[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Platformines” developers=”Magiko Games” publishers=”Bandai Namco Games” platforms=”PC” genres=”Plattform, äventyr” release_date=”28 mars 2014″]
Platformines är ett plattformsäventyr som utspelar sig i underjorden, titeln till ära. Målet är att samla på sig tillräckligt med resurser för att bygga en maskin som kan gräva en upp till ytan. Det riktigt osar av indie och känns i stora drag mer som ett hobbyprojekt än en typiskt kommersiell speltitel, men då detta är det fjärde spelet i Magiko Games sortiment antar jag att det är den stil de siktar på att upprätthålla.
Första intryck till trots är detta inte en Terraria-klon där man måste hacka sönder block för att gräva sig omkring i kartan. Faktum är att inget grävande förekommer alls. Spelvärlden är dock uppbyggd av block och genereras slumpmässigt vilket innebär att den kommer vara fullkomligt annorlunda varje gång man startar ett nytt spel.
Platformines kretsar runt utforskning och resursinsamling och större delen av spel tiden går åt att springa omkring i tunnlar, samla ädelstenar och skjuta fiender i jakt på speciella kanoner som dyker upp en efter en i de outforskade delarna av kartan. Dessa kanoner använder man senare i spelet för att bygga upp den robot som ska bli ens räddning.
Man måste hitta speciella block för att ta sig upp till ytan.
Resurser och utforskning is the name of the game
Karaktären man styr har speciella skor som gör att man kan dubbelhoppa ett antal gånger i luften för att ta sig upp till höga höjder. Istället för en livmätare har man en energisfär runtom sig som även extraknäcker som ens visuella räckvidd, och när man blir skadad krymper energisfären vilket alltså även betyder att man inte kan se lika långt på skärmen. Genom att hitta portaler runtom banan kan man snabbt teleportera sig tillbaka till sin bas för att återhämta sin energi vilket man blir beroende av när svårigheten trappas upp.
Ädelstenar säljs i basen i utbyte mot pengar som används för att köpa uppgraderingar; i huvudsak större energifält, starkare vapen eller klädesplagg som ger olika förmågor (som ökad attackstyrka eller kortare omladdningstider). Hela cykeln av utforskning, överlevnad, resursinsamling och uppgraderande är generellt simplistiskt och traditionellt beroendeframkallande. Jag upplevde dock att fiender droppade de flesta bra uppgraderingar vilket eliminerade mitt behov av att köpa egna i basen, vilket skär sig lite mot hela konceptet.
Ju längre ifrån basen man utforskar, desto farligare zoner kommer man in i. Fiender, som består av flygande monster som fladdermöss, cyberpunkare med mohawks och diverse farliga hinder som strömförande block eller spikar, blir successivt fler, större och starkare. Ifall man dör respawnar man i basen med straffet att man får betala en liten avgift i sin kassa och förlorar alla goodies man plockat på sig.
Monsterna blir inte bara tuffare, även mer bisarra.
Ett oskyldigt småspel… med konstig musik
Platformines är vad det är: ett oskyldigt småspel ämnat åt att slå ihjäl en stund dötid på kvällarna efter skola eller jobb. Det är dock väldigt oslipat i kanterna och känns på flera sätt hafsigt. Den lilla handling som förtäljs är självironisk men misslyckas trots det med att vara komisk, grafiken är underarbetad och känns (trots indiestämpeln) amatörmässig och tröttsam och musiken är fruktansvärd.
Jag skojar inte angående musiken. En stunden lyssnar man på ett atmosfäriskt stycke som verkligen passar stilen, och nästa stund spelas up-beat cirkusmusik helt utan kontext. Till och med låten i huvudmenyn är en quirky, klämkäck version av ett klassiskt musikstycke som inte passar in någonstans. Det blandade, osammanhängande soundtracket är bara konstigt och avtrubbande.
Vidare är kontrollschemat ett mysterium. Man styr med klassiska WASD-kontroller, hoppar med mellanslag, skjuter med vänster CTRL och utför handlingar med Q. Att navigera i menyer och sikta med sitt vapen är helt enkelt en plåga. Jag misstänker att tanken är att man ska kunna spela spelet med en hand (..vänsterhanden av någon anledning) men det gick inte många minuter in i mitt spelande innan jag blev fullkomligt tvungen att själv ändra om kontrollerna.
Home sweet home. I basen kan man spara spelet och köpa uppgraderingar.
I spelets slutskede får man manuellt bygga upp roboten som ska gräva en till ytan, genom att placera block i olika färger i ett visst mönster med de block-kanoner man hittat under spelets gång. Detta är fullkomligt konsekvenslöst och ger inget mervärde annat än några extra minuter meningslös speltid, och hade lika gärna kunna utelämnats. När detta moment slutförts avslutas spelet på ett antiklimaktiskt, obelönande vis som lämnade mig mindre-än-nöjd.
Slutsats
Som äventyrsspel är Platformines mediokert på sin höjd. Som tidsfördriv är det helt godkänt. Stundvis kan det bli rentav atmosfäriskt – speciellt i de skeden när man hittat ett nytt vapen och plötsligt kan ge sig an mycket tuffare fiender. Tyvärr är det inte tillräckligt polerat för att kamma hem något bestående intryck hos mig och jag håller tummarna för att Magiko Games nästa spel blir mer minnesvärt.
[youtube id=”OVjWJR1n54s” width=”600″ height=”350″]
[recension titel=”Platformines” betyg=”5″ skribent=”Kim Jonsson” datum=”2014-04-08″][/recension]