198X är ett underligt litet spel. Det hela påbörjades under 2017 som ett passionsprojekt. Som många andra sådana runt denna tid tog det inte lång tid för kreatörerna att hitta till Kickstarter. Under namnet Hi-Bit Studios lyckades de dra in hela 676 558 kronor på 1 920 backare och succén var ett faktum.
Ett lag som heter duga
Hi-Bit Studios är en intressant sammansättning av de före detta spelskribenterna Tobias Bjarneby och Victor Sjöström, som varit med sedan tidningen Super Play var Pressbyråns mest relevanta blaska. Tillsammans med ett gäng kodare, programmerare, illustratörer och en bunt kompositörer där självaste Yuzo Koshiro ingår har 198X alltså redan från start ett rätt gediget gäng entusiaster. Här fanns även konceptprover som klarade fingranskningen. De stretch goals som fanns var jämfört med andra liknande kampanjer både ödmjuka och rimliga, vilket kanske bidrog till att bara ett av tre uppfylldes.
198X: Vad fick vi?
198X är precis vad det utger sig för att vara. Det är en enkel berättelse om en utstött ung karaktär som kallas Kid. Kids historia om vänner, fiender, hemförhållanden och att passa in knyts samman av flera mindre händelser där vi får spela ett kortare arkadspel. Eller kanske rättare sagt: berättelsen är bryggan som förbinder dessa helt olika arkadupplevelser till en sammanhängande helhet. Varje ”minispel” har sin del i berättelsen, om än något tunt definierad. Som koncept är det lovande, men de flesta spelare ser nog mest fram emot nästa titelskärm som ploppar upp och lockar med en ny upplevelse.
… och i elden. OutRun och Top Gear med flera är säkert stolta. Nattens mardröm i sin fulla, cybernetiska kraft. En ninja med kattmask. Det är ju så man vill se mer av de här spelen!
Bland de representerade genrerna återfinner vi racing, shooter, plattformsaction, brawler och … rollspel. Det är i sanning en väldigt spridd massa. Eftersom varje spel i sig är en rätt kort, om än välsmakande upplevelse så hade det varit svårt att se dem bindas samman av något annat än en tunn berättelse. Du får i och för sig en meny att välja från när du klarat berättelsen första gången, men utan mellansekvenserna till varje uppdrag hade den där första genomspelningen känts tunn som grafen. Däremot är de inte så viktiga att de borde förbli omöjliga att skippa.
Kort, rätt ytligt, men fruktansvärt roligt
Den på sätt och vis glorifierade arkadspelskompilering 198X är blir tyvärr en både ytlig och kort affär. Det gör den dock inte mindre rolig eller speciell. Den klanderfria estetiska stilen ger spelet en unik identitet. Tillsammans med både stämningsfull och pumpande musik får det mig att ångra att jag inte backade det på nivån som gav en soundtracket på vinyl.
Hi-Bit Studio har heller inte legat på latsidan sedan släppet. Förutom det sedvanliga buggstrykandet så har 198X fått fulla kontrollinställningar och prestationer (mm, ’cheevos). Här finns alltså lite mer att återvända till, även om det fortfarande bara är för en kort stund. Den hade varit än kortare om det inte vore för oskippbara mellansekvenser. Den femtielfte gången börjar man i ren frustration lätt imitera monologen med barnröst.
