Året var 2009. Gearbox Studios, som inledningsvis mest gjort Half-Life-expansioner och portat spel till höger och vänster, kände sig stärkta av framgången med egenutvecklade Brothers in Arms och släppte det då banbrytande scifi-skjutarspelet Borderlands, vilket omdefinierade möjligheterna för FPS och grundlade looter shooter-genren. Entusiastiska spelare av dataspel flockades till planeten Pandora för att ikläda sig rollen som vault hunters och panga bovar och loota coola prylar i postapokalyps-öken med aldrig tidigare skådad entusiasm. Så långt är jag med.
Men undertecknad var vid tillfället upptagen med att vara duglig student och ha en förkärlek för GameCube, så Borderlands passerade helt under radarn. (Varvat hade vid tiden förstås heller inte riktigt dragit igång).
Det är inte helt osannolikt att denna renoverade tioårsjubileumsutgåva, Game of the Year Editionkallad, också passerat tämligen obemärkt om det inte vore så att dess utgivande ungefärligt sammanfallit med att globala Nords samlade tyckarkår sparkat igång en folkstorm rörande att Epic store tillskansat sig sex månaders exklusivitet för Borderlands 3.
Luktar och smakar Mad Max
Således är det helt utan nostalgiskt skimmer jag bänkar mig för att se vad allt ståhej är om. Och det tar väl ungefär femton sekunder innan jag konstaterar att det där nostalgiska skimret hade gjort nytta. Gameplay är det ju inget fel på, men grafiken har, trots HD-uppiffning och annat, inte åldrats väl. Och även om ökenlevande galna mutanter i BDSM-utstyrsel á la Mad Max känns lite gjort, så är det en välkommen omväxling från alla dessa evinnerliga zombieapokalypser som tydligen alltjämt är irriterande populära. Att den ursprungliga svårjobbade kompassen ersatts med tvåans lättbegripliga kartoverlay, eller att allt utgivet DLC kommer medpaketerat, river inte direkt upp en känslostorm, men verkar som ett rimligt sätt att gå vidare och förbättra en bra produkt. Enligt uppgift erhåller den som redan äger ursprungsspelet på Steam den uppsnofsade versionen utan ytterligare kostnad.
Det största problemet jag har med spelet, och det kan bero på skit bakom tangentbordet, är att muskänsligheten ballar ur när jag min vana trogen vill justera sagda känslighet med därför avsedda knappar på musen. En särskilt prekär omständighet för den som liksom jag väljer att spela snipern Mordecai the hunter. Kanske fanns inte såna nymodigheter 2009, kanske råkar det bara vara ett knasigt kompatibilitetsproblem.
Konklusion
Sammanfattningsvis så är det bestående intrycket främst att spelet inte åldrats så väl. Underhållningsvärdet är det inget fel på, men grafiskt och gameplaymässigt hjälper inte utförd uppspackling. Moderna arvtagare till Borderlands känns för den som är fri från nostaligisk koppling till ursprunget mer angelägna. Någon mer benägen till retrospektiv skulle säkert ge spelet större agens. Jag ser vad som är bra, men också att det är sådär lite för gammalt, men inte så gammalt att det plockar poänger som skönt retro. Den som verkligen vill ha nytt och fräscht så snabbt som möjligt sväljer förstås förtreten och skaffar konto på Epic Store. Eller lirar på konsol.
