Astria Ascending Recension

Astria Ascending har en distinkt handmålad grafisk stil som ger spelet en behaglig sagoboks-look. Men under ytan lider den av tråkiga övergångar, mediokert manus och uttröttande grinding. Ett robust stridssystem och vacker yta är inte tillräckligt för att hålla mitt intresse vid liv.

Astria Ascending är ett traditionellt japanskt rollspel utvecklat av fransk-kanadensiska Artisan Studios och publicerat av indieutgivaren Dear Villagers. Det har en vacker grafisk stil som påminner om sagoböcker och distinkta karaktärsdesigner som är iögonfallande. Spelet har ett välarbetat stridssystem och djup karaktärsutveckling. I det stora hela är Astria Ascending ett robust och stort rollspel väl värt sin prislapp på 39,99€. Dessvärre lever den inte upp till de förväntningar jag hade. Story och karaktärsporträtt engagerar mig inte och miljöövergångarna bryter känslan av att utforska en stor och levande värld.

Astria Ascending finns ute i dag på PC via Steam, Nintendo Switch, Playstation 4 och 5, samt på Xbox One, Series X och S och dessutom Xbox Game Pass.

Ett bittert slut

I Astria Ascending tar du kommando över åtta utvalda hjältar och hjältinnor, med uppgiften att skydda världen från ondsinta varelser kallade Noises. Dessa heroiska kämpar är utvalda av sina folk och får i utbyte mot sina liv oanade krafter under en begränsad tid. De får bara leva tre år, sedan dör de och nya beskyddare måste träda fram. Det är ett hedersfylld jobb där personlig uppoffring och plikt blir belönat med ära och respekt.

Men trots detta käbblar hjältarna konstant. Rasism och generella otrevligheter genomsyrar deras gemenskap. Trots att gruppens tre år är nere i ynka tre månader fortsätter de att avsky varandra. Att de inte hittat balans på nästan tre år målar upp en dyster bild. Där tar berättelsen i Astria Ascending avstamp. När en våg Noises hotar den sköra freden mellan folkslagen behöver de samarbeta för att rädda allt.

Astria Ascending handlar om personligt lidande, svek, lojalitet och kostnaden av gemenskap. Det vill berätta en vuxen historia med mörka teman, men faller i trötta troper och klyschor. Mest får inte karaktärerna det utrymme de behöver för personlig utveckling. Manuset är torftigt vilket gör karaktärerna platta och svåra att tycka om. Berättelsen tjänar sitt syfte dock. Det har bara inga minnesvärda ögonblick.

Astria Ascending, 2021.
Astria Ascending, Dear Villagers 2021.

Gamla skolans turordningsbaserade strider med en modern twist

Stridssystemet i Astria Ascending är gammal hederlig turordningsbaserad kamp. De onda ställer upp sig på led till vänster och de goda till höger. Hjältar och motståndare turas sedan om att banka på varandra tills en sida står som segraren. Det som gör striderna i Astria Ascending lite mer unika är att det lånar styrka- och svaghets-systemen från Persona och Pokémon, samt Brave-systemet från Bravely Default. I Astria Ascending heter det Focus.

Genom att exploatera fiendens svagheter genererar du Focus. Du kan även låta enskilda kämpar spendera en runda på att fokusera. Dessa Focus-poäng använder du sedan för att öka skadan och effekterna av dina anfall. Regln gäller även för fienderna som kan utnyttja dina karaktärers svagheter. Detta ger Astria Ascending en spännande strategisk udd och håller dig ständigt på alerten!

Nackdelen är att striderna tar lång tid, både genom långa animationer och på grund av ihärdiga motståndare. Man kan tro att striderna rullar på när du väl listat ut fienders svagheter. Men ofta ställs du inför stora grupper av fiender eller enstaka starkare monster. Astria Ascending är också den typen av japanskt rollspel som kräver att du ständigt spenderar tid för att nöta fiender och levla upp. Utan möjligheten att snabbspola animationer eller ställa in strider på autopilot uppstår tristessen ganska fort.

Astria Ascending blir riktigt tråkigt när du känner att du genomlider timmar av repetitiva strider för att se några minuter story. Följt av mer grind.

Astria Ascending combat.
Astria Ascending, Dear Villagers 2021.

Platta karaktärer, djup karaktärsutveckling

Jag hatar att erkänna det, men ingen av kämparna i Astria Ascending vann mitt hjärta. Det är en besvikelse som svider extra mycket då jag i rollspel alltid brukar fastna för ett par figurer. Till exempel Steiner och Vivi i Final Fantasy IX, Three Dog i Fallout 3, Joker i Mass Effect, Vivienne från Dragon Age: Inquisition, Grieving Mother i Pillars of Eternity. Listan är oändlig. Jag minns ärligt talat inte vad någon av karaktärerna heter i Astria Ascending, bara deras funktioner och design.

Detta tror jag har flera förklaringar. För det första har du alla åtta karaktärer på en gång, direkt från början. Inte nog med att du ska lära dig världen, dess politik och samhälle, du ska dessutom knyta an till åtta karaktärer. Samtidigt. Vanligtvis i rollspel blir du introducerad för ensemblen successivt. För det andra är manuset för dialoger och händelser i berättelsen skrivna på ett sätt som ger dig övergripande insikt i karaktärerna, utan att de får utrymme att växa och förändras. Det finns ögonblick när de får glänsa, men i förhållande till lång grinding och en förutsägbar berättelse, orkade jag inte bry mig.

