[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Nintendo Land” developers=”Nintendo” publishers=”Nintendo” platforms=”Wii U” genres=”Party/Pussel” release_date=”30 november 2012″]
Precis som förra gången så är Nintendo först ut med den nya generationen spelkonsoler och precis som förra gången så kommer man med ett helt nytt koncept. Wii U heter Nintendos senaste skapelse som skall ta upp kampen med Xbox 360 och Playstation 3. Denna gång så har de rörelsekänsliga Wii-kontrollerna fått sällskap av en jättekontroll med en stor tryckkänslig skärm som ger spelutvecklarna helt unika möjligheter. Ett av Nintendos största problem har dock varit att få folk att förstå vad Wii U är för något. Efter att ha spelat det nya Nintendo Land under flera timmar med mina vänner så utbrister en av polarna:
Det här var ju riktigt roligt. Vad kostar en sån här kontroll? Han syftar på Wii U-kontrollen.
Han sammanfattade där hela problematiken i en enda mening. Konsumenterna tycks inte riktigt ha förstått att Wii U är en helt ny konsol som kör om lillebror Wii på alla områden.
Den nya Wii U-kontrollen visar vad den kan
Wii U är packat med en hel del nya funktioner som i stort sett alla styrs från Wii U-kontrollen. Den domineras av en stor, tryckkänslig skärm på hela 6,2” som kan användas med antingen fingrar eller en styluspenna som finns gömd på kontrollens baksida. I övrigt är Wii U-kontrollen utrustad med två analoga styrspakar, ett styrkors, fyra axelknappar på kontrollens översida samt ett antal vanliga knappar på framsidan. Med andra ord så påminner den rent funktionsmässigt om vilken handkontroll som helst. Trots sin storlek så ligger Wii U-kontrollen bra i min vuxna hand. Min dotter klagar dock på att hon i vissa lägen har lite svårt att nå alla knappar på ett smidigt sätt. Däremot så väger den betydligt mindre än vad den ser ut att göra, vilket måste ses som mycket positivt eftersom man ibland lätt blir sittande framför tv:n flera timmar. Då är det istället batteritiden som jobbar emot en. Efter tre till fyra timmars spelande så måste Wii U-kontrollen laddas. Enklast är att ställa den i den medföljande laddningsdockan, men om man är riktigt sugen på att fortsätta sitt spelande så kan man koppla in laddarsladden direkt i kontrollen.
Den allra största nyheten är dock att man kan spela spelen direkt på Wii U-kontrollen utan att ens sätta på sin TV. Spelen till Wii U utnyttjar nämligen pekskärmen på lite olika sätt. Ett exempel är New Super Mario Bros. U där spelets bild streamas till kontrollen och Wii U blir en smidig, bärbar konsol som man kan bära med sig vart man vill. Så länge man inte befinner sig allt för långt ifrån sitt Wii U vill säga. Räckvidden är nämligen något begränsad.
En mot alla, alla mot en. I Mario Chase är klassisk kurragömma i modern tappning.
När Nintendo nu släppt en helt ny konsol packad med en mängd nya funktioner så måste ju alla dessa olika sätt att spela på demonstreras på något vis. Därför har Nintendo gjort det de är bäst på, nämligen utvecklat ett eget spel som utnyttjar i stort sett allt som är nytt med Wii U.
Spelet Nintendo Land följer med till alla nya Wii U-konsoller med undantag för den version som släppts med Zombie U istället. Nintendo Land är en serie småspel som alla är baserade på klassiska Nintendotitlar som Mario, Donkey Kong och Zelda med flera. Alla dessa spel utnyttjar Wii U-kontrollen på diverse olika sätt och de spel som är designade för fler än en spelare kräver också klassiska Wii Motes med Motion Plus-teknik.
Wii U är nämligen bakåtkompatibelt med Wii, vilket kort och gott innebär att du utan problem kan spela dina kära Wii-spel i din nya konsol. Genom lite krångel så kan man även överföra spardata från Wii till Wii U. Detta måste ses som ett mycket klokt drag från Nintendos sida då många Wii-spel fortfarande håller högsta klass och har många speltimmar kvar i sig innan de hamnar på begagnathyllan.
Roligast att jaga varandra
Men så åter till Nintendo Land. Det är svårt att placera detta spel i genre-fack, då det innehåller så många olika spellägen. Sex av dessa är utvecklade för fler än en spelare och det är också här jag börjar stifta bekantskap med mitt Wii U. Jag utrustar frugan och ungarna med varsin Wii Motion Plus-kontroll samtidigt som jag själv roffar åt mig min Wii U-kontroll. Nintendo Land är uppbyggt som ett nöjesfält med ett stort torg i mitten. Runt torget finns de olika attraktionerna som alla är försedda med skyltar som skvallrar om hur många spelare som kan spela vederbörande spel.
Spökjakt i Luigi’s Mansion är nervpirrande både för jägarna och spöket.
