Det dröjer ungefär en sekund för mig att bli såld på Black Paradox. Det kanske inte är konstigt, då jag växte upp med VHS-band, tjock-TV, underhållning från 80-talet och en stor dos tevespel. Black Paradox vänder sig nog till såna som jag, barn från 70- och 80-talet, då det består av musik sprungen ur gårdagens popkultur och grafik som liknar den grötiga bildupplösningen på CRT-skärmar. Är du som jag finns risken att du också faller hejdlöst. Men det är inte bara spelets presentation som får mig förälskad.
Den italienska indiestudion Fantastico Studio beskriver sitt senaste spel Black Paradox som ett snabbt roguelite shoot ’em up, med pulserande pixelgrafik och ett synthwave-soundtrack. Det kostar mellan 159 och 199 SEK och finns tillgängligt på Playstation 4, Xbox One, Steam och Nintendo Switch.
Med läderjacka, motorcykelhjälm och DeLorean
Det är uppenbart från början att Black Paradox främsta vapen i sin framställning är popkulturell symbolism. Från antihjältens svarta läderjacka till den gråa sportbilen alla känner igen från Tillbaka till framtiden. Black Paradox använder dessa symboler för att pumpa din hjärna full med känslor. Till de elektriska tonerna av nostalgi är det regel och inte undantag att sitta där med ett smil på läpparna och nicka till musiken.
Att Black Paradox även är bra spelmekaniskt gör det hela bara mycket bättre.
Black Paradox inramning och presentation är väl genomtänkt och genomsyrar hela produkten. Allt från spelets ”filmiska” inledning till dess menyer och musik är så nära sammanflätat designmässigt att helheten upplevs som fulländad. Presentationen är närmast perfekt och det signalerar väldigt tydligt sin identitet.
I och med att presentationen är tydlig råder det heller inga missförstånd när det kommer till spelets längd eller narrativa djup. Black Paradox är ett linjärt, relativt kort spel med grundläggande story. Och det är helt okej. Spelet behöver inte fyllas ut av repetitivt innehåll. Det handlar om action och spelarens färdigheter. Mervärdet i Black Paradox finns i dess slumpmässiga utövning.
Skurkaktigt beteende
Även om Black Paradox vid första anblick ser ut som ett arkadspel är det ett modernt roguelite. Vid varje misslyckande behöver spelaren börja om, fast får behålla sina köpta uppgraderingar och prispengar för att sakta men säkert öka sin numeriska styrka i takt med att hens färdighet blir skarpare. Precis som genren innefattar är det väldigt svårt och slumpmässigt genererat.
Black Paradox har 62 olika fiendetyper, var och en med egna attackmönster, 14 bossar, flera bakgrunder och asteroidbälten. Varje gång du laddar in en bana slumpas sammansättningen fram för att hålla dig aktiv och road. Under kortare sessioner fungerar upplägget perfekt, men jag skulle inte rekommendera att spela det flera timmar i streck.
Varje fiende du besegrar genererar en liten summa prispengar medan bossar ger en större klumpsumma. Dessa pengar används i garaget för att köpa statiska uppgraderingar till din rymdbil. Det kan vara en procentuell chans till att återhämta hälsa, skjuta fler skott eller börja varje bana med en sköld. Varje uppgradering har tillsynes slumpmässiga egenskaper som till exempel ökad hastighet och hälsa. Uppgraderingarna är lagom balanserade och underminerar inte spelets svårighetsgrad. Det är alltid svårt.
Black Paradox har en co-op läge för två.
Har en plats på Switch
Små intensiva spel som Black Paradox gör sig bra på Nintendo Switch. Ett försök på en bana tar bara några minuter och Switchens sömnläge gör att spelet är lätt att plocka undan när dötiden är slut. Spelet är lätt på prestandan och käkar inte batteri, vilket tillåter mer användning mellan laddningar och något som kan startas upp när batteriet är lågt.
Med det sagt återfinns samma problem här som med alla spel som körs portabelt på Nintendo Switch: ljusreflektioner. Däremot underlättar Black Paradox sikten en aning då dess starka neonfärger sticker ut lite mer än till exempel den gråbruna paletten i The Elder Scrolls V: Skyrim. Eftersom spelet har en mild batteriförbrukning tåls det att pumpa upp ljusstyrkan också.
En fantastisk shmup
Utöver den häftiga och nostalgiska inramningen har Black Paradox en välsmord kontroll och stabil spelmekanik. Under motorhuven spinner en modern motor som gör att spelet flyger i härliga 60 bildrutor i sekunden. För ett spel med bullet hell-tendenser är det ytters nödvändigt att mekaniken är väloljad – och Black Paradox är indränkt i den svarta fossilsaften.
Denna hyllning till guldåldern ska inte underskattas. Vad den saknar i omfattning tar den igen i stil och mekanik. Älskar du 80-talet, retro och shoot ’em ups, då är Black Paradox något för dig. Missa inte den här indietiteln.
