World of Warplanes 2.0 Recension

Det var en gång ett spel som hette World of Tanks. Den här texten skall inte handla om det, men det glänste av krigisk härlighet, folkmassorna jublade och skaparen Wargames såg att det var gott. Det hände sig därför vid denna tiden att Wargames, glädjerusiga av att vältra sig i tillbedjarnas guld, kungjorde att World of Tanks, blott nittio dagar efter lansering, skulle få en broder i form av World of Warplanes.

Emellertid visade det sig lättare sagt än gjort, och releasen dröjde mer än tre år. Till råga på eländet uteblev succén på spektakulärt vis. Till och med studions grundare konstaterade att hela kalaset var att betrakta som fiasko. Såhär fyra år senare har man bestämt sig för att piska liv i den döda hästen och lansera World of Warplanes 2.0, som lär ska vara så radikalt förändrad att det skulle motivera ny recensionsrunda.

Det bör påpekas att jag inte har spelat den ursprungliga varianten, men vad jag läst mig till är att det exempelvis ändrats så att de gamla vanliga spellägena som deathmatch inte finns längre, utan det är det nya läget conquest (tänk fempunkts herre på täppan) som gäller. Med detta får man väl förmoda att kartorna också är nya. Jag läser också att man jämnat ut skillnader mellan planen och hur de påverkas av olika utrustningsval, samt att flygning och skjutning simplifierats. Dessutom har respawn tillkommit, så att det går att dö flera gånger på en match. Den förändring Wargames helst trycker på är emellertid de nya fina bombplanen.

En exposé i mediokritet

Som ny för konceptet drabbas jag inte lika hårt av omställningen, men konstaterar att det finns forum fulla (nåja) av entusiaster som inte har mycket till övers för den nya versionen. Man menar att målgruppen har skiftat, från flygplansentusiaster, till FPS-entusiaster, som inte har så mycket emot att alla flygplan är ungefär lika snabba och att matcherna till stor del fyllts ut med bottar.

Den stora stötestenen verkar alltjämt vara frånvaron av cockpitläge. Nu tittar spelaren ständigt över flygplanets axel och har således onaturligt stor överblick.Spelet verkar annars välgjort. Inget är uppenbart konstigt eller dåligt. Men det är heller inte fantastiskt. Det mesta är däremot alldeles väldigt generiskt. Allt från menydesign till kartterräng är en kavalkad i slätstrukenhet som skulle kunna tävla med diverse mikroköpsfestivaler från Gamelofts Shanghaikontor i allmängiltig vanlighet. Flygplanen är förstås bra att de är historiskt korrekta, men någon fräsigare färgklick än en liten blaffa på nosen vore väl kul?

Har nån sett mitt krig?

Inga överraskningar

Vad gäller själva spelupplevelsen är den personliga åsikten att den står sig helt slätt mot storebror World of Tanks när det kommer till fart och fläkt och spänning. Det går att flyga runt och inte göra ett piss och ändå vinna. Det går att följa utvecklarnas tanke noga ifråga om olika klassers uppgift i strid och lyckas eller få spö, eller också dra in och bara brassa på måfå med lika god vinning. Kanske beroende på att en mycket väl kan vara ensam mänsklig spelare med två skvadroner bots.

Inte heller är det frågan om att spawna rakt in i stridens hetta. På grund av avstånd om flera kilometer mellan angreppspunkterna är det mycket händelselös flygtid innan det går att leverera batalj. Och när målet nåtts är det dessutom bara måttligt roande att panga loss. Jag upplever bara nån sorts stress eller spänning i mycket begränsad utsträckning. Jaktplanen jagar, attackplanen attackerar och de haussade bombplanen känns malplacerade och meningslösa. I likhet med övriga plan som kan bestyckas med explosiva grejer så får man inte vara med om det roligaste – se när det smäller.

Gamla nyheter och fortfarande ingen cockpit

Spelkontrollerna med mus och tangentbord är ypperligt simpla. Kanske _för_ simpla. Jag gör ett försök att spela med Xbox-kontroll och svävar ständigt i livsfara. Möjligen är det en fråga om kalibrering av kontrollen, men det går att betvivla. Hur som helst är det mest ytterligare ett område som inte lämnar någon berörd. Det skojigaste med hela spelet för min del är alla sjuka prototypflygplan som man har luskat reda på och stoppat in i hangaren. Men det lär väl vara samma plan som i tidigare version av spelet och inget nytt.

Knäppa experiment som ”Pancake” är kul, men knappast nytt för 2.0

Sammanfattningsvis har Wargames försökt krydda skåpmaten ordentligt, men upplevelsen är att de går från ett MMO för flygfrälsta till flygspel för folk som hatar flygplan men gillar FPS, eller ett actionspel med för lite action. Jag är personligen tveksam till om det var ett smart drag att ändra så mycket i spelet och har också svårt att se att det skulle locka många nya spelare. För som alltid när man steker upp samma gamla köttfärs igen, så finns det viss risk för matförgiftning.

Läs mer om vår betygsskala >>

0 Delningar
3
Undvik
Jag gillar mest av allt de gamla spelen, och tidiga konsoler i all ära, men textbaserat och ASCII-grafik ligger också högt på listan. Moderna spel med retrokänsla går också bra om det kniper, och egentligen är det nog innovativitet med enkla medel som fascinerar.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.