När Nintendo 64 klev in i mitt liv
Jag minns det som i går. Hela familjen stegade in i Överbys köpcenter i Trollhättan för ytterligare ett av många rutinbesök för att inhandla veckans artiklar den där marsdagen. Mitt i köprundan stod den där. Nintendos senaste konsol hade nyligen släppts. Spelpressen var lyrisk över skapelsen och prisade den innovativa handkontrollen med sin rörelsekänsliga joystick, spelen och de tekniska attributen som konsolen skröt med. För en frälst tioåring var detta rena julafton.
För ungefär 3 000 kronor inhandlades en Nintendo 64 och spelet Star Wars: Shadows of the Empire. Väl hemma kunde äventyret börjat. Direkt skuffades den ålderstigna SNES:et undan och in kom 3D-grafiken när den grå plastkassetten trycktes in i ingångshålet med on-knappen påslagen.
Lite senare anslöt sig Super Mario 64 till pojkrummet och alla timmar av stjärnjakt projektet skulle medföra. Nintendo hade dessutom den goda smaken att erbjuda multiplayer på delad skärm med sina fyra anslutningsportar för fler handkontroller. Ytterligare timmar av stillasittande när kompisar bjöds hem.
Nintendo 64 är tveklöst en av mina favoritkonsoler genom tiderna. Den hade ett stort bibliotek av spel, varav flera var extremt kvalitativa och genomarbetade. Handkontrollen var en extrem lättnad för tummen, jämfört med de platta styrkorsen som Sony och Sega ståtade med vid samma tidpunkt. Försäljningsmässigt blev den dock en ganska medioker historia innan tillverkningen upphörde 2002.
Andreas Andréen
Ocarina of Time som världens bästa spel? Pfffff, håller inte med 😛