Vi börjar vårt utforskande av Wii U med spelet Mario Chase som jag stiftade bekantskap med redan under Gamex. Spelet är lika enkelt som genialt. Spelaren med Wii U-kontrollen ser på sin skärm en överblick över spelbanan och vart alla motståndare befinner sig. Hans uppgift blir sedan att hålla sig undan från de övriga spelarna i två och en halv minut. Övriga spelare delar på tv-skärmen och skall samarbeta för att fånga in bytet. De har ingen aning om vart på spelplanen målet befinner sig. Däremot så får de med hjälp av en mätare exakt information om hur långt ifrån måltavlan de befinner sig. Mario Chase framkallar lätt stress hos både jägare och byte och som jagad går tiden löjligt långsamt. Till på köpet så visar den inbyggda kameran i Wii U-kontrollen mitt plågade ansikte för mina motståndare på tv:n.
Faktum är att just Mario Chase tillsammans med spökjakten i Luigi Mansion är två av spelets absoluta höjdpunkter. Här visar Nintendo Land sig från sin allra starkaste sida som ett fullfjädrat partyspel. Nivån på de olika attraktionerna varierar dock kraftigt. I samarbetsspelet Zelda Battle Quest så svingar de spelare utrustade med vanliga Wii-motes sina svärd genom att fäkta med kontrollen i luften samtidigt som den spelare med Wii U-kontrollen skjuter pilbåge istället. Tillsammans så skall man sedan besegra fiender på sin väg mot bossen. Detta spelläge tröttnar jag på redan efter ett par banor även om mina barn gärna fortsatte att slå fiender med sina svärd ett litet tag till.
Hela världen kan lämna kommentarer
Ett för mig mycket kärt återseende var den nya versionen av NES-klassikern Balloon Fight. Ett spel jag trodde var helt bortglömt. Här gäller det att med hjälp av styluspennan guida sin gubbe genom luften. Din figur hänger i ballonger och hindren består av vassa taggar och en glupsk fisk. Det gäller med andra ord att röja vägen från hinder samtidigt som man inte får tappa allt för mycket höjd. Du håller din figur i luften genom att med små knackningar på skärmen blåsa små vindpustar. Denna moderna tappning av den gamla klassikern är visserligen underhållande, men inte här räcker det för att hålla mitt intresse vid liv någon längre stund.
Däremot så är den nya tappningen av Donkey Kong riktigt härlig. Det gäller att manövrera ett fordon genom en hinderbana som modifieras med hjälp av de olika funktionerna på sin Wii U-kontroll. Ett exempel är att man kan blåsa i kontrollens mikrofon för att aktivera fläktar. Du var tre liv på varje bana och det gäller att ta det lugnt och försiktigt förbi hindren. Detta är också det spelläge som slukar det mesta av min tid. Banorna är klurigt utformade och kräver ofta både list och fingerfärdighet. En rolig detalj är att man kan kommentera de olika spelen så att andra spelare runt om i välden kan läsa vad du tycker om det. Just Donkey Kong’s Crash Course har överlägset mest kommentarer, vilket skvallrar om att de flesta uppskattar det sinnrika minispelet.
Den nya tappningen av klassiska Balloon Fight är ett kärt återseende.
I det stora hela så är Nintendo Land ett helt okey lanseringsspel som är i klass med vad vi sett från Nintendo förut. Ett bra exempel att jämföra med är Wii Sports. Man lär sig snabbt alla nyheter hos Wii U och den nya handkontrollen. I längden så är spelet dock ganska intetsägande och de flesta grenar lär man bara testa ett par gånger för att sedan välja ut sina favoriter som lär spelas betydligt mer.
När man tröttnat på Nintendo Land så kan man luta sig tillbaks och byta kanal på sin TV. Wii U-kontrollen fungerar nämligen också som en helt vanlig fjärrkontroll. Tyvärr så kan man i stort sett bara byta kanal och höja ljudet med kontrollen, men i framtiden så hoppas jag att man exempelvis kommer att kunna styra sin BluRay-spelare och sätta på text-tv. Givetvis så kan man använda sin Wii U som en helt vanlig webläsare, vilket är ganska smidigt för oss som saknar en läsplatta.
Wii U blir att räkna med
Wii U har stor potential och det faktum att man ännu en gång är före konkurrenterna med sin nya konsol gör att Nintendo lär ta en hel del marknadsandelar så här i början. Jag ser fram emot Nintendos egna titlar och då tänker jag främst på ett helt nytt Mario-spel och främst nästa upplaga i Zelda-serien. Kraften i Wii U och den unika kontrollen öppnar många möjligheter för spelutvecklarna och Nintendo har alltid varit bäst på att själva utnyttja dessa funktioner.
Jag hoppas också att spel som exempelvis The Legend of Zelda: The Wind Waker kommer till en framtida Virtual Console. Då kanske även i HD. Möjligheterna med Wii U är många och jag hoppas att vi endast börjat skrapa på ytan av vad denna maskin klarar av. Framtiden tillhör idag Wii U mer än någon av dess konkurrenter. Kan nu bara de etablerade spelutvecklarna börja släppa sina storproduktioner till Wii U så lär Nintendos markandsandelar öka ordentligt.
[youtube id=”sawZZVrlsSo” width=”600″ height=”350″]