Code Vein Recension

Code Vein är ett underhållande actionrollspel i samma anda som Dark Souls. Även om det inte är lika svårt eller välpolerat finns det mycket underhållning att hämta för den oinvigda spelaren.

En värld i ruiner, mänskligheten är en hårsmån från utrotning och vampyrliknande varelser kallade Revenants lever kvar i spillrorna av det förfallna samhället. I en värld där döden bara är en småsak hotar hungersnöd och galenskap. Hur i all världen ska du kunna rädda Vein? Med vampyrkrafter och maffiga vapen såklart!

Det tar emot att säga det, men jag är inte bra på tv-spel. Jag har vetat det ett tag. När det går spelar jag ofta på lättare nivåer och jag spelar ofta mer för storyn och karaktärerna än för utmaningen. Men med det sagt finns det såklart stunder då även jag vill testa på en riktig utmaning och pressa mig själv att bli bättre. Code Vein är ett sådant spel.

Code Vein är ett Dark Souls-liknande spel med brutala strider och mäktiga bossar. Och det blir svårt. Kanske inte lika svårt som Dark Souls, men fortfarande väldigt svårt och vi spelare pressas konstant att utvecklas.

Vampyrpostapokalyps i animeskrud.

Det börjar med en minnesförlust…

Code Vein utspelar sig i en värld i ruiner. En enorm katastrof förstörde större delen av världen och i en desperat strid om överlevnad tvingades mänskligheten ta till drastiska metoder. Med hjälp av det så kallade BOR-viruset blev vanliga människor vampyrliknande supersoldater, kallade för Revenants. Revenants måste dricka blod för att överleva, men så länge deras hjärta förblir helt är döden bara en tillfällighet de snabbt kan återhämta sig från. Nackdelen är dock att varje gång en Revenant dör förlorar de en del av sina minnen.

När katastrofen och hotet väl lagt sig uppenbarade sig nya problem. Staden Vein är omgiven av en tjock röd dimma som varken släpper in eller ut någon, människorna som är kvar blir allt färre och färre och Revenants hotas av hungersnöd när deras matkällor, så kallade Blood Beads, blir allt svårare att få tag på. Världen har alltså gått käpprätt åt skogen. 

Du är en Revenant som vaknar upp utan några minnen. Vid din sida sitter Io, en mystisk flicka som också tappat sina minnen. Till en början har ni bara varandra och det dröjer inte länge innan den blir uppenbart att du är en väldigt speciell Revenant. Efter en del fumlande stöter du och Io på en grupp med Revenants som är fast beslutna att rädda Vein och stoppa hungersnöden. Och med dina krafter verkar det som om det faktiskt är möjligt. Perfekt, va?

Endast fantasin sätter gränser

Code Veins berättelse är en något förvirrande historia, vilket till stor del beror på en ganska rörig terminologi, men spelet är noga med att förklara för dig vad allt betyder och använder din karaktärs minnesförlust för att rama in allt. Är det unikt? Nej. Gör Code Vein det bra? Jovars. Du får själv designa din karaktär i den helt galna karaktärsskaparen i början av spelet. Och med galen menar jag det verkligen! Vill du skapa Pippi Långstrump? Go right ahead! En snubbe helt klädd i skrikiga, rutiga färger? Absolut! Din karaktär du hittade på när du var 13 år? Kör hårt! Det finns massor med alternativ och även om du kanske inte kan redigera karaktärens bas (längd, munposition, osv.) blir slutresultatet ofta en karaktär som känns unik och egen.

Karaktärsskaparen i Code Vein är robust.
Här kommer Pippi Långstrump tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa!

Alla Revenants har något som kallas för en Blood Code, vilket jag enklast kan jämföra med traditionella RPG-klasser (warrior, mage, osv). En Blood Code är unik för varje Revenant, men just din karaktär kan lära sig alla Blood Codes som finns! Varje Blood Code har unika egenskaper, men med lite tid och envishet kan du använda alla egenskaperna oavsett vilken Blood Code du använder för tillfället. Det erbjuder en enorm frihet i hur du formar din karaktär. Vill du vara en tank som svingar en stor yxa eller vill du vara en snabb fäktare? I Code Vein kan du lära dig att vara båda. Du måste bara vara beredd att lägga ner tid och tålamod. 

Konsten att svinga ett svärd

Code Veins stridssystem är i grund och botten väldigt enkelt. Det är ett klassiskt Hack’n’Slash där du attackerar, blockerar och duckar. Bara för att den är simpelt behöver det dock inte betyda att det är lätt. Det gäller att ducka i rätt tid, att hitta öppningar i fiendens försvar och det gäller att inte ge upp.

Code Vein ger dig utmanande bossar.
Designen på vissa bossar är minst sagt fantasifull.

Ja, bossarna är svåra och stundtals galet frustrerande men de är inte omöjliga och även om du dör gång på gång så är det något väldigt tillfredsställande när bossen slutligen faller och du står kvar som segrare. Code Vein utmanade mig att verkligen dyka in i spelets mekaniker och hitta lösningar som kunde stärka mig och min karaktär. Vad för typ av vapen fungerar bäst? Behöver jag vara snabbare? Och vad har bossen för attackmönster? För vana Souls-spelare är detta kanske inte något speciellt, men för mig personligen vart det en ganska ögonöppnande upplevelse.

Code Vein låter dig ta med andra karaktärer in i striden. Jag ser det som en fördel för spelet eftersom det faktiskt underlättar lite för ovana spelare som mig själv, men det hjälper också att fördjupa Code Veins karaktärer och värld. När du springer genom grottor kommer de med kommentarer och funderingar. När du dör säger de upplyftande saker och i strid kan de vara ovärderliga.

