Bloodborne Recension

Med en yxa i ena handen och en pistol i andra går jag längs Yharnams kullerstensgator. På avstånd kan jag höra klagorop från de sjuka invånarna i staden, och hur tunga föremål släpas längsmed marken.

Stämningen och atmosfären i Bloodborne är så tjock att man kan ta på den. Medan jag hugger min väg fram genom stadens invånare märker jag också att det inte spelas någon musik i bakgrunden; ingenting som signifierar att jag befinner mig i en strid, eller skrikande violiner à la Bernad Herrmann som ska påminna mig att känna skräck eller rädsla. Mitt första intryck var att det kändes väldigt tomt och naket utan spelmusik som vi är så vana vid, men jag insåg efter ett tag att detta istället bidrog till en högre grad av inlevelse. Bristen av musik får staden att kännas tom, kuslig, och främmande – och det som blir kvar att lyssna på är tidigare nämnda kedjor och stön. Musiken är dock inte helt avlägsen i spelet. Det dyker fram lite stämningsfull musik ibland, och varje boss har sin egen musik som är perfekt anpassad efter deras personlighet och stil.

Ingenting för nybörjare eller spelare med kort stubin.
Jag är inte särskilt bevandrad inom de tidigare Souls-spelen från From Software-utvecklarna, men jag är bekant med konceptet och vet att jag står framför en utmaning i form av frustration, misslyckande, och självlärning. Bloodborne är inte något spel som håller dig i handen – snarare tvärtom. Det förklaras i början hur man hanterar sina vapen och hur de grundliga funktionerna fungerar, men resten är upp till spelaren själv att lista ut. Jag tror att detta är lite av ett signum för spelserien, och en av anledningarna till att spelen blivit så populära. Personligen gillar jag det, men jag kan också förstå hur det kan skrämma bort många spelare som inte är vana eller har det tålamod som krävs.

2

Varulvar är nästan ett måste för spel med gotiska influenser.

Inlärningskurvan är som väntat ganska hög, och de första fienderna man möter är inte direkt nybörjarvänliga. Det krävs att man som spelare är väldigt passiv för att kunna studera fienderna innan man anfaller. En spelare som springer in med huvudet först är med stor sannolikhet även en död sådan, och detta blir ännu mer uppenbart när man springer på en boss.

Bekant, men ändå annorlunda.
Trots att Bloodborne är väldigt likt tidigare Souls-spel är det också ganska annorlunda på vissa fronter. Allting sker mycket snabbare än tidigare, och att ducka undan slag är viktigare än någonsin. Man behöver inte längre oroa sig för vikten på den utrustning man bär, och dess statistik skiljer sig inte lika mycket från varandra. Detta innebär att det inte finns utrustning som är direkt bättre än något annat, utan snarare att det finns utrustning som är bättre lämpad för specifika användningsområden. Även vapen har fått se vissa förändringar, där vapenarsenalen inte är lika mångsidig som den tidigare har varit. Alla spelare får ett vapen i högerhanden som har en alternativ förmåga, samt ett mindre vapen i vänsterhanden – ofta i form av ett skjutvapen. Min karaktär har exempelvis en yxa i ena handen, som går att förlänga till en längre sådan som kräver att man håller den med båda händerna. Detta ger mig långsammare, men mer kraftfulla slag med längre räckvidd. Pistolen som jag annars bär med min vänsterhand använder jag för att avbryta fienders attackslag som gör fienden orörlig en kort stund.

1

Kusligt vackert på sitt eget sätt.

Ett spel som håller länge.
Jag har alltid varit ett stort fan av omspelnadsvärde, det vill säga hur länge spelet håller efter att man har klarat det. I och med Bloodborne har utvecklarna implementerat ett nytt tillägg till deras spelserie i form av Chalice Dungeons. Dessa Chalices (eller bägare på svenska), används för att generera fram antingen förutbestämda instancer, eller slumpmässiga sådana beroende på vilka bägare man använder. På så sätt skulle man kunna säga att innehållet i spelet rent levelmässigt är oändlig, vilket får det att vattnas i munnen på mig.

Som vanligt följs det positiva med ett ”men”.
Det är svårt att hitta negativa moment i spelet, och det lilla negativa jag lyckat hitta är just den tekniska biten. Laddningstiderna efter varje dödsfall ligger på någonstans mellan 20 och 30 sekunder, vilket blir väldigt mycket med tanke på hur mycket och ofta man dör i spelet. Det händer också i sällsynta fall att min framerate faller väldigt lågt, som i sin tur gör det nästintill omöjligt att kontrollera karaktären eller situationen för en väldigt kort stund. From Software har dock låtit meddela att det ska komma en uppdatering inom kort som ska ta itu med både laddningstiderna och prestandan.

Bra
  • Miljöerna
  • Bandesignen
  • Innehållsrikt
Sämre
  • Stundtals låg framerate
  • Långa laddningstider
9
Grymt

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.