Fist of the North Star: Lost Paradise Recension

Vi har gott om spel baserade på kända varumärken. Vissa gör det bättre än andra. Dragon Ball Z Budokai och Sword of the Berserk var helt okej spel, men de levde på sitt grundmaterial. De hade "kändiskryckor". Idag har spelen lyckats bära sin egen vikt, utan den krycka som är originalseriens kändisskap. Fist of the north Star: Lost Paradise är inget undantag. Kenshiro slår obönhörligen sönder allt som kommer i hans väg med lugn och beslutsamhet. Han behöver inga kryckor.

Den här recensionen skrivs med grundmaterialet i åtanke. Hur de har återskapat det och den kvalitet det håller i förhållande till Fist of the North Star. Om du plockar upp det här spelet är det högst troligen för att du tycker om originalserien. Recensionen är därför skriven med det i åtanke.

När kriget kom

För er som ändå inte är bekanta med Fist of the North Star kanske en liten sammanfattning kan vara på sin plats.

I framtiden är det dystert och kargt. Efter ett kärnvapenkrig har världen lagts i ruiner och torr, död öken har svept över landskapen. Skyskrapor står förfallna och människor kämpar för överlevnad. Tänk Mad Max. Med världen i kollaps råder en ständig anarki där banditligor och gäng utnyttjar de svaga och låter våldet råda som främsta kommunikationsmedel. Bensin och vatten är mer värdefullt än allt annat och banditerna har inga problem att mörda för det. Empati är något sällsynt i en brutal och oförlåtande värld där våld och makt styr.

Det här är en kärlekshistoria. En våldsam, blodig och estetiskt skitsnygg kärlekshistoria.

De fyra eleverna

Kenshiro, vår protagonist, var en av fyra elever. En av dem skulle ärva titeln Fist of the North Star och lära sig helheten av Hokuto Shinken. Hokuto Shinken är en dödlig kampart som använder tryckpunkter för att hela och förstöra. Kenshiro var den yngste av de fyra. Jagi var den mer impulsiva, känslomässiga av dem. Hans kände bara avund när Kenshiro valdes till efterträdare av deras mästare Ryuken och protesterade högljutt.

Toki, den lugna av dem, var samlad och eftertänksam. Han valde att fokusera på en lugnare stil av Hokuto Shinken. Han var dammen, det lugna vatten som helar och läker. Efter kriget blev han allvarligt sjuk och svag. Han bestämde sig då att dedikera sitt liv till att hjälpa andra under den tid han hade kvar. Den fjärde och äldste brodern var Raoh. Han har samma samlade framhållning som Kenshiro och Toki, men med en mycket mörkare personlighet. Där Toki är ett lugnt porlande vatten är Raoh ett dundrande vattenfall. Explosiv och skoningslös. När han inte valdes accepterade han det under tystnad, men detta tände en gnista i honom. Om våld kan styra tänkte han bli härskaren. Att ta det han vill ha med sina nävar.

Kenshiro, Jagi, Toki, Raoh

Kärleken

Kenshiro hade en flickvän vid namn Yuria. Under spelets gång letar Kenshiro efter henne och hans enda syfte är att hitta henne. Kenshiros barndomsvän Shin var avundsjuk på honom och ville ha Yuria för sig själv. Efter apokalypsen besegrade Shin Kenshiro och gav honom de kända ärren på bröstkorgen. Yuria gick med på att bli hans kvinna om han sparade Kenshiros liv. Efter att ha konfronterat Shin efter många år märker dock Kenshiro att hans Yuria inte är där. Här börjar vårt äventyr. Det här är en kärlekshistoria. En våldsam, blodig och estetiskt skitsnygg kärlekshistoria.

Narrativ med gameplay

Den där rubriken menar precis vad den säger. Lost Paradise är ett actionäventyr med tungt narrativ. Det är mycket cutscenes och det är mycket dialog att ta in. För den som vill ha mer action skulle jag rekommendera Bayonetta eller Dark Souls om det är mer intressant med kontinuerligt gameplay att fokusera på. Det här är inte bara ett spel, men en upplevelse. Vi pratar inte om Shadow of the Colossus eller Thomas Was Alone, utan snarare Asura’s Wrath.

Det är gott om saker att utforska, samla och uppgradera, för att inte tala om gameplay. Det är dock ett starkt fokus på berättandet, precis som i Asura’s Wrath. Och precis som där är gameplay i Fist of the North Star: Lost Paradise bara bra. Det är lite enformigt och inte skillbaserat som exempelvis Bayonetta eller Dark Souls, då det mest är ett verktyg för att föra berättelsen vidare.

