[gameinfo title=”Spelinformation” game_name=”Borderlands 2″ developers=”Gearbox Software” publishers=”2K Games” platforms=”Xbox 360 / Playstation 3 / PC” genres=”RPG Shooter” release_date=”21 september”]
För er som väntat något nytt och revolutionerande i Bordelands 2 lär besvikelsen bli total. Älskar man däremot, precis som jag, det första spelet i serien så är Borderlands 2 ett mästerverk. Med ett persongalleri värt en helt egen recension och miljöer hämtade ur den bästa av serietidningar så är återkomsten till Pandora både efterlängtad och rolig.
Välj din karaktär med omsorg
Ditt äventyr tar sin början då du som skattletare kommer till The Borderlands för att leta efter de mytomspunna skatterna i The Vault. Din första uppgift blir att välja en av fyra karaktärer, alla med unika egenskaper och färdigheter. Maya är Sirenen som kan fånga sina fiender i energibubblor. Salvador är muskelknutten som med lätthet bär ett maskingevär på varje höft och Axton som är den före detta militären med högteknologiska vapen. Mitt val faller dock på den mystiske Zer0, lönnmördaren som antingen smyger sig på sina fiender eller tar dem av daga på avstånd med ett prickskyttegevär. Den egenskap jag föll för hos Zer0 var dock hans förmåga att skapa en holografisk kopia av sig själv. På så sätt så blir fienden på slagfältet aningen förvirrade och Zer0 kan hänsynslöst gå loss med sitt svärd.
De fyra olika karaktärerna har alla mycket olika egenskaper.
Inledningsvis så är tempot ganska lågt och jag saknar riktiga tutorials. Roboten Claptrap instruerar mig i de mest basala rörelserna, men resten får jag lista ut själv. Det dröjer inte länge förrän jag står öga mot öga med min första fiende och min förmåga att sikta och skjuta sätts på prov direkt. Lyckligtvis är de inledande fienderna ganska lätta att klara av och sättet att hantera vapen skiljer sig inte nämnvärt från liknande spel. Det krävs dock en del letande i de olika menyerna innan jag kommer på hur jag utrustar Zer0 med olika puffror och uppgraderar hans förmågor.
Trots de inledande striderna så känns de första timmarna av spelet som en transportsträcka. Det dröjer ett bra tag innan jag hittar vapen som jag kan kalla intressanta. Det är också då det riktiga äventyret inleds och storyn börjar kännas engagerande. Tyvärr så tror jag att många spelare hinner tröttna innan man ser tjusningen i Borderlands 2. Mitt råd är dock att ge det lite tid. Spelet växer på en och till slut så infinner sig den där välbekanta känslan av att ”bara klara ett uppdrag till” och det blir allt svårare att stänga av sin konsol.
Miljontals olika vapenmöjligheter
Det roligaste i Borderlands 2 är dock att leka hobbyingenjör med din vapenarsenal. Det finns i stort sett inga som helst begräsningar i hur man kan konsturera sina vapen. Att korsa en typ av ammunition med en annan typ av vapen kan resultera i det mest kraftfulla krigsredskap som skådats i ett tv-spel. Vad sägs till exempel om ett prickskyttegevär som skjuter granater eller en revolver som fungerar som en kulspruta? En del kombinationer visar sig fungera mycket dåligt, medan andra kan råka bli rena lyckoträffen. I bland känns det dock som en del vapen nästan blir för bra, men lusten att rensa ut ett fiendeläger eller en mörk grotta från elakingar är alltid större med en rejäl puffra på höften.
Man kan bygga om sin karaktär efter tycke och smak.
Den psykopatiske och karismatiske Handsome Jack är målet för vår huvudperson i Borderlands 2. Han vaktar valvet och sätter in alla resurser som finns för att hindra dig från att nå ditt mål. Under större delen av spelet så hör du endast Jacks röst över kommunikationsradion. Hans arroganta attityd och hårda humor gör honom till en av de mest minnesvärda spelskurkar jag någonsin stött på. Han råa jargong gör att man under spelets gång bygger upp en fascination och ett innerligt hat mot denna självgode man.
