Darius-spelen är kända för sitt sci-fi-tema i undervattensskrud. De fantasifullt designade bossarna framför allt är en av seriens höjdpunkter. DariusBurst: Another Chronicle EX+ är mer av det goda med serien. Det är en så rak port/konvertering att det till och med har varningstexter som den undertill kvar mellan spelomgångarna. Vad det däremot saknar jämfört med sitt original är de maffiga, dubbla skärmarna och den öronbedövande baslådan under sitsen. Och tja, utan dessa är i varje fall denna iteration av Darius-serien lite av en besvikelse. Men det är inte allt.
Ultrabred spelyta
Spel anpassade för att spelas på flera skärmar är inte särskilt konsolkompatibla, eftersom dessa maskiner till dags dato saknar stöd för flera monitorer. I Darius Cozmic Collection kunde jag ha överseende med det, eftersom grafiken ändå förblir tydlig och allt på det stora hela flyter på som det är tänkt. I DariusBurst: Another Chronicle EX+ har du samma bildförhållande, men en zoomknapp som inte gör någon människa glad. För vem vill ha nanosekunder på sig att hinna reagera på fiendeeld när bara en knapp fjärdedel av skärmen är synlig?
Jag skulle beklaga mig över att spelaren på grund av det utzoomade bildformatet går miste om grafiska detaljer som kan vara fina, viktiga eller bara bra att se, men faktum med att DariusBurst AC (som vi kan förkorta det) är det grafiskt tristaste inlägget i hela serien. Det händer inte särskilt mycket i de mörka bakgrunderna, och i mörkret är alla fiender tillika grå. Bossarna och deras enorma attacker förblir som sagt en av spelets starkaste sidor, helt utan konkurrens. Designen på de många spelbara skeppen och deras olika attacker är en annan.
Så många skepp!
DariusBurst: Another Chronicle EX+ innehåller inte mindre än nio skepp från seriens förflutna. I vissa spellägen är du begränsad till en eller ett par valmöjligheter, men i originalläget och EX Mode är det fritt val från hyllan. Och de flesta är riktigt kul att styra och panga med. Min egen favorit är 2nd Silver Hawk, som verkar vara samma skepp som i Darius Twin (seriens höjdpunkt om du frågar mig). Detta skepp tillhör de som inte har en gigantisk laserstråle (Burst Beam), men den väger upp för det med kraftfullare normalpuffra som kan penetrera rymdterrängen.
Som för att komplettera kaoset kan man givetvis spela DariusBurst: Another Chronicle EX+upp till fyra spelare – dock bara på en och samma konsol. Det är också cirka fyra gånger roligare än att spela genom spelet själv. Och fyra gånger svårare att läsa skeppens introduktionstext, som inte går att zooma på(!). En större skärm kan nog fixa en del av problemen med skärpa etc, men jag skulle inte förvänta mig det.
Brist på välljud
Eller ska man kalla det ”valljud” med tanke på havstemat? Oavsett: DariusBurst: Another Chronicle EX+ har ett fruktansvärt tråkigt soundtrack jämfört med alla andra delar i serien. Sci-fi-ambiensen av körer under ett pampigt beat och långdragna synthar funkar bra för stämningen under vissa bossfighter, men faller i övrigt lika platt som spelets bakgrunder, fiender och dessas färgpalett. Jag saknar de riviga synthgitarrerna i Darius Twin (återigen seriens gyllne standard för mig) och andra mer melodiösa kompositioner. Vad som finns här är ju dock mer typiskt för Darius-serien på det stora hela, så gillar man det är nog soundtracken ändå dugligt. Det fick dock inte mitt blod att pumpa mer än en eller två gånger.
I bristen på den övergödda baslådan i arkadmaskinen bör tilläggas att spelet utnyttjar HD-rumble som vore var dag den siste. Startljudet följs åt av en kontrollskakning som skulle få en Rabbit att skämmas. Att förlora ett extraliv får en nästan att tappa uppmärksamheten (det händer dock ofta; DariusBurst: Another Chronicle EX+ är svårt!).
Kort längd; hög omspelbarhet
Det tar en knapp halvtimme att ta sig genom Original och EX-lägena i DariusBurst AC. Varje varv är alltid fyra banor, med gimmicken att du får välja vilken du vill fortsätta till (av två) efter varje avklarad bana. Det gör att du behöver cirka fem genomspelningar för att ha spelat alla banor/fått alla slut. EX-läget lägger egentligen bara till lite annorlunda fiende- och attackmönster, men är i övrigt samma sak, fast svårare.
De två andra lägena, Event Mode och Chronicle Mode, är bara olika sätt att klä upp samma innehåll. Event Mode är tidigare tidsberoende utmaningar som du nu kan spela när som helst. Det handlar mestadels om banor med kvoter i tid eller poäng som måste uppfyllas. Chronicle Mode är i stället en förvirrande rymdkarta där du väljer stjärnsystem och en bana. När du är klar med den kastas du dock ut till titelskärmen igen utan någon feedback på vad du nyss gjort. Just den här utsparken kan göra en vansinnig, eftersom den är så lätt att trigga igång när man navigerar i menyerna, som är tillräckligt långsamma utan ett ofrivilligt Reset-kommando.
DariusBust
I arkadhallen stornjöt jag av DariusBurst. I hemmet är det en besvikelse. Även med det extra innehållet i DariusBurst: Another Chronicle EX+är titeln inte i närheten av värd över 400 kronor. Jag skulle till och med kalla spelet för det sämsta i sin serie av de jag testat. Då väntar jag hellre på G Darius HD, eller på en rejäl rea på Steam-utgåvan av DariusBurst: Chronicle Saviours. Där har jag i varje fall stöd för flera och/eller större skärmar.
DariusBurst: Another Chronicle EX+ släpptes den 27 juli på PlayStation 4 och Nintendo Switch. Det rekommenderade priset är strax över 400 SEK. En fysisk utgåva verkar i skrivande stund vara i görningen och ligger på samma riktpris (Pricerunner-länk).
