[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Sleeping Dogs” developers=”Square Enix / United Front Games” publishers=”Square Enix / Namco Bandai” platforms=”PS3 / 360 / PC” genres=”Action äventyr” release_date=”2012-08-17″]
Sleeping Dogs är GTA IV i Kina. Slut på recensionen.
Skämt åsido så är Sleeping Dogs faktiskt ofattbart lik GTA IV på väldigt många sätt, och om inte Square Enix-loggan hade dykit upp när man startar spelet så hade jag, i ett blindtest, gissat på att Rockstar var utvecklaren alla dagar i veckan. Intressant nog lyckas spelet ändå framstå som originellt, med en varierad balans av innehåll som antingen är bättre eller sämre än sin amerikanska kusin. Många av mina fördomar mot spelet som en typisk GTA-klon eller action-orgie avhyvlades, men några har också bekräftats i en mix av blandade känslor. Jag känner att det här spelet fodrar en hård men rättvis recension.
Spelet kretsar kring en kinesisk kille vid namn Wei Shen, en polisdetektiv från USA som har fått i uppdrag att infiltrera ett fruktat Triad-gäng i ett fiktivt Hong Kong. Som tidigare uppväxt i staden hittar Wei snabbt gamla bekanta som leder honom till rätt kontakter, och snart blir han en värdefull tillgång till gängledaren Winston som är i krig med ett annat gäng styrt av rivalen Dogeyes. Samtidigt måste han utföra uppdrag åt polisen och rapportera in sina framsteg som hemlig agent vilket gör det hela till ett dödligt spel.
Något som är väldigt frustrerande med spel som har öppna världar är att det verkar vara en pest och pina för utvecklare att få dom att faktiskt kännas fria. I Sleeping Dogs är världen väldigt omfattande i storlek, men i varje uppdrag och spelmoment så följer man enbart en mini-map, eller en pil, eller beskrivningar i en ruta. Detta skapar en, för mig, klaustrofobisk känsla av att sakna all den frihet som det ges sken för. Till och med i de mest banala uppdrag blir man handmatad med information om vad nästa handling är, till sådan rigiditet att allt självständigt tänkande, improvisation eller frihet är som borta med vinden. Jag återkommer med exempel.
Till det positiva så känns själva världen rent estetiskt trovärdig och detaljrik till sådan grad att det med lätthet konkurrerar med Liberty City. Jag har inte varit i Kina själv, men jag får en aning om att det här är ganska nära prickat. Gränder är fyllda med nudelstånd och billiga klädbutiker, på vägarna åker lika många bilar som mopedister, skyltar och dekoration hänger mellan hus och, ja, helhetsupplevelsen känns genuin. Kombinerat med kinesisk musik och vissa traditioner såsom inslag av karaoke eller dans med drakhuvuden så tycker jag att den kinesiska ”andan” har fångats imponerande väl.
Detta förstärks också av karaktärerna i spelet. Wei Shen pratar själv engelska vilket gör det mer trovärdigt när andra karaktärer också gör det, men det finns fortfarande många inslag av faktisk kinesiska med tacksamma undertexter. Kinesiskan används sparsamt men effektivt, såsom vid svordomar, ursäkter, respektfullhet eller när saker och ting är på allvar. När det talas engelska så är det med tung brytning vilket kan tänkas vara ett störmoment för vissa spelare, men för egen del så tycker jag att det ingav en kompromissande realism till röstskådespelet. Röstskådespelet är för övrigt absolut över standard, likaså karaktärerna som är mycket minnesvärda och personliga även om deras exotiska namn kan vara lite svåra att komma ihåg.
Om vi nu släpper hur polerat och genomarbetat det estetiska är och fokuserar på spelandet så kommer vi till en helt annan sida av Sleeping Dogs. Mycket av spelet går ut på att slåss, vilket man gör i någon utsträckning i så gott som varenda uppdrag. Det tar tid innan skjutvapen blandas in i spelet och det är absolut inte mer pang-pang än vad det är fighting. Strider är ganska rättframma: Man är ofta ensam mot flera bråkstakar som man måste spöa genom att trycka på fyrkant i olika kombinationer. Man kan också trycka trekant för att blockera kommande slag, vilket indikeras när fiender lyser rött, samt greppa folk för att använda miljöer som vapen. Det går exempelvis exempelvis att slänga in folk i väggar, kasta dem nedför höjder eller elektrifiera dem i elskåp.