I andra änden av personskalan står återkomsten av den ytterst irriterande lilla roboten Claptrap som dyker upp med jämna mellanrum. Claptrap ser dig som sin betjänt och är aldrig främmande för att utnyttja dig till alla möjliga dumheter. Till på köpet så har den lilla hjulförsedda plåtburken en förmåga att alltid hamna i trubbel. Givetvis så är det upp till dig som spelare att rädda honom. Hatkärleken till Claptrap blir betydligt större än den man känner inför Handsome Jack. Robotens ideligen usla förslag på problem som dyker upp gör att man allt som oftast vill göra allt för att bli av med den korkade maskinen.
Samarbete är bäst
Som jag sa inledningsvis så är Pandora sig likt. Med sina skarpa konturer och varierande landskap så har 2K Games fortsatt på vad man ansett är ett vinnande spår. För oss som gillar grafikspråket i Borderlands så är det ett kärt återseende. De enorma öppna ytorna erbjuder gömda föremål på de mest oväntade ställena och upptäckaren i mig gör att jag inte vill missa någon del av Pandora. Då kan något av de många fordon som finns i spelet komma väl till pass. Att bara vråla fram över sanddynorna i en trimmad och bestyckad dune buggy kan vara minst lika roligt som att jaga fiender till fots.
Färgpaletten i Borderlands 2 täcker alla skalor.
Borderlands 2 är dock som allra bäst när man är flera som spelar. Man kan välja att spela två på samma skärm eller träffa medspelare över nätet. Att kunna dela med sig av sina erfarenheter från gränslandet med en kompis kan ibland visa sig vara livsavgörande i trängda situationer. Jag har både räddats och räddat andra spelare under mina många timmar med Borderlands 2. Att byta vapen med en främling kan ge dig helt nya infallsvinkar i ditt eget meckande. Det finns trots allt över 30 miljoner olika typer av vapen i Borderlands 2. Det lär ju ta ett tag att gå igenom alla om man skall göra det själv.
Inte helt buggfritt
Borderlands 2 är ett ruskigt roligt spel kryddat med humor och ett bildspråk som är helt unikt. Dock så är det inte helt problemfritt. Jag stöter under mitt spelande på en hel del konstiga buggar och stundtals riktigt korkade fiender. Det händer att ett monster ibland kan springa rakt igenom en snöhög eller så kan en fiende plötsligt sluta anfalla och vända ryggen till, som om du inte existerade. Nog för att min karaktär skall vara expert på att gömma sig, men ibland blir det bara löjligt.
Bortsett från dessa buggar som man nog får kalla för barnsjukdomar så är Borderlands 2 ett stabilt spel som bjuder på få överraskningar. Du slår lätt ihjäl 50 timmar och ändå har du mycket kvar att upptäcka. Med andra ord så ger Borderlands 2 rejäl valuta för pengarna och med tanke på att 2k Games har lovat en mängd DLC i framtiden så lär livslängden bli lång. Man har avslöjat att inom en inte allt för avlägsen framtid så kommer en femte spelbar karaktär bli tillgänglig via DLC. Det är en rödhårig, kvinnlig cyborg vid namn Gaige som lätt för tankarna till en viss Pippi Långstrump.
[youtube id=”g2qY2dcvQx4″ width=”600″ height=”350″]
smaug
Grymt spel, men tyvärr köpte jag PS3 versionen som är nästintill ospelbar i co-op på grund av att FPS’en dyker ner till 20 och även lägre vid vissa tillfällen skulle jag tro.
Singleplayerläget är bättre men fortfarande lite ”choppy” vad gäller FPS… Tyvärr kan man inte riktigt njuta av spelet under dessa omständigheter.
Någon som vet om Gearbox tänkt att fixa detta?
Jonas Hernstig
Det var trist att höra. Vi har bara testat spelet med Xbox 360 och där flöt det på finfint. Men jag kan bara hålla tummarna att Gearbox löser detta snart. Jag har inte hört om detta problem själv, men om det är som du säger så borde en patch få högsta prioritet.
smaug
Vi får hoppas på en patch! Om du söker efter Borderlands 2 performace issues på google så kommer du hitta en hel del forum där ämnet tas upp!