Modern Warfare är tillbaka – tredje gången gillt
Jag tillhör det läger som mer en gärna står ut med långdragna spelserier så länge de är attraktiva och har något nytt att tillföra. Men när serien tenderar att köra på i samma hjulspår alldeles för länge försvinner den där attraktionen som gjorde grundidén så bra. Call of Duty är ett av de varumärken som i tjugo år utmärkt sig för sin dramaturgi och sina bombastiska scener. Tyvärr har spelserien med tiden blivit en frysbox som levererat den ena actionfesten efter den andra utan några större ambitioner att förnya sig. Som bekant ska man inte laga det som inte är trasigt.
Call of Duty: Modern Warfare III är en förutsägbar actionsoppa som målar fram superskurken Vladimir Makarovs ambitioner att utplåna civilisationen. Givetvis står ett gäng hårdföra veteraner till hands som ska stoppa komplotten till varje pris. Det vankas vapen, explosioner och skottlossningar i stora lass. Storyn är lövtunn och dialogen är så där härligt befriad från inlevelse som man kan förvänta sig av ett Call of Duty-spel. Ingen av karaktärerna skapar någon relation som gör att spelaren känner med dem. Det är kliniskt rent från emotionellt engagemang från första till sista bildrutan. Det är på pang på rödbetan och med ett verbalt mumbo-jumbo skulle få Rambo att blekna i jämförelse.
Gameplay-designen varierar från större, öppna nivåer till mer traditionellt korridorsskjutande. Stundvis händer det att jag får uppdraget att smyga mig in i militärbaser och återigen känner jag spänningen att nästla mig in obemärkt från fiendens vakande öga. När helvetet brakar löst får automatgeväret tala. Så synd att fienderna är så otroligt dumma i sin iver att skjutas ned. De springer fram som öppna måltavlor och låter sig gladeligen ta en svärm eller två för laget. Den artificiella intelligensen var troligen något som Sledgehammer fick prioritera bort under den korta och märkliga utvecklingstiden, vilket också sänker känslan av motstånd. Efter ungefär fyra timmar är kampanjen avklarad och det är dags att vända blickarna till spelets hjärta – multiplayer.
Multiplayer är spelets hjärta – snabbt, intensivt och frustrerande
Som brukligt erbjuder spelet hela tolv uppsättningar av spellägen. Förutom det traditionella Deathmatch får vi bland annat bekanta oss med War där spelarna ska försvara ett område och göra uppgifter under tiden som anfallsvågorna pågår. Lagmatcherna är extremt intensiva och det är lätt fastna i jargongen ”en gång till” när motståndet blir övermäktigt. Banorna är lagom stora och erbjuder något för alla att upptäcka. Jag erkänner frustrationen att snabbt skjutas ned på en bråkdelen av sekunden men omgående komma in i matchen igen. Snabba reflexer och ständig rörelse är nyckeln att bli framgångsrik, även om förlusten svider när din motståndare knivdödar dig för femte gången. Cutthroat är det mest utmanande läget där spelaren bara har ett enda liv innan man är ute ur fajten tills nästa runda börjar.
Zombieläget är större än någonsin och det är lätt att komma för långt bort i stridens hetta. Här jobbar man PvE där ett gäng kamrater ska bekämpa zombiehorder från alla hörn och kanter. Banorna är gigantiska och rymmer åtskilliga fastigheter att upptäcka. Se till att ha lagkamrater som backar upp dig när fienden kommer för nära och håll dem nära dig. Att meja ned zombies på löpande band har aldrig varit roligare. En liten nackdel är de långa spelomgångarna. Det känns lite tradigt att slåss mot zombiehorder under dryga fyrtio minuter på de kolossala banorna och upprepa samma grej om och om igen.
Ett stort beröm till Activisions insatser att hålla onlineforumet rent från påhopp och taskiga kommentarer. Det känns mycket roligare att vara med utan ett grabbgäng som kör sitt eget race i vett och etikett.
Slutdomen – Call of Duty förtjänar bättre
Call of Duty: Modern Warfare III tillför inget nytt. Det är en traditionell shooter som vi spelare sett så många gånger under seriens existens, kryddad med steroider för att maskera sin egen tomgång. Tyvärr har serien förvandlats till en billig cash grab vars enda syfte är att mjölka pengar på spelarnas bekostnad. Det märks att spelet är en hastigt gjord DLC-utgåva. Varken solokampanjen eller multiplayer överraskar och hela upplägget andas uppgivenhet. Det är hög tid för Activision att lägga serien på en obestämd paus och tänka ut något nytt i stället. Vi spelare förtjänar bättre än så här.
