Everspace: Stellar Edition (Switch) Recension

Everspace: Stellar Edition handlar om att sätta dig i cockpiten på en rymdfarkost, ge dig ut i det okända och aldrig komma tillbaka i ett stycke. Med sina slumpgenererade banor och arkadiga action är det en spelblandning som kanske inte är för alla.

Jag ska här och nu erkänna att jag inte har mycket till övers för slumpgenererade spel som är designade för att du ska dö gång på gång på gång. Men när jag fick höra att Everspace: Stellar Edition på Switch delar mycket med Star Wars: Rogue Squadron-spelen så kunde jag bara inte låta bli att ge det ett försök. Det var inte den bästa idé jag haft – framför allt inte på Nintendo Switch – men det kunde faktiskt ha varit mycket värre.

Galaxer i mina braxer

Fotoläget bjuder på en hel del vackra stillbilder.

Någonstans i rymden har två raser blivit något kopiöst förbannade på varandra och nyligen krigat. En osäker fred har förhandlats fram och mellan deras områden har en avmilitariserad zon etablerats. Men regler är till för att brytas. Här slåss nu laglösa, gruvföretag, människor och Okkar (ett slags reptilvarelse) med eller mot varandra. Mitt i denna osäkra rymd spelar vi som Adam Rosling. Eller ja, den trettionionde klonen av honom i skrivande stund, åtminstone.

En forskare har hamnat i throngmål med datainsamlingen. Klart man hjälper till!

Alla kloner av Adam är speciella. Medan kloner normalt är fria från minnen har dessa ärvt delar av grundpersonens minne i rakt nedstigande led – och var och en vill nyfiket veta mer. För varje hopp genom hyperrymden till en ny sektor blir minnesbilderna allt klarare och fler. I takt med att denna utportionerade berättelse ansamlas möter du även på en handfull unika karaktärer som hjälper dig på din resa. Eller ska vi säga ”dina resor”.

En spjuver i rymden

Everspace: Stellar Edition är ett spel med slumpgenererade miljöer, resurshantering, permadöd (tills nästa Adam-klon, det vill säga) och flera mer eller mindre komplexa system under huven. Spelaren drivs av lusten att utforska och uppmuntras till att bruka explosivt våld medelst sci-fi-vapen på allt som det kan brukas våld på. Det är med andra ord ett väldigt spjuveraktigt spel; det har många så kallade rogue-like-element. Och på tal om rogue …

Skjutardelarna i Everspace påminner inte så lite om Star Wars: Rogue Squadron-spelens hektiskt ”arkadiga” action. Medan Rogue Squadron är ett typexempel på hur repetition ger perfektion, är tanken bakom Everspace i stället att ständigt kasta nya överraskningar på spelaren. Med ett sådant upplägg saknar Everspace den finess som utmärker Rogue Squadron-spelen, men kan i gengäld ta ut svängarna lite mer, bokstavligt talat.

För den läslustige finns här rätt mycket att inhämta. 

Förutom rymdbataljer och sabotage går en stor del av Everspace ut på att samla och hantera resurser. Vissa behövs för att bygga ditt skepp starkare (skit i det; du dör ändå snart), medan andra kan bytas eller lämnas in som en del av ett uppdrag. När du sedan möter ditt oundvikliga, obarmhärtiga slut förlorar du allt utom pengarna. För dessa kan du köpa uppgraderingar som hjälper dig komma längre nästa gång – bland annat möjligheten att hitta och tömma ditt senaste vrak på godsaker.

I rymden kan ingen höra dig gnälla

Everspace är den typen av spel som nästan ständigt motarbetar spelaren. Det bjuder med dig på en rymdvals – och ser till att trampa dig på tårna var chans det får. Nu är jag inte så värst duktig på spelet heller, men det blir verkligen inte lättare av att kontrollen är väldigt motig att vänja sig vid. Efter snart 40 dödsfall har jag nu äntligen lyckats vänja mig något sånär vid det inverterade siktet (det hör ju trots allt flygfarkoster till, även om man kan ändra den här inställningen). Jag tycker dock att ROCKFISH kunde ha gett spelaren fler möjligheter att ändra om i kontrollerna, till exempel vilken knapp som gör vad. De kunde även varit något mer ambitiösa och låtit en sikta med gyron.

Det här är banne mig ett oförlåtligt upplösningstapp i dockat läge.

Förutom kontrollen är Everspace i största allmänhet inte det stabilaste av spel – åtminstone inte på Nintendo Switch. Det gör vad det ska med ett bitvis imponerande resultat. Så fort det börjar hända lite för mycket på skärmen får man dock vara beredd på ett glapp i upplösning och/eller bildrutor per sekund. Med take på hur väl motorerna Snowdrop och Havok fick Ubisofts Starlink att röra sig känns det som ett rejält nedköp att inte Unreal Engine 4 kan leverera samma silkeslena upplevelse på samma hårdvara.

Jag får dock ära den som äras bör; ROCKFISH Games står som ensamma utvecklare och utgivare till samtliga versioner av Everspace sedan dess första iteration 2016. Det är en rätt cool ärobrosch. Men det ursäktar inte den här halvdana porten och gör inte min frustration mycket lättare.

Summering
Everspace: Stellar Edition är Faster Than Light möter Star Wars: Rogue Squadron. Det är tyvärr inte så ”stellar” som det hade kunnat vara på Nintendo Switch. Trots dess prestandraproblem och brist på styrningsval är det dock ett helt okej spel, om än något infernaliskt frustrerande emellanåt. Se det här som en stark 5/10.
Bra
  • Storyn rättfärdigar hur spelet fungerar på ett rätt kul sätt
  • Många trevliga små detaljer (vrakberättelser, e.ex.)
Sämre
  • För lite kontrollinställningar
  • Betydande prestandaproblem
  • För lite Rogue Squadron
5
Okej
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

1 0

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.