Det är lite tråkigt att fightingsystemet är så simpelt då striderna i sig blir ganska tråkiga. De känns mer som hinder i vägen för det uppdrag man håller på att utföra. Ett typiskt uppdrag går ut på att ta sig från plats A till plats B, kolla på en cutscene, slåss mot skurkar, rapportera in och ta sig tillbaka till plats A för ett nytt uppdrag. Det enda intressanta som händer i den processen är just striderna. Tacksamt är dock att Sleeping Dogs, till skillnad från GTA IV, har lite fler story-drivna uppdrag där karaktärer är mer involverade och påverkas.
Så kommer vi tillbaka till någonting jag nämnde tidigare: Man får inte tänka själv. En bit in i spelet så gjorde jag ett uppdrag där Wei skulle ta kort på en knarklangare som gjorde en deal. När jag väl kom fram, gömd bakom ett litet hus, så poppade en ruta upp om att jag skulle hoppa upp på huset. Därefter poppade en ny ruta upp om att jag skulle gömma mig bakom en vägg på hustaket. Därefter att jag skulle ta fram mobilen. Därefter att jag skulle vänta på knarklangarna. Därefter att jag skulle ta kort med mobilen. Därefter blev jag teleporterad 5m ner på marken och blev ytterligare instruerad att ta fler bilder. När uppdraget var utfört kom ännu en textruta upp som sa att jag skulle ringa och rapportera in. Faktum är att jag inte riktigt är säker på var alla tutorials slutade då spelet fortsatte att skicka instruktioner vid varje minsta moment.
Uppdragen är visserligen varierade i form av små utbrutna spelmoment. Jag fick exempelvis spela ett litet rytmbaserat karaoke-spel på en bar, förfölja en bil på avstånd samt hacka en övervakningskamera som jag sedan kunde använda för att sätta dit någon skurk från min lägenhet, där man har tillgång till alla hackade kameror i spelet. Dessa småspel är dock ganska tarvliga och jag hade hellre sett ett bättre utvecklat stridssystem, alternativt uppdrag där jag får planera lite själv istället för att enspårigt följa textrutor med instruktioner och pilar på kartan.
När man klarar uppdrag får man erfarenhetspoäng som man går upp i level med och ger en möjlighet att utveckla nya förmågor, såsom bättre skydd mot slag eller nya grepp som att disarmera en beväpnad fiende. Detta ger också en liten motiverande faktor till spelet som, även om det är en ganska liten del av spelet, ger helt rätt effekt. Man förlorar exempelvis polis-poäng om man förstör allmän egendom som bilar, stängsel eller om man skadar civila människor. Detta gör att man gärna vill ta det försiktigt på vägarna och inte köra upp på trottoaren i 180 knyck så fort man blir lite uttråkad.
Vad är då de självklara likheterna med GTA IV? Jag vet inte, kanske att man har en mobiltelefon nere i högra hörnet och en mini-map i det vänstra, att poliser jagar en som små cirklar på kartan när man har gjort ett brott, att kontrollerna för styrning är nästintill identiska såväl som ett flertal animationer (t ex. Att man krossar bilrutor med armbågen när man stjäl dem, eller sätter som man kastar sig ur bilar på), att man har en lägenhet med en säng och garderob där man kan byta kläder, att uppdrag följer samma händelseförlopp av cutscenes och strider, att man är en nykomling som arbetar sig upp inom gängvärlden.. och så vidare. Det är såklart inte fel att ett spel är likt ett annat spel, det gör absolut inte spelet sämre. I det här fallet är det dock väldigt påtagligt.
Å ena sidan vill jag ge Sleeping Dogs ett högt betyg för sitt berättande, regi, manus och handling, såväl som estetik både på det visuella planet och för det soundtrack, med blandad traditionell och kinesisk musik, som smälter in perfekt med spelets atmosfär. Å andra sidan är spelet ganska förutsägbart rent spelmässigt, repetetivt och simpelt med en hålla-handen-attityd som enbart irriterar när allt man vill göra är att skapa sitt eget äventyr och sjunka in i spelet. Det saknas intuition. Hård men rättvis var löftet, och tyvärr faller Sleeping Dogs ned på en stabil plats mellan mediokert och bra, ett stabilt actionspel riktat mot mainstreamspelare som vill ha ett lättsamt tidsfördriv. Som sådant är det dock väldigt välgjort och ifall man gillade GTA IV så är Sleeping Dogs ett säkert kort.
[youtube id=”wPZT8AWtnD8″ width=”600″ height=”350″]