AOC 16T2 Recension

AOC 16T2, en introduktion

AOC 16T2 är en mycket kapabel liten skärm på 15,6 tum med full HD-upplösning (1080p) och förmågan att känna alla dina tio fingrar på sig samtidigt. Det är alltså en touchskärm, vilket förklarar den skönt matta ytan som möter fingertopparna. Den är måhända aningen mattare än min huvudskärm, och trots att skärmen är av den vanligtvis färgklarare IPS-typen så är kontrasten och ljusstyrkan något lägre. Den har ett inbyggt stöd för HDR – denna går dock inte att aktivera i Windows 10, utan styrs av mjukvaran i själva skärmen. Där finns en klart märkbar skillnad mellan HDR på och av, men ljusstyrka är alltså inte det starkaste försäljningsargumentet för AOC 16T2.

Mjukvara

Skärmen kommer med egen mjukvara, i-Menu, vilken i skrivande stund inte kan laddas ned från någon av AOC:s egna hemsidor. Manualen som finns tillgänglig introducerar i-Menu, men i själva verket tycks det vara G-Menu som gäller för samtliga AOC-skärmar numera. Vill man prompt använda i-Menu kan man få den via den utdaterade medieformen (en CD-skiva) som medföljer. Både den och G-Menu är hur som helst designade för att enkelt kunna bistå med funktioner som annars styrs via OSD-menyer. OSD:n så hopplöst seg och underlig att navigera (den tycks vara designad för att opereras med bara en knapp, trots att där finns tre) att det kan vara värt att ladda ned programmet/programmen av enbart den anledningen.

Något mjukvaran inte verkar kunna lösa är att ge mig bättre kontroll över touchen. AOC 16T2:s input gäller per automatik endast för den primära bildskärmen. Det innebär att om en annan bildskärm är din primära så är det den som kommer reagera på touch-kommandon. Det känns som en riktigt dum sak att inte kunna styra på ett bättre sätt, exempelvis via mjukvara. G-Menu saknar i varje fall en sådan bestämmandefunktion.

Den portabla faktorn

Det största försäljningsargumentet för AOC 16T2 är dess portabla formfaktor. Med 15,6 tum är den precis så stor som de flesta laptopskärmar, och med sin knappa centimeter i djupled glider den precis lika lätt ned i en laptopväska. Kruxet blir att minst två sladdar måste löpa mellan AOC 16T2 och värddatorn för att kunna använda alla funktioner för skärmen: en USB-C-sladd och en HDMI-sladd. På en laptop kan detta också inkludera en strömsladd, om användaren inte vill att skärmen ska gå på det interna batteriet (som är rätt krämigt med sina 8 000 mAh). Batteriet har också förmågan att fungera som en powerbank till din telefon, men är inget denne recensent haft möjlighet att testa. Manualen nämner bäst den kan – på knaggligaste engelska – lite knapphändiga detaljer och svårtolkade diagram om kompatibilitet.

Är AOC 16T2 något för spelare?

AOC 16T2 är en skärm för resande eller i övrigt laptopbundna användare som vill ha en extra skärm i en platsekonomisk storleksfaktor. Den är i sak inget vidare för spel; för de dryga 4 000 kronorna kan du lätt få en mer passande skärm. Jag kan dock glatt rapportera att osu! Är helt fantastiskt responsivt och trevligt att spela på den. Vill du återuppleva DS:ens och 3DS:ens glansdagar är det här med andra ord en rätt trevlig detalj, om än anekdotisk.

I slutänden kan jag ändå ge AOC 16T2 en varm rekommendation för kontorsråttor på rymmen med extra behov av arbetsyta. I hemmiljö känns det lite som att vara tillbaka på tiden här stod en 4:3-skärm på 19 tum i stridsberedskap. Det finns dock ringa anledning att välja den framför en större, skarpare skärm om det är en sådan miljö du ska använda den i. Och för spel är den knappast ämnad, G-Menu eller ej.