Dark Deity Recension

Dark Deity försöker lösa några av problemen med en hel subgenre, men borde spenderat lite mer tid i förberedelsestadiet.

En gång i tiden var genren som kallas SRPG eller TRPG ett litet slagfält med mestadels japanska titlar. 2021 verkar dock vara ett sällsynt starkt år för västerländskt producerade inlägg i den. Kort efter den milda besvikelsen som var Rise Eterna fick undertecknad sätta tänderna i Dark Deity. Det är en efterrätt jag varken behövde eller ville ha, men smaken är det faktiskt inga större fel på.

Fattigare Fire Emblem

Efter att E3 kom och gick utan något nytt på Fire Emblem-fronten skred någon till verket och tryckte brådstörtat på avfyrningsknappen för Dark Deity. Allt i förhoppningen att kunna locka massornas begär efter schackbataljer. Så lyder åtminstone tes bland kommentarsfälten på YouTube. En annan ponerar om det inte är bristande kommunikation och en för tidigt startad reklamkampanj som ligger till grund för den plötsliga releasen. Kontentan av båda är dock densamma: Dark Deity känns varken helt klart eller helt speltestat.

Sedan släppet den 16 juni har USA-baserade utvecklarna Sword & Axe LLC hunnit släppa åtta uppdateringar. Det talar sitt tydliga språk om hur instabil release Dark Deity fått. Det talar också gott om att utvecklarna någonstans har lite välvilja. Frågan är om det kan rädda ett spel med så här mycket skavanker.

Alla är huvudkaraktär

Förutom namn och generell kvalitet är Dark Deity så snarlikt Nintendos SRPG-serie att en oinvigd utan vidare skulle förväxla dem. Berättelsen om kungadömen i krig och onda makter bakom kulisserna är så trött, överdramatisk och vi-har-sett-det-förr att det nästan blir lite parodiskt. Det backas dock upp av synnerligen snygga karaktärsporträtt och animationer som i varje fall får mig att vilja se varje attack mina trupper gör.

Tyvärr så lider berättelsen av att alla vill vara huvudkaraktär. Det blir lätt överrumplande när flera karaktärer introduceras i rask takt och inte har tillräckligt stora skillnader i personlighet eller design för att jag ska kunna koppla an till dem, se dem direkt på kartan och veta exakt vilka order jag ska ge dem. Detta faktum förvärras av den totala avsaknaden av en introduktionsbana (tutorial). Dark Deity är såtillvida onekligen en produkt byggd för fans av fans.

Men dör folk då?

Dark Deity dödar inte karaktärerna permanent, men det skulle likväl kunna vara så. Varje gång en karaktärs HP når noll får de permanenta sänkningar i ett slumpat attribut i stället. Det hela leder till ungefär samma hopplöshet, om än inte lika avgrundsdjup. När en karaktär går upp i nivå allokeras statusökningar av RNGesus, dvs. enligt en liknande slumpgenerator som den andra SRPG använder. Det är dock svårt att få en karaktär som hunnit dö tre gånger på fem banor upp till en hyfsad kämpe igen.

En annan skillnad gentemot Fire Emblem är att vapnen inte går sönder. Det ger avsevärt mycket mindre mikroorganisering av utrustningen. Med tanke på hur drygt det är att byta föremål mellan karaktärerna och att man inte kan använda dem utanför strid(!) är detta extremt välkommet. Organiseringen av skatter och föremål är inte lika fantabulöst dålig som Rise Eterna, men det är heller inte mycket bättre. Vad är felet i att bara apa efter Fire Emblem-titlarna till Game Boy Advance? Jag menar, om nu ändå allt annat med spelet är en karikatyr.

Vänta på bättre tider

Striderna är svåra att titta bort från. Det är det bästa av gamla Fire Emblem.

Vissa bitar kommer Dark Deity aldrig att kunna ordna. Bland dessa finns en lite väl klyschig story som är glömd så snart spelet stängs av. En annan är musiken, som mestadels är oförarglig, men saknar förmågan att sätta sig på minnet.

Dark Deity har dock flera bitar som både kan och är i färd med att bli bättre. Dessa inkluderar ljudbalans, knasiga kontroller (mus rekommenderas!), snabbare markörer/laddningstider/menytransitioner och mer därtill. Därför råder undertecknad intressenter att vänta med Dark Deity. Det här är i sak ett spel på väg ut ur Early Access. Det går fort, men det är ändå inte ett beteende som ska uppmuntras.

Det är svårt att inte jämföra Dark Deity med Rise Eterna, så jag avslutar med att löpa linan ut. Jag gillar Dark Deity mer. Det har mer potential, även om grunden inte direkt är välgjuten. Jag har inga problem med att rekommendera det och höja betyget ett snäpp så småningom. Nu återstår bara att se om utvecklarna gör sig förtjänta av det.

Summering
Det är uppenbart att Dark Deity släpptes för tidigt. Det är synd, även om utvecklarna polerar skavankerna i rask takt nu. Med lite mer tid i ugnen vågar jag dock ge det här spelet en rekommendation, särskilt för dig som gillar genren SRPG.
Bra
  • Fina karaktärsporträtt
  • Stark potential
  • En del bra karaktärsinteraktioner
  • Kreativa lösningar på genrens förbannelser
Sämre
  • Många slarviga missar i design
  • Medioker musik
  • Rejält klyschig story
5
Okej
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.