Det är en fröjd att sopa på tuppkamsligister i ansiktet tills de exploderar.

Trogen sin källa

Men vilken berättelse sen! Med glimrande artwork och design får vi en väldigt trogen återgivning av originalserien, men alla groteska avslutningar i HD. I animen exploderar fienden hejvilt, men där blir de svarta silhuetter med ett vitt, symboliskt blod som sprutar ur kroppen. Här får vi se hur de faller sönder och exploderar i fontäner av rubinröd nektar. När du utför avslutningar får du en stillbild som visar namnet på japanska, medan Kenshiro uttalar det, för att sedan se sin fiende svälla upp och explodera som en morbid vattenballong. Allt är på rätt ställe och Ryu ga Gotokou Studios har verkligen fångat essensen av Fist of the North Star.

En berättelse är dock bara så bra som den framförs. I det här fallet är det en genuint intressant story som målas upp i det alternativa (men väldigt snarlika) universum som det utspelar sig i. Att kunna välja japanskt tal är guld värt, särskilt då originalserien högst troligen sågs med japanskt tal och engelsk text. Att det är lip sync för det japanska talet gör knappast saken sämre. Med en story och ett foto som är lika överdrivet som originalet måste det vara det. Det är en av de där viktiga beståndsdelarna för att göra upplevelsen komplett. Och det är inte Fist of the North Star på riktigt om du inte får höra Kenshiro säga “omae wa mou shin deiru”.

“You are already dead.”

Roadtrips och minispel

Utöver det konstanta fyrverkeriet av knytnävar, sparkar och kroppsvätskor så finns det mycket annat att göra i Lost Paradise. Du kan starta en egen klinik där du, med hjälp av din kampart, botar stackare med diverse åkommor. Du kan även söka jobb som bartender och servera drinkar till din gäster. Är du sugen på att utforska kan du hoppa in i bilen och utforska kartan. Ute i det öde landskapet kan du bli attackerad av banditer, men även samla olika material som finns utspridda i världen. Med dessa kan du bygga nytt, uppgradera och sälja för att få in lite mer IDL, spelets valuta.

Vill du skala ned det lite kan du hjälpa olika personer du träffar på din resa. Vissa vill att du ska slå ihjäl ett gäng banditer, andra vill bli av med sina krämpor. Detta ger olika belöningar som gynnar dig på din resa. För att inte tala om exp som låter dig levla upp och fortsätta uppgradera dina färdigheter.

Ett smörgåsbord av ultravåld och kärlek

Det är inte bara rakt på i Lost Paradise. Du boxar dig inte igenom spelet och är sedan klar. På vägen kommer du kunna få olika uppgraderingsmaterial som förbättrar din skada, din HP, burstattacker och liknande. Du kan även bygga medaljonger som ger olika bonusar när de används. Som sagt – det finns gott om saker att göra och på högre svårighetsgrader kommer dessa uppgraderingar väga mycket tyngre.

Lost Paradise erbjuder helt enkelt en hel del att göra. När allt är inlindat i en så träffsäker och trogen design, men sitt ultravåld och snygga narrativ, är det en fröjd att sopa på tuppkamsligister i ansiktet tills de exploderar. Det här är inte bara en kärlekshistoria för Kenshiro och Yuria. Det är en kärlekshistoria för spelaren som får en genuin och kvalitativ berättelse om Fist of the North Star; en kärleksförklaring till en fantastisk serie – av fans, för fans. Och jag älskar det.

Summering
Om du är ute efter ett fighting/äventyrsspel kommer du tycka det här är helt okej. Om du är ett fan av narrativet och de bombastiska överdrifterna från Asura's Wrath är det här helt rätt. Om du tycker om Fist of the North Star är det här ett måste. Det är blodigt, våldsamt och är en fantastisk speliteration av den lika kända som fantastiska serien.
Bra
  • Design som är otroligt trogen originalserien
  • Våldsamt och blodigt, precis som sig bör
  • Mycket innehåll för sin genre
  • En ny (bra) story, men med kända karaktärer
  • Japansk lip sync, vilket ger mer autenticitet
Sämre
  • Enformig och grundläggande fighting...
  • ...som känns lite styltig emellanåt
9
Grymt
Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.