Philips Evnia 42M2N8900 Recension

Jag måste vara totalkorkad som går med på att recensera en så orimligt stor skärm som Philips Evnia 42M2N8900. Den där 42:an betyder tum. Skärmen täcker en stor del av skrivbordet, som den av logistiska skäl måste dela med en Philips Momentum 32M1N5800A samt en Bang Olufsen MX4002 (en tjockteve, för den som inte hänger med längre). Men vad gör man inte för att få testa sitt livs första OLED?

OLED är tiden

OLED må vara bland det fränaste du kan hitta i skärmteknologi fortfarande, men för gaming är det väl lite som teveapparater med bakprojektion när det begav sig. Många statiska bildelement gör risken stor för inbränning och en stor HUD i vägen när du vill kika på annat. Philips Evnia 42M2N8900 har därför sin egen sanering: Panel Care. Direkt i menyn på skärmen kan du välja att göra en pixeluppdatering eller en hel paneluppdatering. Standardinställningen är dessutom att påminna dig om detta efter så lite som några timmars användning, med en obligatorisk sanering efter 16 timmars användning.

Att uppdatera alla pixlar tar sin lilla tid (ett par minuter), men efteråt kan du slå på skärmen igen och fortsätta spela. Lite underligt nog slås skärmen inte på automatiskt efter en sån här Pixel Refresh. Det känns som att den verkligen borde det, tillsammans med en bekräftelse att operationen faktiskt är slutförd korrekt.

Till syvende och sist är det dock värt att pilla med panelhälsa för att få känna på OLED:s förträfflighet. Kontrasterna är lite smått löjliga. Jag hade nästan glömt att skärmar faktiskt kan visa total svärta när de är påslagna. Varje pixel är dessutom indelad i fyra subpixlar. Förutom rött, grönt och blått ljus har de även en som kan släppa genom mer vitt ljus. Det behövs när ljusstyrkan ska upp, för skärmen mäktar trots allt ”bara” med drygt 450 nits för HDR-innehåll.

En värdig gigant

På det fysiska planet är Philips Evnia 42M2N8900 en veritabel gigant. Med sin fot ligger totalvikten på strax över 17 kilo. Det har dock sina fördelar när man vill rymma mycket teknologi i skalet. Förutom panelen är det mest häpnadsväckande här de inbyggda högtalarna. De är på 10 Watt stycket och sprider ljudet så ofantligt mycket bättre än sina hälften så starka gelikar. Här finns dessutom ljudinställningar som du på allvar kan höra skillnaden på. Lite experimentering och du hittar rätt profil för det du vill höra.

I de 17 kilona hittar du även en strömtransformator, som oftast i dessa skärmar. Det innebär att du slipper en extern tegelsten och kan använda vilken vanlig C13-kabel som helst. Det är tillsammans med två HDMI-portar, en DP-port, en USB–C-port (samtliga HDCP 2.3-kapabla) samt en USB-hubb (3.2 med 5 Gbit/s; 4 portar varav två snabbladdande). Ja, och en 3,5 mm-ljudutgång då, som du som sagt inte lär behöva. Hela kraftpaketet förbrukar i snitt kring 70 Watt, vilket ger energiklass G.

Philips Evnia 42M2N8900 är i sig redan rätt utstickande med sitt vita chassi, men kan även stoltsera med färgljus. Philips har stoppat in Ambiglow, vilket alltid är en trevlig bonus för inlevelsen. Jag upplever den dock som lite klen här om du jämför med exempelvis Philips Momentum-skärmarna. Nu står i och för sig skärmen en bit från väggen hos mig, men jag upplever ändå att den hade kunnat lysa lite starkare.

Allt som hände sen

Varje gång jag kopplar in en ny skärm påminns jag om något som jag hinner glömma mellan varven. Ett av dem är att inte slå på Windows inbyggda HDR-läge, utan att i största möjliga mån uträtta det mesta från skärmens eget OSD. En annan av dem är att inte heller pilla för mycket i NVIDIA:s kontrollpanel (det behövs sällan!). Jag hann göra bådadera innan jag insåg att många valmöjligheter du verkligen vill ha då försvinner helt från OSD:n.

Jag hade nästan vant mig helt vid att kontrollera skärmen med styrvårta innan jag läste att den kommer med en fjärrkontroll. Jag trodde först att mitt exemplar hade tappat bort sin, men den låg tack och lov kvar i frigoliten, väl kamouflerad vitt-mot-vitt. Den är gjord i väldigt ful vit plast som ser 3D-printad ut. Du kan i varje fall styra skärmen från den till 100 %, vilket bara får fram den uppenbara frågan: Varför inte bara köpa en TV?

Jag har faktiskt inget uppenbart svar på den här frågan. Själv använder jag en Philips Momentum som ett slags dum-teve med en Apple TV-enhet inkopplad för strömningsbehoven. Philips Evnia 42M2N8900 hade kunnat uppfylla samma funktion. Men varför inte köpa en LG OLED evo C3 på samma mått? De är identiska i pris: drygt 15 000 kronor. Datorskärmar har dock vissa fördelar. Den mest uppenbara är DP-port, som än så länge låser upp snäppet högre bilduppdatering (138 Hz för Philips Evnia 42M2N8900 jämfört med HDMI-portarnas 120 Hz). Man kanske kan argumentera för ljud och bildaspekter också, men allt det viktigaste är ju där för båda typer av användare. Det skönaste för mig personligen är dock ”dumhetsaspekten”. Inget extra operativsystem som kan gnälla om uppdateringar eller vara allmän motvallskärring. Nåja, annat än panelhälsa då. Med 30 000 utlovade driftstimmar återstår att se hur irriterande det blir för konsumenterna.

Philips Evnia 42M2N8900 utannonserades 20 februari 2023 och nådde Europa något senare samma år. Rekommenderat pris är från 15 000 kronor. Denna recension är möjlig tack vare ett låneexemplar.