Jag har hört talat om den här studions tidigare spel. Ett är baserat på Touhou, ett annat på den klassiska mangaserien Lodoss War, båda två har lovordats högt. Faktum är att jag har spelat Touhou-spelet i all hast innan det försvann från Game Pass, och tja, jag minns att jag gillade det. Så varför inte ge deras senaste verk, Blade Chimera, en ärlig chans?
Tokyovania
Du spelar som Alucard, jag menar Alucard, nej jag menar Shin. Demonjägare med silverhår, på uppdrag att döda demoner för din organisation bland ruinerna av en japansk stad. Du hittar dem snabbt, tar kol på dem med din pickadoll, men din överordnad varnar dig att en större, titanisk demon väntar längre fram. Det första som slår mig under denna första del är hur snyggt den här studion ritar pixelgrafik. Av deras tidigare titlar att döma tycks de ha prickat in så gott som den perfekta estetiken för sin genre. Ännu mer spännande är att detta, till skillnad från Castlevania, är cyberpunk; istället för statyer och facklor går du förbi trasiga elskåp och kollapsade rulltrappor. Härligt ruggigt och fantasieggande.
Spelet har fin skuggfysik.
Jag önskar att jag kunde säga detsamma om bandesignen. Är den inte lite väl linjär för ett sånt här spel? Nåja, det är trots allt bara tutorial-området, det blir säkert mer avancerat senare. Bossen var i alla fall rolig att slåss mot, en stor bjässe till drake som nästan tar död på Shin i en storysekvens, men istället binder drakens själ samman med hans egen. Du har nu bokstavligt talat en själsfrände som öppnar upp ett gäng nya förmågor, till exempel att klättra på väggar eller frammana plattformar från det förflutna. Snart är jag tillbaka till ”huvudkartan”, där dessa förmågor öppnar upp varierat plattformande på samma nivå som Metroid … skulle jag vilja säga. Men då ljuger jag. De här korridorerna är för det mesta bara långa och raka. Ibland hittar du ett schakt att klättra upp för. Bara ytterst sällan blir dina förmågor relevanta för utforskning.
Var ska krutet läggas?
Faktum är dock att det här känns inte som en miss, utan ett medvetet designval. Utvecklarna tycks ha bestämt sig för att laserfokusera på två saker: tjusig pixelgrafik och tillfredsställande strider. Utöver pistolen har du ett närstridsvapen, samt din själsfrände i form av ett svävande svärd; en god variation verktyg för demonsmisk. Tjusningen ligger i att hitta rätt approach mot alla de olika fiendeplaceringarna och attackmönster du stöter på. I sedvanlig ordning blir du också starkare i takt med att du går upp i nivå, samt hittar/köper starkare vapen och utrustning. Allt som allt har jag inte mycket att klaga på när det kommer till det spelmekaniska nitty gritty.
Synd bara att det spelmekaniska nitty gritty är det sista jag bryr mig om. Visserligen hade Symphony of the Night också rätt simpel design, men det vägde upp för det med ett trolskt soundtrack och god variation på områdesteman. Här kan Blade Chimera tyvärr inte mäta sig, hur tjuga pixlarna än är. Och medan förebilden låter dig springa runt och utforska hela slottet, ger dig tid att lära känna din omvärld, bryr sig det här spelet så lite om den saken att det låter dig att teleportera till (nästan) var som helst på kartan. Besegrat en boss? Fort iväg till ingången av nästa uppdrag. Eller om du hellre vill göra sidouppdrag är du där på några klick. Lite som om spelet vill skära bort allt fett, så att ingenting kommer i vägen för ditt köttande.
Onödigt stort rum för en så liten uppgradering.
Fel person på fel plats
Blade Chimera vet vad det vill vara, och det kan jag inte klandra det för. Men det är inte vad jag ville att det skulle vara, och som resultat tog min njutning slut innan spelet gjorde det. Det har en handling som är relativt medryckande; vissa musikstycken lyckas faktiskt förmedla spänning; det finns några smarta plattformssektioner. För vissa kanske det räcker. För er ska betygen nog hellre läsas som en sjua, kanske till och med åtta. Undertecknad måste dock inse att det här spelet, trots att genren tillhör hans favoriter, inte var hans kopp té.
Ett exempel på hur spelet KAN ha kreativ design när det vill.
Blade Chimera finns ute nu till PC och Switch, 19,50 euro på Steam (testad version). Recensionen möjliggjordes tack vare en recensionskod.