Däremot har Astria Ascending en väl genomarbetat och bred karaktärsutveckling när det gäller färdigheter och egenskaper. Varje karaktär har en stjärnkarta av uppgraderingar att låsa upp. Där hittar du ökningar i stats och tillgång till nya magier och attacker. Vad som är så fint är att du många gånger får välja om noden ska ge fysiska eller magiska egenskaper, vilket låter dig skräddarsy varje kämpe efter eget tycke!

Varje karaktär har också flera relaterade yrken som breddar och kompletterar dess grundläggande arketyp. Variationsmöjligheterna kan till och med gränsa till överväldigande om du inte har en tydlig bild av hur du vill forma ditt lag. Dessutom förklarar spelet aldrig hur systemen fungerar, så att göra informerade beslut är en utmaning. Men om du vet vad du sysslar med går det att finna stort nöje i att min-maxa karaktärerna – även om det kräver mycket grind.

Bruten navigation

Min absolut största lidelse med Astria Ascending är utforskandet av världen. Det är ett stort rollspel, med många olika miljöer och grottor att spankulera genom. Allt är presenterat i vackra 2D-miljöer, likt målningar. Men sättet som spelet klipper bilden i övergångarna mellan banor tar bort nöjet i utforskandet av denna vackra värld. Tidigt i spelet får man förflytta sig med ett tåg, men du får aldrig se vare sig perrongen, tåget eller färden i någon aspekt. När du går mot kanten av skärmen, klipper den och du hamnar direkt i ett annat distrikt. Detta tar fullständigt kol på utforskarglädjen och nöjet i att insupa miljöerna.

Världen blir som en serie bilder i en bok. Men saknar interaktiviteten av att navigera genom den.

Jag upplevde att det här problemet tidigt tog överhand. Det färgade spelets andra aspekter negativt. Efter en lång tid kunde jag urskilja och uppskatta de andra delarna. Men det var troligtvis för att jag var tvungen för recensionens skull. Annars hade jag kanske bara gett upp spelet. Jag inser att det här inte möjligtvis är något som andra kommer reagera på. Till exempel hittar jag ingen annan recension som nämner detta. Fast jag kan inte blunda för det.

Det finns andra spel som haft tvådimensionella miljöer och ändå framgångsrikt skapat en känsla av upptäcktsresande. Jag minns framförallt Valkyrie Profile 2: Silmeria, som hade miljöer i 3D men navigation i 2D. Där förgrenade sig områden på ett naturligt och begripligt sätt så att nyfikenheten inte dog ut. Astria Ascending skänker inte den upptäckarglädjen, främst för att hoppen i förflyttning är så stora. Samt att klippningen tar bort mycket av vad som gör upptäckandet roligt.

Astria Ascending map.
Astria Ascending, Dear Villagers 2021.

Vacker och robust, fast utan djup

Generellt är Astria Ascending ett gediget och robust spel. Det har djup fysisk karaktärsutveckling, med många möjligheter för att skräddarsy och bredda hjältarna. Det har också ett välarbetat och hårt stridssystem med strategisk finess, men som kräver ihärdig grinding. Spelet har framförallt en vacker stil, med fantastiska miljöer och fantasifull design. Astria Ascending har också flera roliga spelsystem som underhåller, bland annat ett kortspel, monsterjakter och ett shmup!

Däremot lider spelet av industristandardiserade sidouppdrag, det vill säga förenklade döda-X, hämta-Y. Berättelsen är episk och dyster, fast faller ständigt i väl vandrade troper och klyschor. Karaktärerna, trots spännande design och koncept, saknar personlighet och charm. Och bandesignen väcker inget intresse hos mig, fast att världen är urläcker.

Astria Ascending är ett bra japanskt rollspel och en fröjd för ögat. Kan du stå ut med grind och generisk story är det ett spel väl värt sin prislapp. Fans av stridssystemen i Bravely Default och stilen hos gamla VanillaWare-spel (Odin Sphere, Dragon’s Crown) kommer säkert uppskatta Astria Ascending. Förvänta dig bara inget minnesvärt.

Summering
Astria Ascending är ett robust japanskt rollspel utvecklat av en indie studio. Det har en fantastisk grafisk stil som påminner om VanillaWares gamla titlar men spelar som något Square Enix skulle publicera. Det har ett bra stridssystem, djup karaktärsutveckling med massor av uppgraderingar yrkesval. Däremot förlorar spelet känslan av utforskning på grund av linjära miljöer som bryts tvärt i sina övergångar. Astria Ascending har en spännande premiss och ambitiös story, men lyckas aldrig engagera mig då karaktärerna inte får det svängrum berättelsen hade behövt. Det är ett okej rollspel med stor konkurrens som främst rekommenderas till personer som älskar den visuella stilen och gillar utmaningen av ett oförlåtande stridssystem.
Bra
  • Mycket vacker grafisk stil.
  • Gediget spel med mycket att göra.
  • Robust stridssystem.
Sämre
  • Oengagerande story.
  • Mediokert manus.
  • Övergångar som tar bort känslan av utforskning.
7
Gillar
Jag är en gamer av den gamla skolan och uppskattar både spel som utmanar mitt tålamod och spel som jag kan fly in i. Mina bästa minnen kommer från Super Mario Bros. 3, Mega Man, The Legend of Zelda och Final Fantasy. Nu finner jag mina kickar i Destiny, Bloodborne och Shovel Knight och gömmer mig i Bethesda och BioWares världar.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.