärgad i annan nyans för att framhäva områdena där det händer saker. Perspektivet är relativt utzoomat och spelkaraktärerna små i förhållande till miljön. Det ökar känslan av att ni är små och hjälplösa mitt på främmande mark. Ibland ger det spelet ett kusligt intryck tillsammans med delar av soundtracket (som vi återkommer till). Det är dock inget att vara rädd för, bokstavligen. Voyage marknadsförs nämligen som en icke-våldsam upplevelse, och det är precis vad det är.
Den emellanåt hotfulla stämningen kommer inte bara av det stora okända i miljöerna, utan ofta blir ofta till genom Calum Bowens soundtrack. Här har hen verkligen en rätt lång repertoar (20 spår) av låtar med lågt tempo och hög faktor av vad som bara kan beskrivas som ambiens, eller bakgrundsljudande. Det påminner väldigt mycket om Anodyne eller Rain World på sina håll (med små musikaliska referenser till bland annat Final Fantasy IV och Ocarina of Time). Det är en stämningshöjande bakgrundsmusik av den sort som troligtvis hade gjort sig perfekt som vinylrelease, om du frågar undertecknad. Piano, triangel och underliga synthljud gör att det är ett närmast meditativt soundtrack, likt just Anodyne och Rain World.
Destination
Voyage levererar en upplevelse helt i linje med moderna klassiker som Journey eller Brothers – A Tale of Two Sons. Den gör det med ett gediget hantverk, grafiskt såväl som musikaliskt, och det helt utan ord. Dessvärre är det så pass kort att det riskerar att drunkna bland massvis med andra upplevelser. Det hjälper inte heller att prislappen tyvärr är rätt saftig. Den som tar sig tid med Voyage, med fördel tillsammans med en vän, partner eller avkomma, kommer dock att få sig en mysig, sällsam upplevelse i tevespelsform. Det vågar jag lova.
Voyage släpptes på PC (via Steam) den 19 februari 2021 och på Xbox One/Series X|S, PlayStation 4–5 samt Nintendo Switch (testad version) den 12 augusti 2022. Det rekommenderade priset är cirka 150 kronor. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
