Somliga av oss växte upp med den typ av humor som Monkey Island, Kings Quest, Day of the Tentacle och liknande spel medförde under ett strålande nittiotal. Tim Schafer är ett namn av betydelse i den genren och humorn som hans spel gav oss har satt sitt tydliga spår. Många har försökt göra det som Lucas Arts och Sierra lyckat smed om och om igen men få har haft framgångar. Så när det dyker upp ett spel som heter Zombie Vikings, där titeln i sig känns mer än måttligt schablonartad, blir jag lite nyfiken när Tim Schafer själv säger att spelets humor har stil och finess, precis som vikingarna brukade ha. Att det är ett gäng ”goa gubbar (och gummor)” från Götet som pillat ihop spelet gör inte saken sämre. Det är ju vetenskapligt bevisat att Göteborgare ALLTID är roliga, så det är klart man blir nyfiken.
En vältajmad humor som levererar
Netflix och chill ligger inte på Lokes agenda.
Jag startar upp spelet utan någon som helst förkunskap om det och det första jag möts av i denna brawler för fyra spelare är grafik som inte påminner väldigt mycket om Stick It To The Man, även det utvecklat av Zoink Games. Direkt börjar bakgrunden till spelet spelas upp. Några halvstela skämt, men ändå ett underhållande och roligt intro. När Oden sedan ska frammana de fyra kämparna genom någon uråldrig magisk ritual plockar han fram en vattenkanna, svamlar tafatt någon ramsa som avslutas med ”Ikea”. Jag brister ut i skratt och jag får en känsla att det här inte är ett spel som kommer kasta popkulturella referenser i ansiktet på mig, utan snarare göra sin egen grej av det.
De fyra karaktärerna poppar iallafall upp ur marken, som fula, illaluktande blommor, alla med sin egen smakfullt överdramatiska presentation. Du kan välja på Seagurd, en zombie som på något vis förenats med en bläckfisk och ser ut som ett av de där fylleutkasten på Davy Jones i Pirates of the Caribbean som man kasserade utan att tänka efter. Caw-Kaa är en zombietjej som växt upp med korpar. Tänk Tarsan och Mowgli möter Day of the Living Dead. Gunhild är en valkyr med en lika skräckinjagande bysthållare som röst och då har vi inte ens nämnt henne bokstavligt talat explosiva, ENORMA armar. Sist och minst har vi den ettriga lilla saken som ser ut som det oönskade kärleksbarnet mellan ett monster från kalkonskräckfilmen Critters och Sonic – Hedgy, en lika artikulerad som belevad varelse av våld.
Designat för individuella spelstilar
En enhörningsgris. Med kanon på ryggen. SOM SKJUTER SVÄRD!
Redan från början får jag starka vibbar som leder mig till Castle Crashers, mycket för att du kan vara fyra spelare samtidigt och rör dig på en karta från bana till bana med samma typ av design. När du slår hål på fiender med diverse grundattacker, specialare och andra alternativ på våldsamma lösningar, får du pengar. Med dessa kan du handla nya vapen och runor som hjälper dig genom spelet. De olika vapen som finns att köpa har olika funktioner och är inte bara bättre än sin föregångare, utan tar tillvara på olika spelstilar och strategier. Det är något väldigt positivt, då en enkelspårig köp-ett-bättre-svärd-mentalitet hade blivit oinspirerat och lite av en besvikelse. Det här är ett bra och intressant sätt att lägga upp alternativ för spelaren. Vill du utnyttja snabbhet och hoppa undan attacker? Vi har ett svärd med bonusskada för backstabs just för dig. Vill du slåss med en krafsande katt, fastknuten på en planka? Då är det något allvarligt fel på dig, men ha förtröstan – vi har något för det också! Givetvis måste man som tvångsmässig spelare köpa ALLT iallafall.
Inspiration plockad från rätt ställen
Som jag nämnde tidigare så är speldesignen snygg, men inte mycket mer än det. Visst den är charmig och vältecknad, men estetiken i sin helhet känns lite trött för mig. Det är dock inget som spelet tar skada av. Jag har haft otroligt roligt med Zombie Vikings och den visuella biten har inte kommit i vägen för det, mycket för att humorn och dialogen utgör de viktigaste delarna. Och precis som med humorn så lyckas de på något vis få det visuella att kännas genuint iallafall. Det spelar väldigt mycket som Castle Crashers och det är något positivt – Det är en grundläggande gameplay, inget märkvärdigt, men den är tight och bra. Receptiva kontroller som gör vad man vill att de ska göra.
Dialogen väger tyngst
Som vanligt är delad glädje dubbel glädje och det här spelet erbjuder gott om det.
Storyn är det som gör det här spelet intressant. Efter att Oden har blivit bestulen på sitt öga (och som enögd är det riktigt värdelöst) odlar han fram fyra hjältar som ska hjälpa honom att få tillbaka ögat. De ska inte rädda universum, besegra en hopplös fiende eller rädda Valhalla från undergång. De ska hjälpa Oden hitta ögat bara. Inga krusiduller, bara gör Oden en tjänst, liksom. Det är den här typen av humor jag uppskattar, där man inte försöker klämma in roliga skämt bara för att, utan snarare låter skämten uppstå naturligt ur det bisarra och förutfattade i varje situation.
Spelet i sig är bara okej, men med den humor som levereras blir det så otroligt mycket bättre. Vill man ha en liten fix i vardagen, i väntan på nästa mastodontspel, kan jag definitivt rekommendera Zombie Vikings. Jag har så många fantastiska ögonblick jag skulle vilja dela med mig av, men jag vill inte förstöra upplevelsen för er om vi bestämmer er för att spela spelet, vilket jag varmt rekommenderar.
Zombie Vikings släpptes till Playstation 4 i slutet av förra året och gjorde debut på Steam till PC i år. Senare i år släpps det även för Mac och Nintendo Wii U. För mer information, besök spelets hemsida och läs vidare. Ni kan även följa Zoink Games på twitter, facebook och youtube.
Läs mer om vår betygsskala >>