Däremot hade jag vid flera tillfällen problem med AI:n och det ledde till en hel del frustration. Vid ett tillfälle fastnade min kompanjon lååångt bort i en grotta och kom inte loss, vid ett annat fastnade han i en konstant loop av kullerbyttor. Jag hade skrattat åt det om det inte hade hänt mitt i en väldigt intensiv bossfight. Andra problem som dök upp till och från var hackig frame rate och krascher innan filmsekvenser.

Du härliga undergång

Code Veins styrka ligger i den dystopiska världen och de personerna vi möter under spelets gång. Trots en del förvirrande ord är det lätt att sugas in i mysterierna som omger miljöerna vi får utforska. Och vilka miljöer det är! Allt från underjordiska grottor och gamla parkeringshus till snötäckta landskap och en enorm katedral som sträcker sig högt upp mot skyn.

En del av dessa grottor blir lite enformiga, lite för lika, men andra är häpnadsväckande och hjälper till att utveckla världen utan att yttra ett ord. Självklart kryllar alla områden av starka fiender som måste besegras och pussel som måste lösas.

Det fanns dock en grotta jag fullkomligt avskydde; Den stora vita katedralen. Förutom att vara brutalt lång är den också extremt enformig och förvirrande. Det var också där som jag stötte på majoriteten av spelets buggar. Jag kommer drömma mardrömmar om att jag springer i en kritvit katedral designad av en galen arkitekt som hatar framkomlighet. 

Code Veins värld vore inte speciellt mycket utan de karaktärerna som lever i Vein. Tidigt i spelet slår vår karaktär sig samman med en grupp Revenants som delar vårt mål. De leds av Louis med den coola snedluggen och de blir våra närmsta vänner. Vissa av dem lyser starkare än andra, speciellt de karaktärerna som följer med dig ut i strid, men jag hade verkligen önskat att vi hade lite fler sidouppdrag där vi fick utveckla dem och världen lite mer, men å andra sidan är det kanske inte läge att hänga och snacka när världen håller på att gå under.

Io är ett praktexempel på male gaze implementerat som narrativ morot.

Däremot måste jag kommentera på karaktärsdesignen. I vissa fall är den snygg och slående, i andra fall är de minnesvärda eftersom de är fullkomligt katastrofala. Ta spelets posterkaraktär Mia till exempel. Förutom hennes jacka, som faktiskt är snygg har hon stövlar med päls, en ryssmössa hon aldrig tar av sig och kort-kort klänning med läderkorsett. Jag vet inte om det är valet av färgkombinationer eller det faktum att det är så många element som inte klaffar, men det är svårt att ta henne seriöst.

Sedan har vi Io. Stackars Io. Hur hon inte fryser ihjäl när hon bara går klädd i vad som ser ut som trasiga bandage är ett av spelets största mysterier. Det andra mysteriet är hur hon inte kan ha grava ryggproblem med de där heliumballongerna fastklistrade på bröstkorgen. Hennes coola luva kanske är magisk, vad vet jag. Skämt åsido känns det inte helt fräscht att tjejen med den oskyldiga personligheten, minnesförlusten och som mer eller mindre existerar för att följa vår karaktär springer runt nästintill näck.

Summa Summarum

Jag hade väldigt roligt med Code Vein och de problemen jag har med spelet är mest små irritationsmoment eller önskedrömmar om vad som hade kunnat vara. Men jag måste se Code Vein för vad det är och det är ett roligt, utmanande spel som utmanar sina spelare att tänka annorlunda. Dark Souls-spelare kommer kanske inte tycka att spelet bjuder på större utmaningar eller sätter ribban på nya höjder, men det är ett ganska bra spel för nybörjare inom genren. Lägg då också till en underbart rolig karaktärsskapare, maffiga miljöer och stämningsfull musik av Go Shiina så har du en stabil spelupplevelse.

Berättelsen bjuder på tillräckligt många twistar och intriger för att man ska vilja veta mer och även om vissa karaktärer ser ut att vara skapade av en kåt 13-åring är de bra nog. Jag skulle absolut rekommendera Code Vein till er som är nyfikna! Är du fortfarande osäker går det att prova gratisdemon och om du gillar det då kommer du garanterat gilla Code Vein som helhet!


Summering
Code Vein är underhållande, inte minst i sina karaktärer och fria karaktärsskapande och utvecklande. Men det hade mått bra av lite mer polering på vissa platser.
Bra
  • Fartfyllda och utmanande strider
  • Galet rolig karaktärsskapare
  • Fin grafik och stämningsfull musik
Sämre
  • Snälla ge Io en tröja
  • Vissa grottor är uselt designade
  • Skulle kunna vara mer utmanande senare i spelet
7
Gillar
Louise heter jag och jag bor någonstans söder om Stockholm med en vild katt och spenderar dagarna med jobb, kaffedrickande och en massa twittrande. Spel har varit ett intresse för mig så länge jag kan minnas och det har bara fortsatt att växa. Spel med stora världar, levande karaktärer och spännande historier är favoriterna. Bioware är för alltid min stora kärlek, men även Zelda, Tales of-serien och Persona-serien ligger mig varmt om hjärtat. Förutom spel så är jag en stor konst- och filmnörd. Seriöst, få mig inte att prata om film eller konst. Eller Biowares spel. Jag rabblar på i timmar.

Vad tycker du?

3 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.