Vi är många som får vårt flygbehov mättat med Digital Combat Simulator, förkortat DCS. Vi flyger ofta tillsammans och hjälper varandra att bekämpa fientliga mål, både på marken och i luften. De flesta av oss, jag själv inkluderad, har ingen verklig erfarenhet av att flyga vare sig mindre propellerplan eller moderna jetplan. Vi är helt självlärda i DCS och inte sällan ligger det många timmars pluggande av manualer bakom den lilla kunskap vi ändå har om de plan vi flyger virtuellt.
Lärare och elev i en vacker symbios. Yak-52 är en utmärkt introduktion till DCS.
Det finns ett par flygplan i simulatorn som varit avsedda för just pilotträning, däribland C-101 Aviojet och Hawk T.1A. Det skolflygplan som jag är bäst bekant med är dock Warszawapaktens klassiska L-39C Albatross. Detta tack vare att jag genomfört JFS, en simulerad pilotskola utvecklad av några användare på det svenska communityt Master Arms. Gemensamt för alla dessa skolflyg är att de är tvåsitsiga, det vill säga att läraren och eleven sitter i samma plan under hela träningen.
För elever eller akroater
Fram tills nu så har alla skolflygplan i DCS alltså varit relativt moderna jetdrivna flygplan som vid behov även kan fungera som jakt- eller attackflyg. Nu gör dock en helt ny fågel entré i DCS. Den här gången är det ett klassiskt propellerplan vi får stifta bekantskap med. Yakovlev Yak-52 utvecklades av Sovjet som ett träningsplan för både civilt och militärt bruk. Yak-52 är däremot kanske mest känd som konstflygplan tack vare sin utmärkta manöverförmåga. Det är möjligt att utsätta planet för så höga belastningar som 7 G, något som hade brutit vingarna av de flesta andra mindre flygplan.
Yak-52 är som sagt utvecklat för att lära blivande piloter att manövrera ett plan. Allt annat är sekundärt. Yak-52 har två säten i så kallad tandem-uppsättning. Eleven sitter i framsätet och läraren där bak. Läraren kan när som helst ta kommandot över flygplanet om det skulle krävas. I simulatorn kan du antingen flyga med en vän/lärare i ett av de två sätena, alternativt skifta mellan platserna som du själv önskar. Cockpiten är ytterst spartanskt inredd med endast de nödvändigaste instrumenten. Du kan med andra ord glömma rörliga kartor, digitala displayer och annat krimskrams.
Yak-52 är en dröm att flyga. Så pass att den blivit favorit bland många konstflygare.
Modulen (ett flygplan eller helikopter i DCS) kommer med tre relativt enkla träningsuppdrag där du får lära dig de mest grundläggande förfarandena, så som att starta motorn och landa. Yak-52 är ett relativt lätt flygplan att manövrera. Alla vi som försökt få upp en Spitfire eller Messerschmitt Bf 109 i luften vet hur förbannat svårt det är att hantera de gamla kärrorna. Många startförsök har slutat med en ofrivillig roll åt höger för att sedan krascha in i närmsta åker. Yak-52 är helt annorlunda. Först och främst är planet utrustat med noshjul, vilket gör att du ser vad som sker framför dig. Det underlättar även landningen något enormt då du kan plana ut från en relativt brant vinkel. Dessutom beter sig planet precis som du vill i nästan alla situationer. Vid fullt motorpådrag är det inga som helst problem att dra spaken mot dig och inleda en loop. Du behöver sällan oroa dig för stall eller ännu värre, en ofrivillig spinn.
Skuggande bultar och klickande knappar
Precis som man kan förvänta sig av en DCS-modul är Yak-52 väldigt trogen sin verkliga förlaga. Varenda knapp i cockpit går att klicka på och de fyller alla en funktion. Det är också ett vackert plan att titta på och det märks att mycket kärlek lagts på de små detaljerna. Ta bara det faktum att alla små nitar kastar en skugga över flygplanskroppen. Det är kanske inte sådana detaljer som avgör hur bra ett flygplan är i DCS, men det förhöjer upplevelsen och ger en ännu mer genuin känsla.
DCS: Yak-52 är godis både för ögat och örat. Visserligen har jag väldigt lite erfarenhet av just det här planet i verkliga livet, men trots det njuter jag av motorljudet och suset inne i cockpit. Håret på armarna ställer sig upp när motorn mullrar igång. Varje knapp ger ifrån sig individuella ljud och det råder ingen tvekan om att utvecklaren lagt ner mycket tid på att spela in både miljöljud och motormuller från en verklig Yak-52.
Då Yak-52 fortfarande är i ett beta-stadie finns det några buggar vi lär få leva med ett litet tag. En av dessa är en minst sagt märklig skademodell. Då jag trots planets otroliga manöverförmåga lyckas krascha in i en intet ont anande hangarbyggnad slutar det med att planet börjar spinna lustigt på marken istället för att explodera. En annan kul detalj är att propellern idag snurrar åt fel håll. Petitesser kan tyckas, men då skall vi komma ihåg att de flesta skrivbordsflygare är väldigt noga med realismen. Jag misstänker att just denna bugg åtgärdas relativt snabbt.
Titta mamma, jag kan se mitt hus här ifrån!
Så vem bör då införskaffa Yak-52 till DCS? Jag skulle säga att modulen främst riktar in sig på dem som vill lära sig att hantera ett flygplan på en lite djupare nivå. Det är inget plan du införskaffar för att skjuta ner fienden utan snarare om du vill slipa på dina loopar och rollar. Yak-52 lär bli en favorit för de som endast vill flyga DCS för skoj skull och för de som tillsammans med kamrater tänker öva på avancerad luftakrobatik. Det är ett roligt flygplan att spaka, kanske det mest manöverdugliga hittills till simulatorn. Med tanke på att priset ändå är relativt lågt sett till övriga plan i DCS tror jag på en succé, trots det relativt smala användningsområdet.
Våga ta klivet ut i simulatorlivet!
Har du också pilotdrömmar och är nyfiken på hur det är att flyga virtuellt? I så fall är ett bra första steg att ladda ned DCS World gratis från hemsidan. Om du skulle fastna som jag och många andra gjort är nästa steg att införskaffa en flygspak och kanske ett par roderpedaler. Ett hett tips är också att titta lite nämnare på Master Arms som samlar många svenska skrivbordspiloter.
